07
januari
2014

Förtroendekris på damsidan?

Nyheten att damlandslagets planerade läger i Växjö 12–16 januari ställs in oroar. Tanken var att spelarna skulle samlas några dagar, dock utan att spela match, i ett skede där alla träningstillfällen behövs för att hitta rätt pusselbitar inför framtiden.

Då ställer sig tio svenska klubbar på tvären, och vägrar släppa sina spelare till samlingen. De som finns i utlandet skulle dock komma hem. Inga problem med det, eftersom lägret ligger under FIFA:s landskampsperiod 11–16 januari. Men haken är att det inte spelas någon match. Därför går det inte att tvinga spelarna.

Förbundskapten Pia Sundhages assistent Lilie Persson säger att lägret hade sin plats i det fysiologiska upplägget med sikte på VM 2015. Hon kunde gott ha varit mera rakt på sak. Lägret var ett måste för att få ordentlig fart på det redan påbörjade förändringsarbetet. Det handlar om att hitta nya backspelare. Tanken är att omskola lämpliga mittfältare, som kan behandla bollen i ett högre tempo, till försvarsspelare. Det är i sin tur konsekvensen av den svenska insatsen i sommarens EM-slutspel, där svårigheterna med att sätta igång spelet centralt bakifrån var betydande och de svenska ytterbackarna allmänt skakiga.

Det här sätter fingret på några avgörande problem i svensk damfotboll:
• Sporten är underutvecklad. Det är bara därför som omskolandet av mittfältare till försvarare överhuvudtaget är genomförbart.
• Man tränar fel i klubbarna. Löpning och råstyrka går före, när teknikträning är det som ger bäst betalt på sikt.
• Sundhages egensinniga ledarlinje, som går ut på att upptäcka fel och brister och sedan åtgärda dem, accepteras varken av klubbarna eller utpekade spelare.

Slutsats: Zlatan var helt rätt ute i den beramade Expressenintervjun. Han kunde möjligen ha uttryckt sig mildare och mera precist. Men en sak är klar: Dam- och herrfotboll kan inte och ska inte jämföras.

17
december
2013

En man utan etik och moral

Erik Hamrén har fått några skopor över sig efter den senaste tidens luddigheter. Först tackade han ja till att fortsätta som förbundskapten, eftersom Zlatan tyckte det var en god idé. Må så vara. Men passa sig gärna den dag Zlatan byter fot. Då är det nog bara att maka på sig.

Herr Hamrén har också klargjort att det är förbundsstyrelsen som bestämmer vilka spelare som är disponibla för landslaget. När Karl-Erik & Co stämt av med rikets tingsrätter meddelas herr Hamrén vilka som, för tillfället, är värdiga att dra på sig den blågula tröjan. Alla som har slagit sina flickvänner blågula går fetbort. Såvida det inte, för tillfället, råkar råda brist på någon speciell spelartyp. Då får alla vara med. Såvida inte vederbörande, för tillfället, väljer att tacka nej. Glasklart. Om tvekan uppstår – fråga Zlatan!

Herr Hamrén säger att han fortfarande drömmer om att vinna medalj med Sverige. Det är dock osäkert om den drömmen är lämpad att vara någon ledstjärna i verkliga livet. Om det är så att herr Hamrén på allvar vill vinna medalj med Sverige, så faller det nog på förbundsstyrelsens lott att uppfinna en tävling som gör målsättningen rimlig och möjlig att genomföra.

Herr Hamrén borde kanske ägna den mörka vintern åt att studera etik och moralfilosofi, för att sedan försöka besvara frågor som "Vad är det goda?", "Vad är det rätta?" och "Hur bör man bete sig?". Det vore f-n så mycket intressantare att följa landslaget om det fanns en klar hållning på dessa områden. Men han måste förkovra sig på egen hand, ty inom organisationen finns ingen hjälp att få.

• Hur ska det gå för Tobias Hysén? För inte alltför länge sedan var Sunderland beläget alltför långt från Göteborg. Kina är ytterligare en bit bort. Bäst att inte säga mera. Åk bara.

• Ett råd till våra konkurrenter: Om Ni vill vinna Tio Tidningars, anställ i så fall Bill Halvorsen. Han vet oftast hur det går.

10
december
2013

Läggmatcher har alltid funnits

Ännu en härva med uppgjorda matcher har avslöjats i England. Karaktären på "fixing" har förändrats med åren, i och med att det mesta nu iscensätts via Asien. Men fenomenet har funnits lika länge som fotbollssporten varit professionaliserad.

Så här kunde det gå till under den engelska fotbollens allra djupaste dal vad gäller läggmatcher, nämligen under perioden 1945–60. Det var under maxlönesystemets sista 15 år. Begreppet hade införts 1901 och under 60 år höjdes den maximala veckolönen från £4 till £20 (vilket idag motsvarar £377, alltså ca 4.000 kronor). Matchpremier tillkom visserligen. Men det faktum att grundlönen motsvarade en industriarbetarlön gjorde spelarna mottagliga för förslag.

Sunderlands spelare satte under den här perioden i system att tjäna extra pengar. Laget ansågs ofta vara en av favoriterna inför varje säsong. Men när bollen börjat rulla noterades det ena resultatet märkligare än det andra. Man sålde helt enkelt sju, åtta eller nio matcher varje höst. Intäkterna för detta var avsevärda. Efter jul- och nyårshelgerna tog man sedan en diskussion med klubbledningen, där man från spelarhåll menade att liten finfin bonus nog skulle kunna hjälpa dem att skärpa sig tillräckligt för att klara ut det bedrövliga tabelläget.

Tillvägagångssättet var möjligt med superegoister som Len Shackleton och Trevor Ford i laget, två stjärnor som avskydde varandra men som möjligen förenades i dessa procedurer.

Sunderlands spelare var ligans mest välklädda ...

Bubblan sprack 1957, då ordföranden och tre styrelseledamöter fälldes för att ha betalat ut mer pengar än tillåtet till spelarna. Klubben bötfälldes (£5.000 – drygt en miljon kr idag). Själva hanteringen kring de uppgjorda matcherna gick dock aldrig att komma åt. Men managern Bill Murray ersattes av Alan Brown, en man som omöjligen kunde mutas. Året därpå åkte man för första gången ur högsta serien. Därmed var klubbens egentliga storhetstid över.

03
december
2013

Utbildning eller inbillning?

Jag blir misstänksam när det i fotbollssammanhang läggs fram en manual. Claes Eriksson, utbildningschef på Fotbollförbundet, har med tanke på framtidens landslagsspelare författat kravprofiler för deras egenskaper, uppdelat per position. Den kan han lika gärna skicka till Jultomten (96930 Polcirkeln, Finland).

Den som tror att juniortränarna ute i busken kan uppmuntras till att utbilda ytterbackar av Lahms kaliber och mittfältsgnuggare med gudalikt spelsinne tror helt fel. Historien säger oss någonting helt annat. I OS-guldlaget 1948 var tre av fem försvarsspelare omskolade anfallare. I VM-finalen 1958 bestod det svenska försvaret av fem f.d. anfallsspelare.

I VM 1994 (för att nu nämna något som Eriksson kan relatera till) hade tre av fyra svenska backar kapacitet för och erfarenhet av spel längre fram i planen. Undantaget var Jocke Björklund, som å andra sidan var exceptionellt snabb. Problemet med dagens svenska landslag är att backlinjespelarna enbart kan spela i försvaret (om ens det). Slutsats: Den som växer upp genom systemet som enbart back och ingenting annat kommer inte att räcka till som senior.

Eriksson ställer också krav på spelarnas personligheter: "Alla spelare, oavsett position, ska ha karaktärsegenskaperna glädje, verbal kommunikation, tränings- och matchrutiner, självreglering, självförtroende." Förutom att det låter aningen obegripligt, så pekar det på att allihopa, enligt Eriksson, bör vara stöpta i samma form. Märkligt att Eriksson inte lärde sig något av sin tid i Brommapojkarna, där han prioriterade detta och fick ett lag av välkammade konfirmander – alla lika fega och alla lika benägna att vika ned sig i samma ögonblick.
Knappast något bra recept för att skapa en explosiv gruppdynamik.

Eriksson, som med råge uppfyller förbundskravet på att inte ha spelat elitfotboll själv, bör stoppas, och det snarast. Hans lilla handledning kan knappast tjäna något annat syfte än att få fram lätthanterliga spelare, sådana som aldrig skulle säga "Vad f-n vet du, som inte har spelat själv?"

26
november
2013

Med sådana vänner…

Svenska Fotbollförbundet har det jobbigt just nu. Väldigt jobbigt. Men vi gör vad vi kan för att hjälpa. En sak att tänka på kan vara att lugna sig ett tag och sedan sikta på VM i Qatar 2022. Varför? Därför att, som DN:s Hanna Fahl har uppmärksammat (23/11): "Qatar bygger en ny gigantisk arena ... och har av en händelse råkat designa den som en gigantisk blekt laxrosa snippa med plats för 40 000 personer under blygdläpparna."

Kan bli jobbigt i värmen. Men å andra sidan kommer det ge mera substans åt SvFF:s slogan "Se, upplev, älska". Vi har både sett och upplevt på sistone. Men det har varit dåligt med själva älskandet.

För att ytterligare hjälpa ger vi detta nummer plats åt tre gratisannonser. SvFF har ju inte längre några pengar, och behöver all hjälp. Vänskapen framför allt.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
FASTIGHETSMARKNADEN
Nybyggd sportanläggning, avsides belägen vid insjö, bortskänkes på grund av ändrade planer.
Tel 08–735 09 00. Fråga efter Karl-Erik.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
TRÄDGÅRD ETC
Halva priset! Vi säljer nu ut restlagret av grindstolpar i varierande utföranden. Alla är dock i standardhöjd. Ange typ på beställningstalongen ("Olsson", "Granqvist", "Antonsson" eller "Nilsson"). Transportskador kan förekomma.
Tel 08–735 09 00. Fråga efter Lasse.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
BUTIKSINREDNING ETC
Skyltdockan Jerka. Nu komplett med tics-genererad rörelsemotor. Ett absolut måste för marknadsföring av Edra osäljbara kostymer. Jerka är framställd i papier-maché, och ligger därmed så nära originalet det går att komma.
Tel 08–735 09 00. Be att bli kopplad till vaktmästeriet.

19
november
2013

Fel men rätt om sport-TV

Myndigheten för radio och tv regerar. Med luddiga direktiv från kulturdepartementet har man sedan februari utrett huruvida en s.k. evenemangslista har något berättigande. "Skit in och skit ut" brukar man säga när man får ett besked baserat på vaga faktauppgifter. Så även här.

Myndigheten har i princip bara kommit fram till att det är regeringen som tar beslutet (tack för upplysningen!). Däremot sägs ingenting om vad som borde ingå på en dylik lista. Lite diffust sägs dock att minst 80 procent av befolkningen bör kunna se de angelägna evenemangen.
Det sista fick SVT:s vd Eva Hamilton att gå i taket, för det innebär att SVT får sällskap av både TV4 och TV3 som fullt rimliga alternativ. Hamilton anser att public service bör ha företräde här (vi talar just nu om kommande vinter-OS i Sotji) därför att en stor del av svensk idrott finansieras via skattsedeln.

Visst är det så. Men har blandar hon äpplen och päron. Breddidrotten kan knappast sägas ha särskilt mycket gemensamt med den elitidrott vars löner – sedan ungefär 20 år tillbaka – har exploderat bara tack vare de pengar som kommer in via avtal med reklam- eller avgiftsfinansierade tv-kanaler. Tv är redan insyltat – eller till och med en förutsättning – för hur idrottslivet just nu ser ut. Hamilton har dock rätt i en sak:

"En utveckling där allt mindre idrott sänds i fria kanaler riskerar att leda till lägre intresse för idrott."

Vi är redan där. Ty den process som har lett till att Ishockeyförbundet förlorat tiotals miljoner på två VM-turneringar inleddes för länge sedan, i samma ögonblick som TV 3 snodde SVT:s "självklara" sändningsrätt. Det var 1989. Hockeyn valde då kortsiktiga pengar framför en tillgänglighet som man inte förstod värdet av. Idag, nästan 25 år senare, tar alla idrottsorganisationer det här berikandet för givet. Låt dom göra det...

12
november
2013

Ilska eller tårar i Friends?

Veckans VM-kvalmöte mot Portugal känns som ett tvärt kast tillbaka till 1950-talets svenska division II och mötet Motala–Landskrona. Ty vad var väl dåtidens giganter Gösta Löfgren och Hasse Persson om inte föregångare till dagens Zlatan Ibrahimovic och Cristiano Ronaldo.

Det är länge sedan förhandsintresset kring en internationell match var så centrerat kring två storspelare. Precis som på 1950-talet så kommer två spelares insatser att vara helt avgörande. Vi har fått lära oss att spelet har utvecklats under det senaste halvseklet. Men är det egentligen så? Vart har i så fall det hyllade och effektiva kollektivet tagit vägen i det här fallet?

Å andra sidan är både Portugal och Sverige två länder som är tillräckligt små för att då och då hamna i ett vakuum mellan två spelargenerationer. Och det är kanske vad det egentligen handlar om. För på båda håll är det tämligen slätstruket kring storstjärnorna. Där finns mängder med spelare som ockuperar platser utan att på något sätt vara självklara förstaval. Villkoret för deras medverkan är att andra alternativ är ännu värre.

Och där sitter svenska och portugisiska fans – med var sin jättestjärna, båda med en lyskraft som får allt runtomkring att blekna.
Men hur de båda än tar i, så är risken lika stor att dubbelmötet kommer att avgöras på en svårsmält klantighet som av en genialisk aktion från någon av halvgudarna.

Det enda vi vet på förhand är att en svensk förlust kommer att göra Zlatan rasande. Om Portugal drar det kortaste strået i Friends på tisdag i nästa vecka kommer Ronaldo däremot att gråta. Men det kanske han gör ändå?

05
november
2013

Med mössan i hand...

Riksidrottsförbundets två tyngsta medlemmar – ishockey och fotboll – har inte gjort några lysande affärer på sistone. Hockeyn har bränt sina pengar på två egna VM-arrangemang. Fotbollen har dribblats bort totalt i samband med det stora arenabygget i Solna.

För hockeyns del har detta inneburit att man tvingats låna pengar av RF, en organisation man i ett skede (kampen kring bolagiseringsreglerna) helst hade klarat sig utan.

Fotbollen sitter nu med en förlustbringande Svarte Petter i en omgivning där alla andra drar nytta av arenabygget. Solna får fler bostäder (och ökade skatteintäkter). Företagare, butiksinnehavare etc jublar över att arrangemangen drar folk som gör av med pengar. Men själva arenan är en ekonomisk olycka.

Därför har de kommande play off-matcherna mot Portugal blivit kortsiktigt livsavgörande för SvFF. Ett extra utsålt hus. Ett möjligt VM-avancemang. Allt för att få in pengar för att kunna driva verksamheten vidare.

Om, jag säger om, landslaget går på en mina mot Portugal. Vad händer då? För det första blir den nya situationen något som inte alls går ihop med SvFF:s storvulna självbild. Här har vi i så fall idrottsförbundet som aktivt motarbetat ett vinter-OS i Sverige, som har gjort vad man kunnat för att vakta sina kommersiella marknadsandelar, men som trots det blivit lurade upp på läktaren med driftansvar för en anläggning som blöder 200–300 miljoner per år.

Då är det svårt – men kanske ändå nyttigt – att ställa sig utanför RF-kansliet med mössan i hand och med svag röst be om "ett litet tillskott". Kan bli verklighet förr än någon anar.

29
oktober
2013

Sjabblets nya innebörd

Det kom inte som någon överraskning att Landskronas vingklippta lag inte orkade stå emot på Stadsparksvallen i måndags. Med två spelare avstängda för misstankar om inblandning i uppgjorda matcher var det liksom inte läge för den stora tändningen. Än så länge kan de båda gömma sig i den klunga bestående av det dussin A-spelare som inte var uttagna till måndagens match. Men alla initierade vet vilka det handlar om.

Det läskiga med den här affären är att sjabbel och håglöshet – ganska vanliga inslag i svenska elitmatcher – i fortsättningen kommer att betraktas på ett nytt sätt. Inte på det gamla viset ("Otto hade en dålig dag"), utan på ett nytt sätt ("Otto är en dålig människa"). Framförallt kommer väl målvakters tappade bollar att nagelfaras ingående ...

• I skymundan vinner Malmö FF sitt 17:e SM-tecken. Detta sedan man sålt sin spjutspets (Rantie) och ersatt honom med en mittfältare (Molins), som i straffområdet beter sig som en humla – en sån där insekt som flyger fast den egentligen inte kan. Många skitmål blev det.

• Passa också på att suga på den blågula U17-VM-karamellen. Japan hade (dessbättre) fått hela fotbollens idé om bakfoten, vilket hjälpte pojkarna till kvartsfinal.

Dock känns det här lagets framfart lite som när gymnasisterna framme i juni står på ett lastbilsflak och försöker göra intryck på den vuxenvärld man dittills bara betraktat på avstånd.

Hur många av dem kommer att gå hela vägen till A-landslaget? Hur många av dem kommer att vara förvandlade till vrak om sisådär nio år när den sittande förbundskaptenen håller fast vid gamla stofiler medan U17-hjältarna fortfarande kallas "unga och lovande"?

Det intressantaste är nog förresten vem som är förbundfskapten 2022.

22
oktober
2013

Hamrén sin egen fiende

Lottningen är klar och VM-kvalets play off står för dörren. Men det är inte Portugal som är problemet. Detta alldeles oavsett vad Anders Svensson tycker.

Problemet finns istället i den spelkultur som grundlades av Tommy Söderberg, Lars Lagerbäck och Roland Andersson – och som på sistone förskingrats av Erik Hamrén. Allt började 1998, när den förstnämnde efterträdde Tommy Svensson. Ett spelsätt baserat på kunnande, erfarenhet och individuell skicklighet ersattes av ett förbundsfabricerat kollektivtänk.

Sverige har sedan dess varit med i sex mästerskapsslutspel. Tre gånger har laget gått vidare från gruppspelet. Samtliga tre gånger har laget åkt ut direkt.

Trion Tommy-Lars-Roland förvaltade ett landslag som lärde sig att (oftast) styra genom kvalet. Men spelet utvecklades aldrig från det ängsligt avvaktande. I slutspelsgruppen framträdde begränsningarna och i den eventuella utslagsmatchen var det helt kört. Allting blev plötsligt så stort, så stort. Ni minns säkert kaoset kring straffläggningen mot Holland i EM 2004.

Sedan dess har Erik Hamrén introducerat rajraj-fotbollen – vinn matcher som ingenting gäller, åk dit så det brakar när allt står på spel. Zlatan styr och favoritspelaren Lustig prenumererar på en plats han inte kan fylla.

Med tanke på det sistanämnda är det med en oerhörd tillfredsställelse som jag noterar att Lustig (om han nu inte får ont i lilla ljumsken) kommer att ställas mot en av världens absolut bästa spelare, Cristiano Ronaldo, som brukar börja sina raider ute på den kanten.

Vilken halsduk passar bäst i Lissabon? Medan lösningarna på den frågan analyseras räknas det svenska lagets alla svagheter samman. Resultatet kommer att motsvara summan av flera års vanskötsel.

15
oktober
2013

Pia – ensam men bäst

Samtidigt som svenska landslaget lyckats ta ut kursen mot Brasilien tilltar jönsandet kring fotbollsförbundets flaggskepp. Egendomligheterna avlöser varandra. Presschefen svarade möjligen för en freudiansk felsägning när han presenterade Zlatan som "förbundskapten".

Zlatan själv ansåg i slutet av mötet med Österrike att det var läge att straffa ut sig från nästa match genom att ta ett gult kort.

Johan Elmander försökte sedan påverka protokollet genom en hisnande filmning. Stiligt, Johan, men dessvärre en bräftelse på att du saknar både insikter och yrkesheder.

Efteråt skippar Zlatan intervjuerna och lägger istället ut bilder inifrån omklädningsrummet på sin app. Den KGB-mässige landslagschefen Richt blev förtvivlad (han kan stoppa Tom Alandh, men är maktlös mot Zlatan). Den riktige förbundskaptenen Erik Hamrén sade ingenting. Ordföranden Karl-Erik Nilsson sade ännu mindre.

Någon dag senare kom det allra bästa. Som en oavsiktlig (?) kommentar till de senaste turerna framträdde damkaptenen Pia Sundhage i förinspelade Partaj på Kanal 5. Man kan bara konstatera att de kufiska figurerna (Hamrén, Zlatan, Isaksson, Schelin+Pia själv m.fl.) var fångade på kornet.

Viktigare är dock att Original-Pia på egen hand serverar en mer distanserad syn på fenomenet på fotboll (och sig själv) än vad hela förbundskollektivet har kunnat prestera sedan styrelsefylleriet under Italien-VM 1990.

Bäst blir naturlitvis efterspelet – Hamréns giftiga blickar mot Sundhage vid förbundskansliets kaffeautomat. Dessvärre kommer väl Sundhages uppvisning att kräva att hon "måste talas tillrätta" internt. Det kostar att vara bra. Det är så det går till i medelmåttornas mausoleum ute i Solna.

08
oktober
2013

Tystnadens regemente

Det har varit tyst från Svensk Elitfotboll på sistone. De svenska toppklubbarnas marknadsföringsorganisation (något annat är den ju inte) tiger och har inte på länge påpekat vilken "bra produkt" man har att sälja.

I glädjen över att nästa år slippa betala polisnotor har man samtidigt tvingats konstatera att det finna en hel del löss i fanan och – det skall vi ha väldigt klart för oss – i svensk fotboll tar man debatten internt. Men hur m,an i så fall debatterar med klubbar som är del av problemets kärna (AIK) vet jag inte.

Bortsett från att själv kärnan är rutten, så börjar det nu också att synas utanpå själva frukten. Det har (utifrån) länge påpekats hur hopplöst det är med en toppserie som varje år ser ett nytt mästarlag. Just nu sätter resultaten i varje allsvensk omgång problemet i blixtbelysning. Vart och ett av topplagen har så pass påtagliga brister i sina lag att inget av dem är kapabelt att på beställning avgöra kampen om mästarpokalen.

Just nu vinglar topplagen fram, till synes utan lokalsinne. De påminner om Dorando Pietri, italienaren som ledde maratonloppet i OS 1908 när han kollapsade och hjälptes på benen. Detta skedde i all välmening, men tävlingsledningen hade inget annat val än att diska honom.

På samma sätt känns det med toppstriden i årets serie – en rad vinglare där ingen är en värdig mästare, och ingen framförallt håller att skickas ut i ännu ett (utsiktslöst) kval till Champions League.

Fansen – som är en del av problemet och inte alls så fantastiska som de ofta framhåller själva – manifesterar både sin makthunger (gentemot impotenta klubb- och förbundsledare) och sin utomordentligt usla smak genom att fortsätta tända dessa eviga bengaler, "för stämningens skull". Ingenstans nämner man hur förtvivlat usel den fotboll är som spelas.

01
oktober
2013

Rätt beslut av Elfsborg

Elfsborg sparkar sin tränare Jörgen Lennartsson. Klubbens ordförande Bo Johansson använder klyschan"proaktivt inför nästa år" när han motiverar beslutet. Det hindrar dock inte att kapningen är både välmotiverad och "i rättan tid".

Det krävs inget snille för att inse att det rör sig om ett ultimatum från spelartruppen. Detta sedan laget under lång tid spelat på 60–70 procent av sin förmåga.

Att Lennartsson sparkas fem seriematcher före slutet är irrelevant. Det viktiga är att det fortfarande återstår fem matcher i Europa League. Klubben har helt enkelt inte råd att skämma ut sig på samma sätt som Malmö gjorde när man hösten 2011 fick spel i Europa League (istället för Champions League) att framstå som en kvarsittning.

Lennartsson, som tidigt valde att satsa på maffiga nattmackor framför att odla en egen spelarkarriär, är en förbundsbroiler ut i fingerspetsarna: Ingen egen spelarpraktik att falla tillbaka på – desto fler dogmer och desto fler tomma fraser. Att Elfsborgs spelare sedan länge slutat lyssna på tröttsamheterna är uppenbart. Förhoppningsvis kan Klas Ingesson få in lite syre i kabyssen, samtidigt som han räddar en av seriens högst värderade trupper från att falla samman.

• För övrigt frågar vi oss hur det står till med minnet hos AIK:s ordförande Johan Segui. Att inte veta vem man har kramat, och om vederbörande var maskerad eller, är högst oroväckande. Det tyder på ett bristande omdöme (minst, här går att vara hur elak som helst). Men det tyder allra mest på att allt han sade framför kameran i Uppdrag Granskning – angående klubbens kontakter med det som vi kan kalla "element" – var rent skitsnack.

24
september
2013

The botten is nådd

Bevistade sistlidna helg en s.k. allsvensk match. Två lag på nedre halvan – det ena desillusionerat, det andra i sitt naturliga predikament.

Av de 22 på planen verkade ingen särskilt intresserad av spelet som sådant. Det var stundtals rena farsen. Det maskades (redan vid 0–0). Man lufsade mangrant fram till sina positioner vid alla fasta situationer. Bollen slogs efter lång tvekan in framför mål. Ingenting hände.

Den spelare som fick matchens enda friläge antogs allmänt ha fått alldeles för lång (!) tid på sig. Hur som helst: Ingenting hände. Det andra laget startade för säkerhets skull med en spelare av typen "slitvarg" på topp. Han var inte närheten av någonting. Aldrig någonsin.

En av gossarna på plan glömde för en skottsekund (ha ha) bort sin tränares givna order, och klappade upp ett långskott i nättaket. Det var det enda ögonblicket på hela matchen som påminde om fotboll. Jisses vad han måste ha blivit utskälld av sin tränare efteråt.
Motståndarnas målvakt korsade planen i slutskedet, för att försöka ställa till någonting på en hörna. Han lyckades. Nästan. Han vräkte undan en motståndare och straffades för den vårdslösheten med en frispark. Vid kontringen hängde ett andra mål i luften.

Det var plastgräs, det var ett spel som i sekvenser påminde om 70-talshandboll eller bandy – två sporter som varit på väg att dö i de perioder där man hela tiden sökte frikast eller frislag. Det var inte ens surrealistiskt. Det var bara så bedrövligt uselt. Och, på sitt sätt, helt i fas med Elfsborgs insats borta mot Red Bull. Vaddå Svensk Elitfotboll? Byt åtminstone namn.

17
september
2013

Inget guld till Malmö FF

En gång för mycket länge sdan – det var (om jag minns rätt) våren 1981 – yttrade Malmö FF:s dåvarande ordförande Hans Cavalli-Björkman orden "Man spelar inte fotboll med tusenlappar".

Detta skedde i efterdyningarna av en spelarförsäljning. Målvakten Janne Möller hade gått till Bristol City för 800.000 kronor. MFF höll hårt på sin princip att inte stoppa spelare som fick anbud utifrån.

Men man hade å andra sidan svårt att just då hitta rätt ersättare. Just året 1981 markerade en svacka för klubben, som såg sitt A-lag landa på femte plats i Allsvenskan.

Nu aktualiseras den gamle bankirens ord. MFF har sålt sin bäste anfallare Tokelo Rantie, vilket har gett ett tillskott på ca 10 mkr. Men när laget i måndags tog emot Djurgården, en match som laget räknade med att vinna för att på så sätt dra ifrån i toppen, tog det tvärstopp.

Affären gjordes efter att det svenska transferfönstret stängt. MFF fick pengarna, men k-u-n-d-e inte köpa en ersättare. Utan Rantie finns varken idéer, sting eller skärpa. Tränare Norling måste tycka att spelarmaterialet är fattigt eftersom han satte hemkomne kantspelaren Molins som spets tillsammans med Magnus Eriksson.

Inte ens idag, 30 år senare, går det att spela fotboll med tusenlappar. Malmö har sålt sina möjligheter att ta guld.

Men i det här sammanhanget måste man samtidigt prisa DIF. Amadou Jawo tänder hela laget med sina två mål. Sedan lyckas man stå emot 40 minuter massiv MFF-press. Snyggt, och säkert en av de matcher som de här spelarna kommer att minnas bäst från sin tid i klubben.

<<  13 14 15 16 17 [1819 20 21  >>  

Vi Tippa         Box 17004         104 62 Stockholm         tel: 08-444 74 30         Fax: 08-444 74 39