20
maj
2019

Sibila är skillnaden

IFK Göteborg är Allsvenskans målgladaste lag. I skrivande stund (måndag morgon) delar man den titeln med Hammarby. Det var ingenting man kunde gissa sig fram till i vintras.

Blåvitt präglades alltför länge av att man kramat sin (ur-)gamla framgångsformel 4–4–2. Alla förändringsförsök har genomförts halvhjärtat och avbrutits så snart man funnit en god anledning. Oftast med all rätt, eftersom man inte haft tillräckligt bra spelare för att lämna den bolljagande spelvarianten.

Nu har man emellertid, trots fortsatt usel ekonomi, tagit nya kliv i sin utveckling. Tränaren Poya Asbaghi knuffade på förra året men har i år fått avgörande hjälp av spanjoren Ferran Sibila, som under två säsonger uträttade storverk när han hade samma roll hos GIF Sundsvall och lyckades få ut max av klubbens många spanska värvningar. Spelarna prisar Sibila och just nu torde han vara saknad i Sundsvall. När tränaren Joel Cedergren nu återigen står på egna ben sjunker laget i tabellen. Samtidigt har Blåvitt förvandlats till en medaljkandidat.

Det är uppenbart att Sibila är skillnaden och det är lika uppenbart att den svenska tränarutbildningen i generationer proriterat försvarsspel och betraktat anfallsspel som överkurs.

Vi Tippa         Box 17004         104 62 Stockholm         tel: 08-444 74 30         Fax: 08-444 74 39