21
augusti
2012

Skrota pajaslandslaget

AIK och Helsingborg befinner sig mitt uppe i säsongens viktigaste matcher – slutfasen av kvalspel till Champions League och Europa League. CSKA Moskva respektive Celtic är sista hindret för både sportsliga äventyr och betydande inkomster.

Båda de svenska lagen har betydande utländska inslag. Med tanke på hur illa det svenska landslaget numera fungerar finns det kanske anledning att vara tacksam för detta.

Spektaklet kring matchen Sverige–Brasilien födde i Bisters hjärna grymlömska tankar om att skrota landslagsverksamheten helt och hållet. För det första börjar vanan att i varje läge plocka fram hjältarna från 1958 nu tangera det smaklösa. Invalider och alzheimerdrabbade huller om buller. Stå här. Sitt där. Le mot kameran. För det andra tycks Erik Hamrén ha spelat bort varje uns av ledarstatus i landslagstruppen. Med eller utan ful kostym har han svårt att få Zlatan inse hur han gör bäst nytta (ett problem som Hamrén delar med merparten av den mannens klubbtränare).

Det allvarliga är att andra pellejönsar i sällskapet, som gossen Sebastian Larsson, hakar på. Det hade varit bra om Larsson redan under EM-slutspelet accepterat att spela högerback, och det av det enkla skälet att det är där han behövs. Nu parkerade han på platsen under protest mot brassarna och visade sitt missnöje med att spela betydligt uslare än normalt. Det var på sätt och vis synd att han inte fick slag på Neymar (det var ju nära...), så att hans lynnesutbrott hade kunnat resultera i diplomatiska fotbollsförvecklingar på hög nivå.

Även den rudimentäre Wernbloom var nära att lyckas i sin ambition att sätta Neymar ur spel. Men här handlar det mera om ett naturligt sätt att vara – omöjlig att ha i möblerade rum.

Sådana pjäser satsar Hamrén på i det svenska pajaslandslaget. Alltmedan Toivonen och Berg lunkar småfrusna längst fram, svältfödda på både bollar och hjälp för att kunna åstadkomma något framåt. Detta kan vi vara utan.

14
augusti
2012

Nog är det märkligt att...

... Djurgårdens Magnus Pehrsson utropar "kanonförstärkning" angående klubbens värvning av 35-årige Mattias Östberg från Häcken. DIF har börjat få ordning på laget och mittbacksparet Toivio/Bergström har faktiskt spelat en viss roll i den processen.

Så var är det tänkt att Östberg skall användas? Det är värt att hålla i minnet att Djurgården i vissa fall haft väldigt svårt att leva upp till sina åtaganden vad gäller andra "kanonförstärkningar."

Se på exemplen med Prince Ikpe Ekong och Kennedy Igboananike. Den ene lämnade klubben ett år för tidigt efter sanslös mobbning från ledningen. Den andre stoppades godtyckligt ner i frysboxen i vintras. Men han fiskades upp igen när det stod klart att Ricardo Santos skulle flytta vidare. Betyder Ertons ankomst att Kennedy än en gång är rökt?

• Norrköping agerade smart i vintras, när man plockade åt sig Gerson Krogh i väntan på att bollfördelaren Ajdarevic skulle sticka utomlands. Man har också valt att satsa på unge Christoffer Nyman framför Shpëtim Hasani (nu i ÖSK). Nu, när Ajdarevic stuckit, har man möjligen ett bättre lagspel (bara inte den där Andreas Johansson vore så fasligt feg) men inte riktigt samma spets. Man har också tappat fördelen av att ha Nyman på bänken. Med unge Nyman i startelvan blir Modou "Yr-i-mössan" Jarrow anfallsavbytare med rätt att missa målet. IFK kommer därför att sjunka i tabellen.

• MFF ställde upp med Daniel Andersson på mitten mot Elfsborg. Mera sådant och skåningarna kommer att gå miste om alla typer av medaljer.

• Och i Superttan har Hammarby gjort tre värvningar där avsikten tycks vara att förstärka den sammanlagda muskelmassan. Icke fler idéer än tidigare. Ej heller några vassa tempoväxlingar. Blåställ på. Platsen i tabellens mitt är därmed säkrad.

07
augusti
2012

Öster – allsvenskt redan nu

Bister begår gärna ett etikettsbrott genom att redan nu, i höjd med den traditionella kräftpremiären, hälsa rödtröjade Öster välkommet tillbaka till fotbollens Allsvenska. Gesten är riskfri. Öster leder Superettan, har bara tappat tre poäng på 18 matcher.

Det handlar om ett tillfrisknande efter 15 års berg- och dalbanefärd.

Klubbens egentliga storhetstid var sedan länge förbi vid nedflyttningen hösten 1998. Östers skapare Stig Svensson var en gammal man och han tvingades passivt se sitt livsverk vittra (han avled 2004). Sedan 1998 har klubben gjort två besök i Allsvenskan (2003 och 2006) men också varit nere på tredje serienivån (2008–09). Långsamt har Öster på senare år återskapat förtroendet hos sin publik. 2.000 per match 2009 är nu drygt 3.000.

Laget är byggt kring tre hemvändare – backen Patrik Bojent, mittfältaren Denis Velic och avslutaren Freddy Söderberg. Den sistnämnde har allt det stöd han behöver och ser betydligt farligare ut än under åren i Hammarby.

Här finns också ett knippe spelare med rutin från högre sammanhang – målvakten Alexander Nadj, mittfältarna David Thor Vidarsson, Andreas Wihlborg och Johan Persson samt anfallaren Kevin Amuneke.

Tillsammans med sju smålänningar har årsfärske tränaren Roar Hansen här en kärntrupp som han lyckats ge ytterligare skjuts jämfört med förra året (Öster var fyra 2011). Sedan återstår att se hur långt det här räcker i en högre serie. Fem eller sex nya spelare kommer att behövas – börja spana redan nu!

Öster har väckts ur långvarig sömn och Bisters teori om hur det har gått till handlar om – ishockey! Växjö Lakers avancemang till Elitserien 2011 har antagligen tjänat som ett brandlarm. För Växjöbornas del innebär det elitidrott året runt och att tiderna sällan varit bättre än just nu.

31
juli
2012

Fantomen finns i Serie B

Medan OS pågår i London varvar resten av Europa upp inför en ny ligasäsong. Man kan säga att saven stiger här och var. På svenskafans.com hissar man fanorna.

Vi hämtar ett gott exempel från italienska Serie B och bevakningen av Brescia. Klubben har fått en svensk, löftet Marko Mitrovic (ursprungligen MFF) som lämnat Chelsea.

Att läsa texten om honom ("Svenske Mitrovic har fått en perfekt start i Brescia") är att samtidigt få en glutt in i skribentens torftiga liv. Han hetsar upp sig: "han är redan supportranas favorit bland nyförvärven", han spekulerar: "Lite Ibraeffekt är det kanske att vara svensk i Italien" och han belägger: "Mitrovic har prickat in flera mål i alla tre vänskapsmatcher han fått spela". Sedan sockrar han: "Efter lagets senaste match berömde lagets erfarne regista Budel svensken, när han på eget bevåg plockade fram matchens lirare".

Det är den här typen av uppmärksamhet som svenskarna utomlands kan klara sig utan. Ingenstans står hur många mål Mitrovic hittills hunnit med. Ingenstans finns heller resultaten från de tre matcher laget hittills spelat.

Brescia har vunnit med 12–0, 12–0 och 8–0, mot lag som ni garanterat aldrig hört talas om. Enligt skribenten går Mitrovic en ljus framtid till mötes. Därom äro alla inblandade ense: "framförallt är det nog alla målen Mitrovic gjort i träningsmatcherna som övertygat".

Väx upp!

• Kan inte låta bli att skratta åt ansamlingen av svenskar i Moskva. På ett sjukt sätt påminner trion om de tre klassiska aporna; en utan ben (Källström), en utan psyke (Elm) och en utan omdöme (Wernbloom). Eller också är det en modern variant på "Den onde, den gode och den fule."

19
juni
2012

Angående laget och jaget

Undrar just hur mycket av sig själv som förbundskapten Erik Hamrén sålt ut i umgänget med främst Zlatan Ibrahimovic, men också i relationen till Sebastian Larsson.

Att Zlatan bara försvinner ur en match mot ett engelskt lag var väl bara att vänta. Han har ju tagit det för vana. Men det känns trots allt konstigt att se miljardmannen på nöjespromenad i mittcirkeln medan matchen pågår runt omkring honom.

Hamrén har stuckit till honom lagkaptensbindeln med förhoppning om att det skulle leda till skärpning och större närvaro i spelet. Vad mera ingick i den affären? Löfte om noll kritik? Given plats i truppen? Vad det än handlade om, så kan man väl konstatera att Hamrén har förlorat på att dela ut förtroende till någon så komplett ointresserad som just miljardmannen.

Att se Zlatan i spetsen för styrkorna i tunneln före matchen och i halvtid är intressant och avslöjande. Han vänder ryggen till, liksom mest upptagen av att se tuff ut i motljus. Bister läste härförleden en intervju med Färjestads gamle hockeygigant, och mångårige lagkapten, Thomas Rundqvist, där han framhöll: "Att vara lagkapten är att sätta laget före jaget." Det kan inte sägas bättre.

Herr Larsson, Sunderland, är också en hårdknäckt typ, om än i jordnötsformat. Han har sagt ifrån vad gäller högerbacksplatsen. Han tänker tydligen inte spela där. Oavsett vad som hänt (skador i truppen) har det inte varit aktuellt att sätta Larsson, som är skolad till back i Arsenal, på den vakanta högerbacksplatsen. Där har otränade Lustig (totalt hopplös även när han i skick) eller stackars rundningsmärket Granqvist fått spela istället.

Kanske borde också herr Larsson sätta laget före jaget? Langa inlägg kan ju även en backjävel göra.

12
juni
2012

Tack – det räcker så här

Så har det alltså, och inte helt oväntat, gått åt helvete i Ukraina. Märkligt att den faktor som Hamrén tjatat om i ett par år nu – attityd! – var just det som sprack.

Annars gick det ganska bra att följa sönderfallet via kommentatorsparets plattityder. "Ukraina har varit ett bättre fotbollslag," sade Strömberg efter första halvlek och fyllde sedan på med "Fint fotbollsmål, som Ukraina gör." Härenstam hade också sina snilleblixtar. Efter 64 minuter (hoppfullt): "Det är mycket tid kvar!" Något som tio minuter senare var förbytt i den sedvanliga desperationen, där liggande ukrainare och såsiga bollkallar fick sitt.

Som vanligt kommer vi inte att få någon klarhet i varifrån den orimliga mediala optimismen hämtat sitt bränsle. Därför blir också den efterföljande besvikelsen obegriplig.

Dock är jag säker på några saker. Mellberg var för långsam på första målet. Lustig, som borde tätat vid stolpen, hade en icke oväsentlig del i det andra baklängesmålet. Dessutom är Rasmus Elm ingenting annat än "Riddaren av den sorgliga skepnaden." Ynkligt bollrädd innermittfältare som inte ger mittbackarna andra möjligheter än att skyffla upp bollen.

Sjevtjenko visade klassen när möjligheter gavs. Elmander, som alla längtade efter, satsade däremot allt på kraft när chansen kom. Den skillnaden säger mycket, liksom den säkerhet i handlaget som Ukrainas spelare visade när man beslutsamt åt sig ikapp efter det obehagliga svenska ledningsmålet.

Dessa 90 premiärminuter har visat allt vi behöver veta om det svenska laget. I fortsättningen blir det att studera den tjeckiska offensivlustan, den italienska trebackslinjen samt Tysklands sätt att bemästra annalkande svårigheter. Kanske lär man sig något om fotboll på det sättet.

05
juni
2012

Lille Sebastian vill inte

EM-slutspelet drar närmare och för varje dag blir det tydligare att det svenska landslaget med stor säkerhet är det svagaste vi har skickat till ett mästerskap på mycket länge. Anledningen? Vi har inte ett fullt lag.

Bortse från Isakssons axel och Elmanders fot. Båda dessa skador är för tillfället föremål för en hel del önsketänkande. Enbart de båda skadorna vore illa nog.

Men nu handlar det om högerbacksplatsen. Mikael Lustig är med i truppen som turist. Han har varit skadad efter vinterövergången till Celtic och bara gjort fyra ligamatcher den här våren. Mot Island spelade nödlösningen Andreas Granqvist där ute. Andreas är hyfsad i mitten men ett rundningsmärke på kanten.

Den som borde ta jobbet i den här situationen – Sebastian Larsson – kommer av allt att döma inte ifråga. Men skälet till detta ("vill inte") är något som Erik Hamrén borde ha gett sig på för länge sedan.

Att ha Granqvist därute är som att börja matchen med neddragna brallor. Varje motståndare med ett uns av taktisk blick kommer att använda matchinledningen till att skapa ett tryck på den svenska högerflanken. Det kommer, kort sagt, att bli ett j-a åkande där.

Det kommer alltså att kvitta vad Hamrén bär för kostym. Det viktiga är att Granqvist (om det nu blir han) blir så hårt ansatt att någon av mittbackarna (Mellberg?) måste gå ut och stötta honom. Då blir det automatiskt luckor i centrum. Vi vet sedan tidigare att Mellberg numera har fullt upp med sitt eget spel och sina egna positioner.

Om Sverige åker ut direkt, och gör det på ett nesligt sätt, så vet ni alltså vems felet är. "Vill inte". Vilket tjafs!

29
maj
2012

Elfsborg kopplar greppet

Allsvenskan tar paus. Serien är avverkad till fyrtio procent och bara en sak framstår som klar, åtminstone i positiv mening: Elfsborg är den klubb som lyckats överlägset bäst i sin rekrytering. Läs tabellen – västgötarna leder åtta poäng före Malmö.

Häcken är en överraskning i kraft av sitt offensiva spel. Men den etablerade trion MFF, AIK och Helsingborg utmärker sig mest på grund av sin oförmåga att avgöra matcherna. Svårslagna, visserligen, men inget av lagen har hittat balansen mellan anfall och försvar.

Samma sak gäller för Mjällby. Men där är det inte helt och hållet negativt. Laget var varken fågel eller fisk före säsongen. Efterhand har det framgått att det finns hopp för Mjällby även den här säsongen.

Åtvidaberg, Norrköping och Syrianska kör så det ryker. Eller skiter i det helt och hållet. Trion är seriens mest svårtippade lag. Det går aldrig att säga på förhand åt vilket håll bollarna kommer att trilla in.

Göteborg (stora pengar på fel typer), Djurgården (loppisfynd) och Kalmar (dito) har värvat flitigt men utan synbar plan. Alla tre saknar de spelartyper som skulle behövas för att ägna sig åt den typ av fotboll man vill spela.

Sundsvall hänger med än så länge, men kommer att sjunka. Gefle vaknar sent, men kommer antagligen att hänga kvar på rutin. GAIS har tappat geisten och Örebro är ännu värre ute. Sportchefen Lennart Sjögren, han som ansvarar för värvningar, lär ha slutat åka på bortamatcherna. Spelarna tycks han ha rekryterat på inrådan av diverse agenter. När tappade Sjögren sugen så till den milda grad? Och varför?

Elfsborg vinner och ÖSK åker ur. Allt annat är fortfarande öppet.

22
maj
2012

”Något stort på gång”

Daniel Majstorovic gör sitt bästa för att hetsa AIK-fansen inför hans återkomst i svensk toppfotboll. "AIK har något stort på gång," säger Majstorovic.

Kanske det. Men 5–2 mot årets kroniskt slarviga upplaga av IFK Norrköping är sannerligen inte rätt värdemätare för framtida storverk. Sedan är det väl också så att den f.d. landslagsspelaren bör komma igenom sin rehabiliteringsträning innan man börjar drömma för mycket.

Dessutom bör åtminstone en ytterligare pusselbit falla plats innan AIK:arna jublar. Ackvisitionen av Majstorovic måste ju rimligen betyda att man räknar med att sälja Alexander Milosevic, detta trots att AIK-löftet så här långt inte har gjort någon kanonsäsong.

Alltså: Fixa rehabträningen och sälj Milosevic. Sedan kan vi snacka. Annars är risken att det enda stora Majstorovic kommer att få uppleva i AIK är ett nytt, jättelikt skuldberg.

• Den som till äventyrs följer den här spalten kanske minns hur jag i vintras yrade om New York Rangers, deras finfina lagspel och möjligheterna att gå hela vägen i Stanley Cup.

Well, laget har kommit ganska långt. Just nu är det 2–2 i matcher mot New Jersey i semifnalen. Men det kostar, kära läsare, det kostar.

Att se matcher som börjar 02.00 innebär goda chanser att frukosten går år fanders. Är det någon mer än jag som förstört gröten genom att ösa på grillkrydda i stället för kanel?

Man fattar det ju precis när de första kornen når tallriken och utbrottet som följer kan liknas vid "Tortorella när Kreider tar korkad utvisning i tredje."

15
maj
2012

Sveriges svagaste trupp?

Ingen Guidetti – men gott om utfyllnad. En stomme av fördettingar och en grå massa bestående av spelare som aldrig kommer att ta de sista utvecklingsstegen. Erik Hamréns EM-trupp ger rysningar inför matchandet borta i Kiev. Detta är med säkerhet den svagaste samling vi skickat till ett slutspel.

Att Guidetti saknas är beklagligt. Men det beror på sjukdom och kan inte ifrågasättas. Det som stör är att Hamrén vanemässigt och utan att tänka framåt – utan att säkra sin egen framtid – har nominerat en trupp som är kliniskt befriad från unga spelare. Jag tänker på namn som Niklas Hult och Victor Claesson, spelare som hade tjänat väldigt mycket på att vara med redan nu. Men där satsar Hamrén hellre på förbrukade Wilhelmsson, färglöse Holmén och för tillfället misslyckade Bajrami.

Det finns därmed inga uppstickare i truppen, bara folk som vet sin plats och inte ifrågasätter den rådande ordningen. Tänk dessutom på att den rehabtränande Isaksson och den alldeles nyskadade Elmander finns med. Även om båda är tiptop inför premiären har jag svårt att se hur Hamrén skall kunna formera en komplett startelva: Isaksson (eller Wiland) – Larsson, Mellberg, Granqvist, Martin Olsson – Svensson, Källström – Elm, Ibrahimovic, vakant – Elmander (eller Toivonen). Dra bort ett par skadade och någon avstängd – och djupet öppnar sig.

Nu är det ju dessvärre så att min uppställning är omöjlig, eftersom Larsson inte vill spela högerback. Alltså tvingas vi leva med Lustig i den positionen. Och får också acceptera att Rasmus Elm antagligen inte får spela på sin bästa plats. Hur ska den här samlingen ens kunna håva hem en enda liten poäng?

08
maj
2012

ÖSK:s problem: styrelsen

Örebro vinner inte och tränaren Sixten Boström mår pyton. Klubbens supportrar börjar kräva både det ena och det andra, senast åskådliggjort genom en banderoll som sattes upp inne på arenan under natten till söndag. Som vanligt är det lätt att närsynthet och särintressen kommer i vägen när orsakssammanhangen skall redas ut. Man diskuterar laguppställningar hit och byten dit.

Till en början kan konstateras att en mästerkocks rykte vilar på att han arbetar med bästa möjliga råvaror. Jämför gärna ÖSK:s startelvor från 2009 och 2010 med dagens lag. Försvaret är borta, mittfältet försvann i vintras och anfallet består av soloåkande gästarbetare. Stjärnvärvningen Tobias Grahn har offentligt kritiserat lagets anfallsspel, dock utan att inse att han själv är en del av problemet. (Och nu närmar vi oss kärnan.)

Det är antagligen så här: Sportchefen Lennart Sjögren och styrelsen lyckades i första skedet – efter klubbens tvångsnedflyttning vintern 2004/05 och den allsvenska återkomsten inför 2007 – relativt ostört leta fram de spelare (och den tränare) man ville ha. När den gruppen sedan nådde resultat (3:a 2010) blev omvärlden medveten om ÖSK:s styrka. Spelarna uppvaktades och lockades i många fall att lämna. Då skulle Sjögren&Co göra om rekryteringstricket. Men nu gick det inte att arbeta i skymundan. Priserna hade stigit. Dessutom blir klubbar som stiger (som ÖSK) föremål för ett bombardemang av tips från diverse agenter.

Det är i det läget som ÖSK-ledningen har slutat leta och istället börjat sålla bland inkommande agenttips. Och nu sitter man där med en trupp som består till övervägande del av spelare som inte ens är andrasortering. I takt med att spelaromsättningen ökat har nyrekryteringen pajat ihop. Men man har precis det lag som klubbens fotbollsledning förtjärnar. Och det är ett lag som inte ens Sixten Boström kan få att fungera som en enhet.

01
maj
2012

Hur slippa Martin?

Så har en medlem av den svenska fotbollsdomarkåren än en gång självmant placerat sig vid torgets skampåle. Må de ruttna tomaterna hagla kring honom.

Namnet är Martin Strömbergsson, en man som uppenbarligen saknar allt av den s.k. fingertoppskänsla som är nödvändig för att kunna leda en fotbollsmatch, oavsett serienivå.

När Kalmars Daniel Mendes tackar högre makter efter sitt mål, visserligen framför Djurgårdsklacken, är det nog för att sagde Strömbergsson skall slita fram det gula kortet. Han gör det utan tanke på att Mendes är religiös, åtminstone mer gudfruktig än den allsvenske medelspelaren, och det hela känns mera som ett utpekande än en åtgärd som är nödvändig för att matchen skall kunna slutföras.

I slutet är det dags igen. Nämnde Mendes krokar ihop med en motståndare. Båda faller. Men Strömbergsson, han vet minsann vad han vill. Fram det gula bara! Och det röda!!

Jag funderar allvarligt på att fråga Mendes vart man ska vända sig med sina böner för att få slippa folk som Martin Strömbergsson. Inte för att Mendes har haft någon lycka i den vägen. Men man kanske kan be på ett annat sätt, pröva andra vägar. Kanske få Gud att göra somliga benlösa, bara över en natt. Synen, säger någon. Men där finns nog inte så mycket som kan försämras. Kanske lite mera kärlek, lite mera förståelse för olika livsmönster. För att få somliga att inse att det inte behöver tyda på mänsklig ondska att inte älska att sitta bland bland myggen i Gästrikland, meta och dricka hembränt.

Annars är det just nu öga för öga och tand för tand som gäller. Om denne Strömbergsson nu förstört en dag för dig som håller på KFF– se då till att förstöra en av hans dagar. Sedan kan han ropa på Bosse Karlsson så mycket han vill.

24
april
2012

Felskrik i domardebatten

Karl-Erik Nilsson har glidit in på Svenska Fotbollförbundet och tagit över Lars-Åke Lagrells ganska nedsuttna tron. Smålänning som smålänning? Nä! Den nye verkar ha egna idéer, och dessutom kuraget att våga stå för dem offentligt. Det känns "nyskapande" efter två decennier med den fege taktikräven Lagrell. Men, allt skulle kännas betydligt bättre om idéerna var bättre förankrade i tiden.

Nilsson vill ha femdomarsystem i Allsvenskan, helst fr.o.m. nästa år. Där har han fått mothugg av elitdomaren Jonas Eriksson, som anser att det varken finns tillräckligt med folk till det eller någon som vill stå framför AIK-klacken.

Må så vara. Men herrarna träter om fel saker. Betänk att dagens spelare hela tiden blir snabbare, och att domarna alltid är betydligt äldre än spelarna. Alltså: Två huvuddomare ser mer än en. Det är där förstärkningen måste till, så att den ansvarige slipper gissa så ofta som nu.

Det var det ena. Nästa sak gäller storbildsskärmarna, där nu Nilsson, Karlsson, Eriksson, och alla andra i domarskrået med vedsågarnamn, verkar vara ense om att repriserna skall censureras – särskilt om det är något som folk verkligen vill se! Var bollen inne? Var tacklingen rätt utförd? Skulle det ha varit inkast före målet? Där skämmer man ut sig själva. Att vägra konsultera videobilder och att vägra publiken chansen att med egna ögon konstatera ett feldomslut är skrattretande.

Nöj er med att ta in en ny domare (istället för två). Bygg ut den nuvarande kamerabevakningen av matcherna, med fasta kameror för mållinje och straffområde (plus läktarna bakom målen...) och ni skall se att det plötsligt blir enklare att få den respekt som krävs. Just nu sticker ni bara era nyklippta skallar djupare i sanden.

17
april
2012

Dubbeldumma Gävle

"Grattis Brynäs IF till SM-guldet!" Den fyndiga texten bjöd Gävle kommun sina besökare på från lunch i söndags. Alla som närmade sig stan landvägen såg detta på kommunens ljustavlor.

Sen gick Gävles förnämsta hockeykrigare och förlorade kvällens SM-finalmatch mot Skellefteå AIK. Så kan det gå. Men initiativet är nog ändå en ganska talande värdemätare på hur ishockeyn uppfattas i kommunkansliet. Tjänstemän, antagligen inflyttade och uppfostrade i något län där man helst sysslar med andra saker (Gå i kyrkan? Slå barn? Månggifte? Ekologisk odling?), har fått en snilleblixt, ett utbrott av kreativitet som bara handlar om att åka snålskjuts på vad någon annan åstadkommit.

Alla som någon gång deltagit i en lagsport vet hur förbjudet det är att utropa sig till vinnare innan någonting har hunnit avgöras. De vimplar ("HSV Meister!") som såldes i Hamburg före lagets UEFA-cupfinal mot IFK Göteborg 1982 är fortfarande ett stående skämt i Göteborg. Man får däremot gärna säga att man SKALL vinna (höga målsättningar är bra), men att påstå att man redan gjort det är bara korkat.

Alltså, Skellefteå vann matchen och SM-dramat fick (åtminstone) en akt till. Då hade det kanske varit kädsamt att ändra den där ljustavletexten. Men nej. Under måndag förmiddag möttes sura Gävlebor på väg till jobbet av samma, vid det laget milt sinnessjuka, utrop som under söndagen.

Nu visar det sig att inte bara beslutsfattaren bakom texten har en skruv lös. Det gällde dessvärre också verkställaren. Datorn har engelsk text och vederbörande klarade inte av att skilja på "12 AM" och 12PM", alltså för- och eftermiddag.

Tur att de inte har kärnvapen däruppe...

10
april
2012

Get Real, IFK Göteborg!

Vad kul det är när uppblåsta, påklistrade "satsningar" bara spricker och pyser ut i tomma intet. Real Göteborg är efter två allsvenska omgångar inte längre så särskilt mycket Real.

Två förluster, noll poäng och ett stort och fett (?) frågetecken: Nordin Gerzic. I första matchen togs han av plan efter en timmes spel sedan han startat som vänstermittfältare. Mot Norrköping fick han hoppa in sista tio.

Vad är detta för dumheter? IFK Göteborg stod för vinterns dyraste övergång inom Allsvenskan, 7,5 miljoner, men har uppenbarligen inte tänkt så långt som de borde. Varför har man köpt Gerzic? Vilken roll skall han ha?

I Örebro spelade han offensiv mittfältare, en understödjare bakom centern i lagets 4–3–3-uppställning. Han hade därmed foten inblandad varje gång ÖSK gick till attack. Han var lagets nav. I Göteborg slänger man ut honom på en kant, kanske. Hellre ända ut till bänken, tycks det. Om den här omplaceringen skett i samband med ett tränarbyte i Örebro, då hade vi kunnat se röken stiga mot horisonten över den gamsla skostaden. Men som nyköpt tiger Nordin. Än så länge.

IFK har av tradition föredragit psykopater på mittfältet, som den glade stämplaren Pontus Wernbloom eller den något märkligt funtade Sebastian Eriksson.

Håkan Milds drängar vill inte så gärna överge sina specialiteter. Det blir istället saftigt material till ett nytt satiriskt kapitel om tränaren Mikael Stahre, efter den osnygga sortin från AIK och magplasket i Grekland. Det är väl snarast där det feta frågetecknet sitter.

<<  14 15 16 17 18 [1920 21 22  >>  

Vi Tippa         Box 17004         104 62 Stockholm         tel: 08-444 74 30         Fax: 08-444 74 39