21
juni
2016

Det räcker nu

Två matcher utan att träffa målet och trots det betraktas en seger över Belgien och avancemang till åttondelsfinal som en realistisk möjlighet. En svamlande förbundskapten och en ensam storstjärna som faktiskt själv verkar tro på allt meningslöst prat som kommer ur hans mun. Än så länge får de hållas. Ty så här är det att leda ett landslag och så här är det att vara högavlönad fotbollsstjärna med internationellt renommé. Är det? Verkligen?

Kanske inte. En titt på ett annat av slutspelets 24 lag pekar åt annat håll. Jag talar om Wales, ett lag väl så beroende av en enskild spelare. Men Gareth Bale tycks ha undgått att drabbas av storhetsvansinne, trots att han var hyllad redan i Tottenham Hotspur, trots att han sedan några år spelar för Real Madrid som nyligen vunnit Champions League för andra gången på tre år. Bale har så här långt gjort mål i varje match – står för hälften av sitt lags sex fullträffar – och har inte visat tendenser till att förtrycka sin omgivning.

Jag tror inte den följande ordväxlingen vore möjlig i det walesiska landslaget: Den yngre spelaren (Niklas Hult) tar på en samling chansen att fråga lagets kapten (Zlatan Ibrahimovic) hur det är att spela i Frankrike. Anledningen är att Hult nyligen skrivit kontrakt med Nice. Svaret spränger alla gränser: "Det tänker jag inte berätta för en snorunge som du."

I ett annat sammanhang ställer Z ultimatum när kungaparet skall hälsa på i Paris. "Mig kan de träffa, men inte svenskorna i damlaget." Varför inte? Därför att han fått höra att de inte applåderat när han tagit emot Guldbollen.

Så går det till i och runt det svenska landslaget och för min del kan denna svarta fars få sitt oåterkalleliga slut med onsdagens match mot Belgien. Janne Andersson kan lika gärna skjuta sig i skallen som att ens tänka tanken att inkludera Z i sina framtidsplaner. Håkan Ericson vill ha med Z till Rio och får faktiskt skylla sig själv.

Vi Tippa         Box 17004         104 62 Stockholm         tel: 08-444 74 30         Fax: 08-444 74 39