18
juni
2013

Svensk ishockey illa ute

Svensk ishockey går ner sig på alla fronter. Man gör det målmedvetet och utan självinsikt. Snart har alla fattat det som man själva aldrig kommer att inse.
Det började med Riksidrottsmötet i maj. Tappert kämpade man för en linje 51/49-frågan som ingen annan var intresserad av.

Senaste dagarna har vi sett hur en bomb och en ettöressmällare har exploderat.
Bomben var naturligtvis siffrorna, det ekonomiska utfallet, från de två senaste årens VM-arrangemang i Sverige. Brakförlust för förbundet. Bara ockrarna på internationella förbundet IIHF fick ut vad de förväntat sig.

Knallpulvret var Elitseriens omdöpning till Hockeyligan samt flyttandet av slutspelsstreck i tabellen. Fortfarande ingen utökning. Inte till 16 lag, inte ens till 14. Snacka om att servera härskna rester som pyttipanna.

• Men innan hockeyns antagonister ute i Solna förvrider sina ansikten i skrattkramper kanske man bör fråga sig:
Behöver vi ha spelbart underlag på Nationalarenan?
Behöver vi ha en fungerande säkerhet på Nationalarenan?
Behöver vi ha en trivsam miljö inuti Nationalarenan?
Behöver vi ha framkomliga tillfartsvägar till Nationalarenan?
Behöver vi ha en fungerande catering i Nationalarenan?
Behöver det ekonomiska upplägget kring Nationalarenan ha någon som helst trovärdighet och/eller transparens?

Tror inte att varken ishockeyns eller fotbollens företrädare har gjort sig förtjänta av någon sommarledighet. Det har däremot ni, kära läsare. Vila medan ni kan. Jag kommer igen i höst...

11
juni
2013

För mycket, för dåligt

I ett läge när både Hammarbys och Brages anhängare är nere i en av sina återkommande tonårsdepressioner, triggade av favoritklubbens insatser i seriespelet, så kan det finnas anledning att påminna om varför saker och ting ser ut som de gör.

Båda klubbarna har "satsat" – men ingen av dem tycks ha fått ut den väntade effekten av de pengar som pumpats in. Satsningen består i båda fallen dessvärre av att man urskillningslöst har kontrakterat varenda spelare som räckt upp handen.

Mer eller mindre okända (eller ökända) spelare har samlats på ett ställe. Hammarbys tränare Berhalter fick en samling nykomlingar i knät förra sommaren, sedan det efter hans första halvår stått klart att någonting ytterligare måste till. Conny Karlsson i Brage anställdes i ett sent skede, sedan det spruckit med den duo som hade jobbet före honom. Halva truppen var ny.

Det här med att bygga lag är ibland både känsligt och komplicerat. Idealet är att gradvis plocka in nya namn i en redan fungerande struktur. Om många nya anländer samtidigt kan man bara hoppas att merparten av pusselbitarna faller på plats av sig själva.

Om så inte sker får man problem. Det blir rent ut sagt bisarrt om ett nyskapat kollektiv utkristalliserar ledartyper vars käft (för det är ofta den det handlar om) är större än deras spelmässiga talanger. Då läggs all energi på att försvara sin egen (och meningsfrändernas) plats i startelvan, ingen energi alls på att få laget att fungera på så många punkter som möjligt.

IFK Norrköping fungerade på det här sättet för fem–tio år sedan. Djurgården försnillade sin topposition genom ogenomtänkta värvningar. I dagens allsvenska är det Öster som ligger närmast den här beskrivningen.

04
juni
2013

Vart tog Karl-Erik vägen?

Erik Hamrén ville inte kalla in en ersättare när Tobias Hysén drog sig ur den pågående landslagssamlingen, med tre landskamper på en dryg vecka. Hamrén håller sig till Zlatan och de båda skadeskjutna komplementen Elmander och Toivonen, som av olika skäl inte har spelat särskilt mycket under den gångna ligasäsongen.

Av de två sistnämndas tankspridda och okoordinerade insats mot Makedonien kan man sluta sig till att vem som helst just nu vore bättre att stoppa in. Vem som helst som spelar regelbundet. Men Hamrén anser att det inte finns någon som duger. Oklart varför. Det är besked av samma tyngd som när SvFF ena dagen förkunnar att Alexander Gerndt kan vara med i landslaget, och att han själv nästa dag säger att nej, det kan han visst inte. Det är ogenomtänkt och rent ut sagt korkat (i båda fallen).

Det är inte utan att det just nu tornar upp sig kring detta, det största idrottsförbundet vi har. Tre av SvFF:s evenemang på sistone (Argentina, cupfinalen och Makedonien) har ett gemensamt – planinvasioner av varierande grad och styrka, som i alla tre fallen säger oss att man inte ägnat en minut åt att tänka över spelarnas säkerhet (Malmövakterna hade precis som vanligt händerna i byxfickorna). Det står vidare klart för var och en att idén med naturgräs i Friends Arena aldrig kommer att slå rot ordentligt. Sedan kan man fråga sig vad, och hur mycket, som kan gå fel under det kommande EM-slutspelet för damer. Bortrövade spelare? Våldtäkt i mittcirkeln? Allt givetvis i direktsändning.

Det enda som tycks vara fullständigt klart är att SvFF:s relativt färske ordförande, förre fångvaktaren Karl-Erik Nilsson, har gjort sig osynlig och därför blivit en man vi kan vara utan. Vad tycker han? Vad tänker han göra? Var är han?

28
maj
2013

Neymar hot mot Messi?

Barcelona skriver ett femårskontrakt med Neymar från Santos i Brasilien och frågan är hur det kommer att fungera.
Denne 21-åring A-lagsdebuterade 2009 och har två gånger – 2011 och 2012 – utsetts till Sydamerikas bäste spelare. Han är bl.a. mycket målfarlig och har hittills prenumererat på centerplatsen i både Santos och Brasiliens landslag. I båda fallen handlar det om 4–3–3, precis som i Barcelona.

Gott så långt, bortsett från att en viss Lionel Messi byggt upp sitt världsrykte med just den positionen som utgångspunkt. Frågan är nu om den snart 26-årige argentinaren kommer att se sin nye brasilianske lagkamrat som en kollega eller som ett hot.

Vi minns alla att det inte funkade med Zlatan. Messi ville inte bli utputtad på en kant, vilet han blev i och med att svensken ställde sig i mitten utan tillstymmelse till att vilja skifta positioner med någon. Det var Miessis invändning. Tränaren Guardiolas gick ut på att svensken drog på sig för många frisparkar på offensiv planhalva. Illa för ett lag som vill hålla bollen så länge som möjligt.

Messi och Neymar har antagligen större förutsättningar att lyckas. Den unge brassen kan spela på kanten, eller som offensiv mittfältare, och det betyder att de båda inte nehöver trampa varandra på tårna. Bördan faller faktiskt på tränaren Vilanova, som har en hel att fundera på. Orkar Iniesta och Xavi? Är David Villa och Fabregas rätt spelare att fortsätta med? Hur skall mittfältets balans se ut? Två bakre bållhållare (Busquets och Xavi) och en offensiv (Neymar eller Fabregas) eller skall den nye ta en plats på kanten?

Bara ett är säkert: Det är med den här värvningen som Barcelonas generationsväxling inleds på allvar.

21
maj
2013

Tunga tior på Wembley

På lördag öppnar Wembley Stadium sina portar för Bayern München och Borussia Dortmund, årets tyska finalpar i Champions League.
Europeisk expertis har trots Barcelonas eliminering behållit fattningen. I motsats till i vår lilla ankdamm, där han-utan-axlar och andra som anser sig veta påstår sig se någonting nytt och "modernt" (huuu) i det tyska medan det stackars spanska, underförstått, är överspelat.

Vi kan väl enas om att Lionel Messi är själva förutsättningen för att Barcelonas spel skall fungera (det har framgått de gånger han har tvingats vila under våren). Barça utan den lille är som det svenska 94-landslaget utan Tomas Brolin. Herrejösses vad stelt det blev sedan han brutit foten mot Ungern hösten efter USA-VM. Några år senare var förbundskapten Tommy Svensson borta och ersatt av folk med svag självbild som trodde att svensk fotbolls framtid fanns i Norge. Det höll väl inte så särskilt länge.

Nu är frågan vad de tiki-taka-frälsta ska hitta på härnäst. Häckens tränare Peter Gerhardsson kallade Bayerns försvarsspel "modernt" i DN. Vad han menade var att försvarsspelet börjar direkt när laget blivit av med bollen. Det moderna består alltså i att man pressar som Ajax gjorde redan för 40 år sedan.

Det finns dock ytterligare en detalj, en minsta gemensam nämnare mellan Barcelona och Bayern München. Det är inte Pep Guardiola, utan Louis van Gaal. Den holländske tränaren har arbetat för båda klubbarna. Även om han är tämligen odräglig (han tror numera att det är han som uppfunnit fotbollen) så var det han som skapade det "moderna" genom att se till så att även den i alla år så omhuldade 10:an (spelaren bakom centern i 4–3–3) tar sin del i pressen. Allt för lagspelet. Svårare än så är det inte och det är där lördagens match kommer att avgöras.

14
maj
2013

Tålamod lönar sig

Att Manchester City sparkar sin tränare Roberto Mancini samtidigt som Häcken bryter samman på Olympia (0–5) föder några tankar om långsiktighet.

Mancini ledde förra året City till klubbens första ligatitel på 44 år. Men i år har han "misslyckats med att nå klubbens mål" (om man skall tro Citys hemsida). Man City är i år ligatvåa och cupfinalist. Men besvikelsen över höstens kvaddning i Champions League hänger kvar. Klubben har en ägare (Khaldoon Al Mubarak) som tycks tro att investerade pengar tvunget måste förräntas i form av pokaler. Men med hjälp av dessa pengar och en duglig manager (som bl.a. tvingades handskas med den notoriske Balotelli) har City trots allt tagit klivet upp från mitten av Premier League till dess topp. Det verkar inte räcka. Som om allt berodde på vad City självt uträttar.

I Allsvenskan är förra årets komet Häcken vingklippt. Skyttekungen är borta och alla motståndare vet nu hur man skall tas med laget. Det hindrar inte att fansen ställer frågor som "Vart har spelet tagit vägen?", övertygade som de är om att klubben i deras hjärta numera har en given plats på prispallen. Snart börjar väl Gerhardsson kallas "odugling".

Alldeles i bakgrunden av allt detta är Kalmar på väg tillbaka. 2008 års guldklubb har byggt upp ett nytt lag, till inte obetydlig del bestående av spelare som fanns i klubben redan under guldåret, men som då var pojklagsspelare eller juniorer. Hittills har KFF varit svårslaget. Men med bättre spets framåt kommer man att klättra ytterligare i tabellen. Det intressanta är att samme tränare (Nanne Bergstrand) ligger bakom klubbens etablering i Allsvenskan, framgångarna och återuppbyggnaden. Han leder just nu klubben för elfte året i följd, det trettonde totalt, och har i lugn och ro kunnat ta ut KFF:s framtidskurs. Först i år har han tyckt sig kommit så långt att förre lagkaptenen Henrik Rydström (37) kan bänkas. Det finns hopp.

07
maj
2013

Förbundet som inte törs

Än en gång visar Svenska Fotbollförbundet att man inte bara är landets i särklass största specialidrottsförbund, utan att man också (av någon anledning) är det absolut fegaste.

Dokumentärfilmaren Tom Alandh hade kommit överens med Erik Hamrén om att göra ett porträtt av förbundskaptenen, och hans våndor under årets väg mot VM-slutspelet.

Men när detta blev känt på förbundskansliet uppstod problem. Den som ryckte ut var landslagschefen Lars Richt, mera känd som "rädslans överstepräst". Richt krävde regleringar och begränsningar. Uppdragsgivaren SVT:s förhandlingschef Jan Olsson har aldrig varit med om något liknande. Tänk om en dokumentär skulle visa hur Zlatan lever rövare bakom kulisserna? Hu så hemskt (som om man inte redan begript det...).

Än en gång försvinner ett intressant och belysande projekt i ett disav harklingar och bortvända ansikten. Förra gången var det författaren Åke Edwardson först fick ja och sedan ett diffust nja (eller nej?) när han hösten 1999 följt med landslaget till Sydafrika för att påbörja en bok om landslagets väg till EM-slutspelet året därpå. För den som inte minns kan det vara värt att påminna om att det blågula besöket ingick i ett större sammanhang (marknadsföring av JAS Gripen) och att landslaget för säkerhets skull förlorade sin match därnere...

Så fortsätter alltså det största förbundet att odla sina fobier. Ytterligare ett exempel på det kom för några veckor sedan, då det stod klart att SvFF vantolkat utslaget av en egen enkät i 51/49-frågan inför Riksidrottsmötet och meddelade att man (fegt) avstår att driva frågan om att SvFF och andra förbund själva ska kunna besluta om att tillåta ett uökat externt ägande i Idrotts-AB.

Ingen idrottspolitisk framtidsvision, ingen vilja att visa upp verksamheten för de tusentals som köper tröjor och matchbiljetter. Vare sig stake eller generositet. Bara rädsla, och ett finger i luften för att läsa av vindriktningen.

30
april
2013

Självförvållade problem

Magnus Pehrssons och Tommy Jacobsons avhopp från Djurgården har lett till det goda att fler och fler fotbollsansvariga drar upp sina huvuden ur sanden och börjar berätta.

Fenomenet att supportrar hör av sig när det går uselt för det egna laget är någonting som tycks ha uppstått i samband med Allsvenskans publikboom, alltså kring år 2000. Lika länge har de berörda kollektivt tigit och låtsats som om det regnat. Och det är en talande bild av hur fotbollen (primärt) och de samhällsresurser som står till buds (sekundärt, eftersom fotbollsfolket hellre tigit än gått ut offentligt och slagit larm) föredragit att negligera problemet.

Att Pehrsson och Jacobson sedan väljer att drypa av i ett läge när båda nått vägs ände – ja, det är en tillfällighet som också måste betraktas under lupp. Pehrsson har krävt (och fått) stora befogenheter för att rumstera om i DIF:s trupp. Det är numera allom bekant att han på två år tagit in 22 nya spelare och samtidigt gjort sig av med 33 förbrukade.

Om han stannat, vad hade han i så fall krävt i sommar? Ytterligare elva nya? Och vad hade Jacobson i så fall sagt? De tre som ansåg att Pehrsson borde syssla med någonting annat har egentligen bara satt fingret på en varböld. Klubbledningen har okritiskt låtit Pehrsson leva rövare med spelarna. Resultatet har blivit en stadig försämring av resultaten alltsedan den dag våren 2011 då han tog över.

Sanningen är att Djurgårdens fotbollsverksamhet har saknat mål och inriktning alltsedan den märkliga (och allt nnat än förtjänta) SM- och cupdubbeln 2005.

Precis som en gång Stefan Alvén väljer nu Pehrsson att hoppa av när resultaten har blivit så usla att ett personligt cv riskerar att fläckas.
Att sedan Fredrik Reinfeldt reagerar först när hans egen klubb drabbas säger mycket om vad fotbollsfanatismen gör för att rubba folks omdöme.

23
april
2013

Stäng lekis på Kakis!

Djurgårdens kris djupnar. Kanske borde klubbledning och spelare läsa nedanstående, för att sedan ta ett allvarligt snack med tränaren Magnus Pehrsson.
Det är Tobias Hysén, anfallare i förra årets olyckslag IFK Göteborg, som bemöter Jonas Therns kritik av Blåvitt ("brottarfotboll"):

– Jag tror att det har blivit uppförstorat. Jag tror att han menar att han förespråkar en fotboll där det ligger mer fokus på passningar, teknik och speluppbyggnad. Och det köper jag. Det är den fotboll som alla vill spela. I en perfekt värld kan du försöka göra det. Men med den historik och med det självförtroende vi gick in i säsongen med har vi inte råd att spela så, sade Hysén till TT efter bortasegern i Åtvidaberg.

Hysén kan kosta på sig den storsintheten. Hans IFK leder ju Allsvenskan. Pehrsson har däremot gått i försvarsställning. Först ignorerade han den insändare som publicerades i DN och kompletterades med talande siffror vad gäller DIF:s spelaromsättning under Pehrsson (22 in/33 ut). Därefter gick han till motangrepp, men hade inte mer att komma med än att han tyckte att det var "usel journalistik".

Idag är det väl så att man utan vidare kan tala om "uselt tränarjobb". Och tro dessutom inte att klubbordföranden Tommy Jacobson kommer att visa tålamod i ytterligare två år, vilket var hans kommentar till kritiken mot Pehrsson.

Det går inte att babbla om "visioner" angående spelsätt. Inte när man oavlåtligen är hänvisad till att använda de spelare man faktiskt har till hands. Kanske dags att stänga lekisverksamheten på Kakis? Kanske dags att vakna?

16
april
2013

Företagsnytt från Fläns

I dessa tider av apotekskris välkomnar vi en ny aktör. Det är HA:s Droghandel som öppnar i Solna. Företaget utnyttjar det råtthål i anslutning till likaledes nya Fläns Arena som häromveckan övergavs och blev ledigt för uthyrning.

Tjohan Hålligånglund, presstalesman för HA:s Droghandel, ger närmare detaljer:
– Rätt vad det var, så var det ledigt. Bara sådär. Helt underbart. Vi behövde bara pilla bort namnskylten på dörren – jag tror det stod Andersson – och flytta in med varulagret.
Vem blir föreståndare?

– Det blir en kille som kan det här. Han kommer närmast från en tjänst som fönsterputsare på dambadhuset.
Fönsterpustare?

– Eller om han var boxare. Jag minns inte så noga. Men han kan det här i alla fall. Och om han inte skulle kunna det, så vet vi sedan gammalt att han är bra på att ta instruktioner.

Vad är den strategiska tanken bakom HA:s Droghandels etablering vid Fläns Arena?

– Nämen det vet jag ingenting om. Jag känner ju egentligen inte personerna bakom. Har inte pratat med dem sedan ... öh få se nu ... inte sen i morse, i alla fall.

Begreppet droghandel känner vi till. Men berätta för oss nyfikna vad HA:s står för.

– Det står för Hjälp AIK. HA:s är i grunden ett konsultföretag som tillhandahåller tjänster som demokratisk skolning och hjälp med ungdomars ideologiska inriktning. Vi bedriver kort sagt ett effektivt värdegrundsarbete.

Och med det åter till studion, där Magnus Pehrsson kommer att berätta vad det finns för gott i hans frysbox denna vecka. Syltade päron? Dansk fläsklägg? Han vet knappt själv.

09
april
2013

Och päronen de falla...

Det var inte första gången. Ej heller den sista. Trots det är det slående hur överraskade alla verkar efter den avbrutna matchen mellan Djurgården och Mjällby.

"Det var ju tråkigt det här, att några få förstör för alla andra." Har ni hört det förr? Klart ni har! Och ni kommer att få höra det igen. Därför att ingen törs på allvar börja gräva i den här gödselstacken. Hittills har nämligen ingen av de berörda parterna tagit problemet på allvar. Undfallenhet är ledordet.

Man säger att det "arbetas" med problemet, att man lägger stora pengar på det etc. Trots detta har det hänt igen. Och som vanligt råder stor förvirring om vad som skall hända härnäst. Men det är inte straffskalorna som är intressanta.

Det intressanta är vad som sägs i den utredning som Björn Eriksson presenterade för två veckor sedan. Den som gör sig omaket att läsa igenom de drygt 400 sidorna får snart klart för sig varför ingenting händer.

Problemet är bekant. Klubbarna vill för allt i världen varken stöta sig med eller göra upp med våldsammaste elementen på läktarna. Man väljer biljettintäkterna framför att skapa en värdig miljö för den del av publiken som sätter själva sporten främst.

Den här undfallande inställningen har odlats så länge att det nu har gått alldeles för långt. De personer som för länge sedan borde ha slagits på käften och visats på porten sitter nu i klubbarnas styrelser. De utgör svensk elitfotboll. De är därmed en garanti för att allt bara kommer att bli värre. Den som håller på och gynnar klubbar som Djurgården och AIK stöder indirekt organiserad brottslighet. Tänk på det nästa gång du lägger några tusen på en säsongsbiljett eller några hundra på en matchtröja.

Heder år domaren som bröt matchen.

02
april
2013

Brölet sätter nivån

Mohamed Bangura orsakade den allsvenska premiärens största ljudorkan när han byttes in för Elfsborg mot sin gamla klubb AIK. Och tomtarna i tv-studion (det var C More som låg bakom mätningen) gjorde stor sak av dessa 109 decibel.

Milde himmel, tänker Bister. Har vi nu fått ett nytt "mätinstrument" som kommer att användas i bedömningen av fotbollsmatcher? Tänk bara: Bollinnehav och ljudorkan. Tillsammans. Oslagbart, tänker C More.

Men då har de inte varit hemma hos Bister. Decibelnivån vid beskedet om att Öster försäkrat sig om "kapet" Pablo Piñones Arce (ett utdraget tjut) eller reaktionen varje gång Magnus Pehrsson sagt att Djurgården hittat en drömspelare (asgarv kombinerat med trumspel på kastrullerna) slår flåset från Borås Arena, jag lovar.

Det är dock oroande att vi skall fortsätta matas med dessa infantila indikationer på att någonting "stort" har hänt. Lika oroande är det att publiken på vissa håll kommer att hetsa upp sig extra för ett nytt tokutslag på mätaren, för att visa att just deras lag är viktigast. Ironiskt att den sport som är störst i landet och samtidigt har lägst i tak internt skall kvalitetsmärkas med hjälp av ett ordlöst brölande.
Hur man än vänder på det, så är Allsvenskan fortfarande C-betonad töntliga som kan vinnas av vem som helst. Tro inte annat än att Kristoffer Peterson, 18, som häromveckan gjorde debut för Liverpools reservlag, ligger närmare en plats i landslagstruppen (OBS, ett rent teoretiskt resonemang) än Annandagens skarpe Gefledebutant Emil Hedvall.

För så är det. Oavsett om landslagstruppen nomineras av Erik Hamrén och "kliaren" Allbäck. Eller av deras efterträdare.
C More erbjuds härmed att mäta decibelnivån hemma hos Bister när det maktskiftet blir ett faktum. Epokgörande...

26
mars
2013

Blågult bara sjunker

IFK Norrköpings tränare Janne Andersson visade det goda omdömet att somna när han tittade på Sverige–Irland. Hemligheten bakom en framgångsrik tränargärning ligger givetvis i att omdömesgillt kunna prioritera.

Detta gäller också spelare. Och då tänker jag på den svenske lagkaptenen Zlatan Ibrahimovic, som (för vilken gång i ordningen?) visade sin olämplighet för just den uppgiften. Det är liksom inte bara att lägga ner och gå över till gåfotboll när laget fungerar så kryckigt som mot irländarna. Tyvärr är han väl inte rätt man att mana på och få igång spelet i ett bollskrämt blågult gäng.

Men det är å andra sidan symptomatiskt för den typ av ledarskap som sedan några år kännetecknat miljön kring landslaget. Första steget tillbaka togs av Söderberg och Lagerbäck, när de efterträdde den förre elitspelaren Tommy Svensson. GIH-produkterna hade ingen auktoritet i umgänget med spelarna och lät därför de ivrigaste (som Fredrik Ljungberg) vara med och bestämma.

Idag är det ännu tunnare på den punkten. Zlatan gör som han vill. Hamrén rättar till halsduken och hans assistent Allbäck kliar sig mest i ansiktet. Resten av gänget kommer lufsande efter, på behörigt avstånd. Alla utom Mikael Lustig, för han har inget lokalsinne.

Så är det, och det känns mer och mer deprimerande för varje gång laget gör bort sig i en tävlingslandskamp av betydelse. Att spela 0–0 hemma mot ett lag som Tyskland redan bortabesegrat med 6–1 var allt annat än en merit. Allihopa kanske skulle försöka glömma bort sina höga löner, och sina ännu högre anspråk, och bara skämmas?

19
mars
2013

Stödet måste förtjänas

Veckans insikt drabbade en förbittrad Djurgårdssupporter, som hade fått nog av lagets sätt att spela bort chanserna i kampen för att återta platsen i ishockeyns Elitserie.

Han (man kan nog utgå ifrån att det är en snubbe) valde att bjuda ut sin DIF-samling på Blocket, under rubriken "Djurgårdens förbannade hockey". I paketet ingick godbitar som "12 halsduksjävlar, 2 förbannade målvaktsklubbor, 3 sjukt fula mössor som borde slängas, 2 äckliga vimplar, 1 stor flagga med falsk marknadföring på."

Det här är ett ovanligt sätt att kanalisera sin besvikelse på (istället för att slakta motståndarsidan fans eller slå sönder det som finns närmast). Denne Lidingöbo erbjuder sig samtigt att bli supporter till ett annat hockeylag, "vilket som helst".
Kommer framtidens sportfans att bli lika lättrörliga som den politiiska väljarkåren i dessa post-socialdemokratiska tider?

Det skulle sannerligen inte skada, ty det skulle bl.a. minska självgodheten hos de delar av fansen som tror att allt som rör deras älsklingar är hugget i sten oavsett om klubben förtjänar stödet.

Det går an att göra sig av med mössor och halsdukar, kaffemuggar, tröjor och annat krafs. Men jag tänker ibland på de obotliga dårar som döpte sina nyfödda söner efter Hammarbys dåvarande stjärna Sebastian Eguren, en spelare som sade att han "älskade" Hammarby. Ett par år senare dök han upp i AIK:s tröja. Vad gör en besviken Hammarbyfan/familjefar i det läget? Är det någon som vet om barnen fortfarande lever?

• SvFF vill spela VM-kvalet på fredag med stängt arenatak. Besultet tas i samråd med FIFA och motståndarna Irland. Tror inte bandyfinalens inledande bengaler, och svårigheterna att få ut röken ur lokalen, talar till SvFF:s fördel.

12
mars
2013

Elithockeyn är inavlad

Djurgårdens ishockeyspelare håller hoppet vid liv. Men lågan flämtar. Onsdag kväll faller avgörandet. Strax efter klockan nio vet vi om DIF klarat det näst intill omöjliga och gått vidare till Kvalserien.
Under tiden sitter Hockeyligans tolv medlemmar på sina rumpor och tycker att livet i Elitserien skall gå vidare som hittills. Visserligen sjunker publiksiffrorna, visserligen har TV4 sålt slutspelet till Femman. Men ändå: Ändra ingenting. Låt oss sitta här på våra rumpor till tidens ände.

Elitserien är alltför statisk till sin sammansättning och börjar bli inavlad. Därav det vikande intresset. Och de klubbar som lyckas med den svåra uppgiften att åka ur märker först då vilket helvete det är att ta sig tillbaka. AIK hade en lång ökenvandring. Malmö har förstört tiotals miljoner i [de illa planlagda] försöken att komma tillbaka. Och så Leksand.

Leksands IF är sin kommuns allt, fönstret mot världen, den företeelse som placerar en liten håla på (världs-)kartan. Därför får den klubben en stöttning med alla medel, något som vore en omöjlighet i fallen AIK, Malmö och Djurgården. Och oavsett vad Uppdrag Granskning kommer fram till, så är det inte särskilt många av kommuninvånarna som opponerar sig.

I det här läget har HV:s ordförande, som antagligen har huvudet inlåst i ett kassaskåp någonstans, kommit fram till att Elitseriens problem beror på tv-bolagen och deras förmåga att ge tittaren "allt" för en billig penning. Men det är liksom deras affärsidé. Och klubbarna får 25 miljoner per styck, årligen, för att stå ut med det.

Sjukdomsinsikten är minimal. Men att utöka antalet lag till 16, spela i två grupper där alla möter alla (60 omg) med kamp kring två slutspelsstreck skulle onekligen liva upp. Det blir lättare att åka ur. Men det blir också betydligt enklare att hitta tillbaka. Svensk ishockey skulle leva upp igen.

<<  14 15 16 17 18 [1920  >>  

Vi Tippa         Box 17004         104 62 Stockholm         tel: 08-444 74 30         Fax: 08-444 74 39