25
september
2012

Orkar Häcken ta klivet?

Bollklubben Häcken från Hisingen toppar Allsvenskan. Och anledningen är i första hand att man gjort flest mål av alla lag i serien. Det har gett god poängutdelning.

Ledarparet Peter Gerhardsson (tränare) och Sonny Karlsson (sportchef) har under sitt samarbetes fjärde år lyckats lyfta laget ytterligare en nivå efter de tre senaste årens placeringar 5–8–6.

Truppen har pusslats ihop under gång. Och kvaliteten har höjt efterhand, trots att duktiga spelare som mittfältaren John Chibuike (Rosenborg) och Mathias Ranégie (MFF, idag Udinese) försvann förra sommaren. Det paradoxala är att man just nu genomför en liten generationsväxling, där bl.a. klubbens allsvenske rekordman Jonas Henriksson är på väg ut.

Andra har klivit fram, som årets skyttekung Majeed Waris och hans nyfunna kollega Nasiru Mohammed. Tillsammans med det breda urvalet av kvalificerade mittfältare och ett stabilt försvar utgör man grunden för ett möjligt mästarlag.

Oavsett hur det går i höst blir det intressant att följa utvecklingen det närmaste året. Plötslig allsvensk framgång kan också betyda slutet. Se på Örebro, tredje lag 2010 men sedan dess sönderplockat och degraderat till pajasnivå.

Att mittbacken Tom Söderberg inför nästa säsong skrivit på för Elfsborg är en indikation på att konkurrenterna lägger ut krokar för Häckens bästa spelare.

Tänk också på att toppen är jämn, med fyra lag inom två poängs avstånd. AIK, på fjärde plats just nu, är dessutom det lag som gynnas mest av det återstående spelprogrammet. Gnaget har nämligen avgörandet helt i egna händer, med matcher mot de övriga topplagen Häcken, Elfsborg och MFF. AIK kanske har lättare för att komma till tals med den trion än med Napolis B-lag?

18
september
2012

Fröken Larsson regerar

Hur är det egentligen med kraven på uppförande och ordning inom den slutna grupp som är känd som Sveriges A-landslag i fotboll?

Förra veckans jämmerdalsföreställning mot Kazakstan gav några indikationer på att vanligt folkvett inte står särskilt högt i kurs.

Det är ingen tvekan om att Den Högstes eviga pekande och skällande har smittat av sig. Bredvid Den Högste har fröken Larsson aus Eskilstuna tagit på sig rollen som Mops. Fröken Larsson kan minsann också peka och gestikulera så det står härliga till.

Ingenstans framgick detta tydligare än när Emir Bajrami gjort sin hittills mest lyckade aktion i landslaget. Ni minns säkert hur han rev åt sig bollen vid kortlinjen, vände och sköt på mål. Det var ett bra försök, om inte annat för att bryta lagets apatiska mönster. Väl värt en applåd.

Men det tyckte inte fröken Larsson. Hon ansåg tvärtom att Bajrami borde ha spelat henne, där hon stod alldeles fri vid målgårdslinjen. I fröken Larssons ögon hade ett skott över från henne smullit betydligt högre än Bajramis försök, som motades via en fotparad. Fröken Larsson slog ut med armarna, och fortsatte sedan gestikulera ihärdigt på temat "titta vad idiotj-veln hittar på, det där är ju mina lägen!"

Det blir inte mycket till laganda inom en grupp där sådant beteende förekommer så flitigt som det gör i det svenska laget. Vänta er ingen hjälp från Erik Hamrén i det fallet. Om den mannen vore indian skulle han antagligen heta något i stil med "Han-som-inget-begriper-omgiven-av-ja-sägare." Men nu är han inte indian. Han är förbundskapten för svenska landslaget. Så länge det nu varar.

11
september
2012

Stängt för nytänkande

Tysklands förbundskapten Joachim Löw pekarut vägen in i framtiden när han säger att det tyska landslaget i fortsättningen skall spela "mera spanskt".

Det han menar är att laget skall slå om till försvarsspel direkt. När bollen gått förlorad skall tyskarna ligga på som getingar, för att kunna ta tillbaka den så högt upp som möjligt.

Löw anser att det som gällt hittills, att man vänder om och springer hemåt för att rada upp sig i god ordning och sedan inleda försvarandet, bara medverkar till att skänka bort fördelar till motståndarna.

Han har också kommit fram till att den lille ytterbacken Lahm skall spela på högersidan, och ingen annan stans.

Vad Joachim Löw pratar om är en justering av beteendet för ett lag som ju faktiskt (trots allt) fungerar ganska bra. Tyskland har varit bland de fyra bästa i de fyra senaste EM- och VM-turneringarna, dock utan att vinna någon titel. Det som fått honom att ändra detaljplanen är sommarens EM och elimineringen i semifinalen mot Italien.

Om vi skall överföra det här på Hamrén och hans högerbackslösa träskogäng, så räcker det där inte att justera. Hur skulle han förresten kunna göra det? Hamrén är ju av allt att döma inte situationens herre. Få av spelarna verkar bry sig om vad han tycker. Ibrahimovic lallar runt därframme, unge herr Larsson bestämmer själv var han vill spela och den nervige farbror Svensson propsar på att få besked om sin egen framtid (den är mörk, tro aldrig annat!).

Och det är bara några småsaker. Att vi har ett fastfruset mittförsvar, löjeväckande pretendenter på mittfältsplatserna (vad gör Wernbloom i en landslagstrupp?) och ett system med favoriter som verkar gå ut över allting annat (Lustig och Elmander) gör att de U21:or som skall in i det här laget istället får rikta in sig på att odla långt skägg.

04
september
2012

Rädd Erik behöver Martin

Erik Hamréns truppnominering inför vänskapsmatchen mot Kina (torsdag) och VM-kvalet mot Kazakstan (tisdag) är illavarslande.

Jag tänker på problemet som ännu inte fått sin lösning: Vem skall spela högerback?

Den uppenbare kandidaten Sebastian Larsson har av allt att döma straffat ut sig genom sitt intelligensbefriat tjuriga uppträdande mot Brasilien.

Det lämnar oss med den mjäkige Mikael Lustig och det allt annat än fantasifulla alternativet Adam Johansson. Den senares återkomst efter flytten till USA får väl ses som "Årets Lazarus" i svensk fotboll. Men det bästa hade nog, trots allt, varit att låta honom vara kvar därborta. Situationen är utan tvekan o-Lustig. Ingen av de båda är kapabel att lösa sina uppgifter på internationell nivå, vare sig det nu gäller att täta vid stolpen på fasta situationer eller hjälpa till framåt.

Hamrén tycks inte vara benägen att lägga till nya namn till sin telefonlista. Förr i tiden drog sig inte landslagsledarna för att pröva spelare som för tillfället var inne i ett stim. Och det fanns läge att göra det inför denna uttagning.

Jag tänker på AIK:s Martin Lorentzson, en spelare som aldrig varit bättre än denna sommar. Ni minns kanske hur AIK gjorde upp affären med Assyriska under 2009. Martin började svagt i AIK 2010 men blev bättre förra året. Men det är först i år som han har bjussat på sig själv i lagspelet. Han knipit rubriker som "gubbe i lådan" på offensiva fasta situationer.

Han har hunnit fylla 28 och är utan tvekan värd en chans i blågult, särskilt som konkurrensen om högerbacksplatsen är minimal. Det kan inte bli sämre. Men däremot åskilligt bättre. Om nu bara Erik Hamrén inte vore så räddhågsen.

28
augusti
2012

AIK – en sjuk historia

Helsingborg har, när detta läses, med största säkerhet förlorat slaget om en plats i Champions League. Och hoppet är inte mycket större vad gäller AIK och Europa League. På förhand nämndes 4–0 som ett "bra resultat" på hemmaplan mot CSKA Moskva. Nu blev det torsk istället (0–1) och en lika körd bortamatch som den HIF har genomlidit.

AIK:s höst blir trots det mycket intressant. Men dramatiken kommer inte att utspela sig på planen – utan i behandlingsrummet. Alexander Milosevic är trasig på nytt, och den här gången är det riktigt illa med ena knät. Det sägs att nyförvärvet, 35-årige Daniel Majstorovic, snart skall börja spela. Men det blir i så fall efter mer än ett halvår utan fotboll. Följdskadorna kommer, var så säkra.

Och värre blir det: Henok Goitom, anfallaren som vänt hem till Stockholm efter rätt många år i Spanien, är inte mycket att räkna med inför hösten. Goitom, som är en äkta långrygg, har kommit hem med diskbråck.

Inköpspolitiken verkar styras av inköpspolikliniken. Man anar en massiv kundvärvningskampanj till Solnas undersysselsatta naprapater. Det känns som om AIK än en gång är på väg att spola ner sina pengar i holken.

I det ljuset framstår vd:n Thomas Edselius lätt galna debattartikel ur sommarens DN som fullt rimlig. Hans monomana resonemang gick ut på att AIK skulle ha så mycket mer tv-pengar än andra klubbar därför att de drar så fasligt mycket folk till sina hemmamatcher.

Visst, AIK ska ha mer pengar. Men bara på villkor att Edselius gör som Gudrun Schyman och eldar upp sedlarna. Direkt, alltså. Utan att först spendera sekinerna på halvdöda lirare.

21
augusti
2012

Skrota pajaslandslaget

AIK och Helsingborg befinner sig mitt uppe i säsongens viktigaste matcher – slutfasen av kvalspel till Champions League och Europa League. CSKA Moskva respektive Celtic är sista hindret för både sportsliga äventyr och betydande inkomster.

Båda de svenska lagen har betydande utländska inslag. Med tanke på hur illa det svenska landslaget numera fungerar finns det kanske anledning att vara tacksam för detta.

Spektaklet kring matchen Sverige–Brasilien födde i Bisters hjärna grymlömska tankar om att skrota landslagsverksamheten helt och hållet. För det första börjar vanan att i varje läge plocka fram hjältarna från 1958 nu tangera det smaklösa. Invalider och alzheimerdrabbade huller om buller. Stå här. Sitt där. Le mot kameran. För det andra tycks Erik Hamrén ha spelat bort varje uns av ledarstatus i landslagstruppen. Med eller utan ful kostym har han svårt att få Zlatan inse hur han gör bäst nytta (ett problem som Hamrén delar med merparten av den mannens klubbtränare).

Det allvarliga är att andra pellejönsar i sällskapet, som gossen Sebastian Larsson, hakar på. Det hade varit bra om Larsson redan under EM-slutspelet accepterat att spela högerback, och det av det enkla skälet att det är där han behövs. Nu parkerade han på platsen under protest mot brassarna och visade sitt missnöje med att spela betydligt uslare än normalt. Det var på sätt och vis synd att han inte fick slag på Neymar (det var ju nära...), så att hans lynnesutbrott hade kunnat resultera i diplomatiska fotbollsförvecklingar på hög nivå.

Även den rudimentäre Wernbloom var nära att lyckas i sin ambition att sätta Neymar ur spel. Men här handlar det mera om ett naturligt sätt att vara – omöjlig att ha i möblerade rum.

Sådana pjäser satsar Hamrén på i det svenska pajaslandslaget. Alltmedan Toivonen och Berg lunkar småfrusna längst fram, svältfödda på både bollar och hjälp för att kunna åstadkomma något framåt. Detta kan vi vara utan.

14
augusti
2012

Nog är det märkligt att...

... Djurgårdens Magnus Pehrsson utropar "kanonförstärkning" angående klubbens värvning av 35-årige Mattias Östberg från Häcken. DIF har börjat få ordning på laget och mittbacksparet Toivio/Bergström har faktiskt spelat en viss roll i den processen.

Så var är det tänkt att Östberg skall användas? Det är värt att hålla i minnet att Djurgården i vissa fall haft väldigt svårt att leva upp till sina åtaganden vad gäller andra "kanonförstärkningar."

Se på exemplen med Prince Ikpe Ekong och Kennedy Igboananike. Den ene lämnade klubben ett år för tidigt efter sanslös mobbning från ledningen. Den andre stoppades godtyckligt ner i frysboxen i vintras. Men han fiskades upp igen när det stod klart att Ricardo Santos skulle flytta vidare. Betyder Ertons ankomst att Kennedy än en gång är rökt?

• Norrköping agerade smart i vintras, när man plockade åt sig Gerson Krogh i väntan på att bollfördelaren Ajdarevic skulle sticka utomlands. Man har också valt att satsa på unge Christoffer Nyman framför Shpëtim Hasani (nu i ÖSK). Nu, när Ajdarevic stuckit, har man möjligen ett bättre lagspel (bara inte den där Andreas Johansson vore så fasligt feg) men inte riktigt samma spets. Man har också tappat fördelen av att ha Nyman på bänken. Med unge Nyman i startelvan blir Modou "Yr-i-mössan" Jarrow anfallsavbytare med rätt att missa målet. IFK kommer därför att sjunka i tabellen.

• MFF ställde upp med Daniel Andersson på mitten mot Elfsborg. Mera sådant och skåningarna kommer att gå miste om alla typer av medaljer.

• Och i Superttan har Hammarby gjort tre värvningar där avsikten tycks vara att förstärka den sammanlagda muskelmassan. Icke fler idéer än tidigare. Ej heller några vassa tempoväxlingar. Blåställ på. Platsen i tabellens mitt är därmed säkrad.

07
augusti
2012

Öster – allsvenskt redan nu

Bister begår gärna ett etikettsbrott genom att redan nu, i höjd med den traditionella kräftpremiären, hälsa rödtröjade Öster välkommet tillbaka till fotbollens Allsvenska. Gesten är riskfri. Öster leder Superettan, har bara tappat tre poäng på 18 matcher.

Det handlar om ett tillfrisknande efter 15 års berg- och dalbanefärd.

Klubbens egentliga storhetstid var sedan länge förbi vid nedflyttningen hösten 1998. Östers skapare Stig Svensson var en gammal man och han tvingades passivt se sitt livsverk vittra (han avled 2004). Sedan 1998 har klubben gjort två besök i Allsvenskan (2003 och 2006) men också varit nere på tredje serienivån (2008–09). Långsamt har Öster på senare år återskapat förtroendet hos sin publik. 2.000 per match 2009 är nu drygt 3.000.

Laget är byggt kring tre hemvändare – backen Patrik Bojent, mittfältaren Denis Velic och avslutaren Freddy Söderberg. Den sistnämnde har allt det stöd han behöver och ser betydligt farligare ut än under åren i Hammarby.

Här finns också ett knippe spelare med rutin från högre sammanhang – målvakten Alexander Nadj, mittfältarna David Thor Vidarsson, Andreas Wihlborg och Johan Persson samt anfallaren Kevin Amuneke.

Tillsammans med sju smålänningar har årsfärske tränaren Roar Hansen här en kärntrupp som han lyckats ge ytterligare skjuts jämfört med förra året (Öster var fyra 2011). Sedan återstår att se hur långt det här räcker i en högre serie. Fem eller sex nya spelare kommer att behövas – börja spana redan nu!

Öster har väckts ur långvarig sömn och Bisters teori om hur det har gått till handlar om – ishockey! Växjö Lakers avancemang till Elitserien 2011 har antagligen tjänat som ett brandlarm. För Växjöbornas del innebär det elitidrott året runt och att tiderna sällan varit bättre än just nu.

31
juli
2012

Fantomen finns i Serie B

Medan OS pågår i London varvar resten av Europa upp inför en ny ligasäsong. Man kan säga att saven stiger här och var. På svenskafans.com hissar man fanorna.

Vi hämtar ett gott exempel från italienska Serie B och bevakningen av Brescia. Klubben har fått en svensk, löftet Marko Mitrovic (ursprungligen MFF) som lämnat Chelsea.

Att läsa texten om honom ("Svenske Mitrovic har fått en perfekt start i Brescia") är att samtidigt få en glutt in i skribentens torftiga liv. Han hetsar upp sig: "han är redan supportranas favorit bland nyförvärven", han spekulerar: "Lite Ibraeffekt är det kanske att vara svensk i Italien" och han belägger: "Mitrovic har prickat in flera mål i alla tre vänskapsmatcher han fått spela". Sedan sockrar han: "Efter lagets senaste match berömde lagets erfarne regista Budel svensken, när han på eget bevåg plockade fram matchens lirare".

Det är den här typen av uppmärksamhet som svenskarna utomlands kan klara sig utan. Ingenstans står hur många mål Mitrovic hittills hunnit med. Ingenstans finns heller resultaten från de tre matcher laget hittills spelat.

Brescia har vunnit med 12–0, 12–0 och 8–0, mot lag som ni garanterat aldrig hört talas om. Enligt skribenten går Mitrovic en ljus framtid till mötes. Därom äro alla inblandade ense: "framförallt är det nog alla målen Mitrovic gjort i träningsmatcherna som övertygat".

Väx upp!

• Kan inte låta bli att skratta åt ansamlingen av svenskar i Moskva. På ett sjukt sätt påminner trion om de tre klassiska aporna; en utan ben (Källström), en utan psyke (Elm) och en utan omdöme (Wernbloom). Eller också är det en modern variant på "Den onde, den gode och den fule."

19
juni
2012

Angående laget och jaget

Undrar just hur mycket av sig själv som förbundskapten Erik Hamrén sålt ut i umgänget med främst Zlatan Ibrahimovic, men också i relationen till Sebastian Larsson.

Att Zlatan bara försvinner ur en match mot ett engelskt lag var väl bara att vänta. Han har ju tagit det för vana. Men det känns trots allt konstigt att se miljardmannen på nöjespromenad i mittcirkeln medan matchen pågår runt omkring honom.

Hamrén har stuckit till honom lagkaptensbindeln med förhoppning om att det skulle leda till skärpning och större närvaro i spelet. Vad mera ingick i den affären? Löfte om noll kritik? Given plats i truppen? Vad det än handlade om, så kan man väl konstatera att Hamrén har förlorat på att dela ut förtroende till någon så komplett ointresserad som just miljardmannen.

Att se Zlatan i spetsen för styrkorna i tunneln före matchen och i halvtid är intressant och avslöjande. Han vänder ryggen till, liksom mest upptagen av att se tuff ut i motljus. Bister läste härförleden en intervju med Färjestads gamle hockeygigant, och mångårige lagkapten, Thomas Rundqvist, där han framhöll: "Att vara lagkapten är att sätta laget före jaget." Det kan inte sägas bättre.

Herr Larsson, Sunderland, är också en hårdknäckt typ, om än i jordnötsformat. Han har sagt ifrån vad gäller högerbacksplatsen. Han tänker tydligen inte spela där. Oavsett vad som hänt (skador i truppen) har det inte varit aktuellt att sätta Larsson, som är skolad till back i Arsenal, på den vakanta högerbacksplatsen. Där har otränade Lustig (totalt hopplös även när han i skick) eller stackars rundningsmärket Granqvist fått spela istället.

Kanske borde också herr Larsson sätta laget före jaget? Langa inlägg kan ju även en backjävel göra.

12
juni
2012

Tack – det räcker så här

Så har det alltså, och inte helt oväntat, gått åt helvete i Ukraina. Märkligt att den faktor som Hamrén tjatat om i ett par år nu – attityd! – var just det som sprack.

Annars gick det ganska bra att följa sönderfallet via kommentatorsparets plattityder. "Ukraina har varit ett bättre fotbollslag," sade Strömberg efter första halvlek och fyllde sedan på med "Fint fotbollsmål, som Ukraina gör." Härenstam hade också sina snilleblixtar. Efter 64 minuter (hoppfullt): "Det är mycket tid kvar!" Något som tio minuter senare var förbytt i den sedvanliga desperationen, där liggande ukrainare och såsiga bollkallar fick sitt.

Som vanligt kommer vi inte att få någon klarhet i varifrån den orimliga mediala optimismen hämtat sitt bränsle. Därför blir också den efterföljande besvikelsen obegriplig.

Dock är jag säker på några saker. Mellberg var för långsam på första målet. Lustig, som borde tätat vid stolpen, hade en icke oväsentlig del i det andra baklängesmålet. Dessutom är Rasmus Elm ingenting annat än "Riddaren av den sorgliga skepnaden." Ynkligt bollrädd innermittfältare som inte ger mittbackarna andra möjligheter än att skyffla upp bollen.

Sjevtjenko visade klassen när möjligheter gavs. Elmander, som alla längtade efter, satsade däremot allt på kraft när chansen kom. Den skillnaden säger mycket, liksom den säkerhet i handlaget som Ukrainas spelare visade när man beslutsamt åt sig ikapp efter det obehagliga svenska ledningsmålet.

Dessa 90 premiärminuter har visat allt vi behöver veta om det svenska laget. I fortsättningen blir det att studera den tjeckiska offensivlustan, den italienska trebackslinjen samt Tysklands sätt att bemästra annalkande svårigheter. Kanske lär man sig något om fotboll på det sättet.

05
juni
2012

Lille Sebastian vill inte

EM-slutspelet drar närmare och för varje dag blir det tydligare att det svenska landslaget med stor säkerhet är det svagaste vi har skickat till ett mästerskap på mycket länge. Anledningen? Vi har inte ett fullt lag.

Bortse från Isakssons axel och Elmanders fot. Båda dessa skador är för tillfället föremål för en hel del önsketänkande. Enbart de båda skadorna vore illa nog.

Men nu handlar det om högerbacksplatsen. Mikael Lustig är med i truppen som turist. Han har varit skadad efter vinterövergången till Celtic och bara gjort fyra ligamatcher den här våren. Mot Island spelade nödlösningen Andreas Granqvist där ute. Andreas är hyfsad i mitten men ett rundningsmärke på kanten.

Den som borde ta jobbet i den här situationen – Sebastian Larsson – kommer av allt att döma inte ifråga. Men skälet till detta ("vill inte") är något som Erik Hamrén borde ha gett sig på för länge sedan.

Att ha Granqvist därute är som att börja matchen med neddragna brallor. Varje motståndare med ett uns av taktisk blick kommer att använda matchinledningen till att skapa ett tryck på den svenska högerflanken. Det kommer, kort sagt, att bli ett j-a åkande där.

Det kommer alltså att kvitta vad Hamrén bär för kostym. Det viktiga är att Granqvist (om det nu blir han) blir så hårt ansatt att någon av mittbackarna (Mellberg?) måste gå ut och stötta honom. Då blir det automatiskt luckor i centrum. Vi vet sedan tidigare att Mellberg numera har fullt upp med sitt eget spel och sina egna positioner.

Om Sverige åker ut direkt, och gör det på ett nesligt sätt, så vet ni alltså vems felet är. "Vill inte". Vilket tjafs!

29
maj
2012

Elfsborg kopplar greppet

Allsvenskan tar paus. Serien är avverkad till fyrtio procent och bara en sak framstår som klar, åtminstone i positiv mening: Elfsborg är den klubb som lyckats överlägset bäst i sin rekrytering. Läs tabellen – västgötarna leder åtta poäng före Malmö.

Häcken är en överraskning i kraft av sitt offensiva spel. Men den etablerade trion MFF, AIK och Helsingborg utmärker sig mest på grund av sin oförmåga att avgöra matcherna. Svårslagna, visserligen, men inget av lagen har hittat balansen mellan anfall och försvar.

Samma sak gäller för Mjällby. Men där är det inte helt och hållet negativt. Laget var varken fågel eller fisk före säsongen. Efterhand har det framgått att det finns hopp för Mjällby även den här säsongen.

Åtvidaberg, Norrköping och Syrianska kör så det ryker. Eller skiter i det helt och hållet. Trion är seriens mest svårtippade lag. Det går aldrig att säga på förhand åt vilket håll bollarna kommer att trilla in.

Göteborg (stora pengar på fel typer), Djurgården (loppisfynd) och Kalmar (dito) har värvat flitigt men utan synbar plan. Alla tre saknar de spelartyper som skulle behövas för att ägna sig åt den typ av fotboll man vill spela.

Sundsvall hänger med än så länge, men kommer att sjunka. Gefle vaknar sent, men kommer antagligen att hänga kvar på rutin. GAIS har tappat geisten och Örebro är ännu värre ute. Sportchefen Lennart Sjögren, han som ansvarar för värvningar, lär ha slutat åka på bortamatcherna. Spelarna tycks han ha rekryterat på inrådan av diverse agenter. När tappade Sjögren sugen så till den milda grad? Och varför?

Elfsborg vinner och ÖSK åker ur. Allt annat är fortfarande öppet.

22
maj
2012

”Något stort på gång”

Daniel Majstorovic gör sitt bästa för att hetsa AIK-fansen inför hans återkomst i svensk toppfotboll. "AIK har något stort på gång," säger Majstorovic.

Kanske det. Men 5–2 mot årets kroniskt slarviga upplaga av IFK Norrköping är sannerligen inte rätt värdemätare för framtida storverk. Sedan är det väl också så att den f.d. landslagsspelaren bör komma igenom sin rehabiliteringsträning innan man börjar drömma för mycket.

Dessutom bör åtminstone en ytterligare pusselbit falla plats innan AIK:arna jublar. Ackvisitionen av Majstorovic måste ju rimligen betyda att man räknar med att sälja Alexander Milosevic, detta trots att AIK-löftet så här långt inte har gjort någon kanonsäsong.

Alltså: Fixa rehabträningen och sälj Milosevic. Sedan kan vi snacka. Annars är risken att det enda stora Majstorovic kommer att få uppleva i AIK är ett nytt, jättelikt skuldberg.

• Den som till äventyrs följer den här spalten kanske minns hur jag i vintras yrade om New York Rangers, deras finfina lagspel och möjligheterna att gå hela vägen i Stanley Cup.

Well, laget har kommit ganska långt. Just nu är det 2–2 i matcher mot New Jersey i semifnalen. Men det kostar, kära läsare, det kostar.

Att se matcher som börjar 02.00 innebär goda chanser att frukosten går år fanders. Är det någon mer än jag som förstört gröten genom att ösa på grillkrydda i stället för kanel?

Man fattar det ju precis när de första kornen når tallriken och utbrottet som följer kan liknas vid "Tortorella när Kreider tar korkad utvisning i tredje."

15
maj
2012

Sveriges svagaste trupp?

Ingen Guidetti – men gott om utfyllnad. En stomme av fördettingar och en grå massa bestående av spelare som aldrig kommer att ta de sista utvecklingsstegen. Erik Hamréns EM-trupp ger rysningar inför matchandet borta i Kiev. Detta är med säkerhet den svagaste samling vi skickat till ett slutspel.

Att Guidetti saknas är beklagligt. Men det beror på sjukdom och kan inte ifrågasättas. Det som stör är att Hamrén vanemässigt och utan att tänka framåt – utan att säkra sin egen framtid – har nominerat en trupp som är kliniskt befriad från unga spelare. Jag tänker på namn som Niklas Hult och Victor Claesson, spelare som hade tjänat väldigt mycket på att vara med redan nu. Men där satsar Hamrén hellre på förbrukade Wilhelmsson, färglöse Holmén och för tillfället misslyckade Bajrami.

Det finns därmed inga uppstickare i truppen, bara folk som vet sin plats och inte ifrågasätter den rådande ordningen. Tänk dessutom på att den rehabtränande Isaksson och den alldeles nyskadade Elmander finns med. Även om båda är tiptop inför premiären har jag svårt att se hur Hamrén skall kunna formera en komplett startelva: Isaksson (eller Wiland) – Larsson, Mellberg, Granqvist, Martin Olsson – Svensson, Källström – Elm, Ibrahimovic, vakant – Elmander (eller Toivonen). Dra bort ett par skadade och någon avstängd – och djupet öppnar sig.

Nu är det ju dessvärre så att min uppställning är omöjlig, eftersom Larsson inte vill spela högerback. Alltså tvingas vi leva med Lustig i den positionen. Och får också acceptera att Rasmus Elm antagligen inte får spela på sin bästa plats. Hur ska den här samlingen ens kunna håva hem en enda liten poäng?

<<  15 16 17 18 19 [2021 22 23  >>  

Vi Tippa         Box 17004         104 62 Stockholm         tel: 08-444 74 30         Fax: 08-444 74 39