03
april
2012

Örebro har stora problem

Skillnaden mellan att släppa in tre mål (och vinna matchen) och att släppa in fyra (och förlora densamma) är milsvid. Fråga Åtvidabergs Henrik Gustavsson och Örebros Jonas Sandqvist.

Gustavsson har stått stadigt parkerad i ÅFF-målet sedan 1998, och bara missat en handfull matcher på vägen. Sandqvist har däremot inte spelat regelbundet sedan 2009, året då han lämnade Malmö FF för att göra karriär utomlands. Han är ny i ÖSK, där ledningen misslyckats med att hitta en given efterträdare till John Alvbåge och istället framhåller att det råder en "konkurrenssituation" mellan Sandqvist och Tomer Chencinski.

Att det inte finns någon given etta i målet är bara ett av problemen med årets ÖSK, där även backlinjen innehåller ett par osäkra kort. Pålitliga rundningsmärket Haginge är av någon anledning fortfarande förstaval till höger. Lumbana premiärspelade i mitten. Vi får se hur det går för honom framöver.

Örebro, som var trea i serien 2010, började förra året göra sina anhängare nervösa. Detta i takt med att bärande delar i laget byttes ut och fick ersättare som prioriterade sig själva framför laget. Mot ÅFF gjorde försvaret misstag på misstag medan man mot slutet av matchen kunde ta sig samman offensivt och få till en press mot östgötarna (kom ihåg att ÖSK spelade hemma).

Tränaren Sixten Boström har nu en hel del att fundera på. Skall han byta målvakt redan nu – i konkurrensens namn – och riskera att hans ena målvakts självförtroende bryts i småbitar? Eller skall han låta Sandqvist stå kvar, och riskera att flera bollar rasar in? Eller är det kanske i fyrbackslinjen som det verkliga felet sitter?

Och i Göteborg springer ÖSK:s förre spelfördelare på en kant i en klubb som storsatsat. För hans egen del betyder det att de sega gubbarna på innermittfältet skall ha bollen först och att han själv kommer i andra hand. Svår omställning. Men välbetald.

27
mars
2012

”Friends” – skitsnack...

Läser i bladet att Black Armys ordförande Danne Wilhelmsson har åsikter om att Swedbank Arena möjligen kan byta namn till Friends Arena.

Swedbank har köpt namnet för 153 mkr men vill nu slippa sammankopplas med den möjliga korruptionen kring bygget (alla andra anledningar är svepskäl) och därför släpper man in anti-mobbingsorganisationen Friends, där Swedbank är huvudsponsor.

Wilhelmsson säger bland annat:

"Killer Arena hade varit bättre. Det är bra att Friends finns. / ... / Men det är inget passande namn för en AIK-arena. / ... / Friends låter för djävligt."

Men det är väl klart! Ett sådant ord passar ju inte in i deras kultur. Lika lite som ordet "supportrar." Bister brukar säga "orcher" eller "dom där", om barn lyssnar. Annars är det mera pang på, med glosor som "apor" och "svin." Inte mycket Friends där heller. Men dock ganska passande beteckningar på de organiserade horder som det senaste årtiondet gjort det helt omöjligt att bevista ett stockholmsderby eller en toppmatch. Åtminstone för den som värdesätter sin sinnesfrid.

Gissningsvis kommer nu Thomas Backteman, Swedbanks kommunikationsdirektör som uttalat sig i ärendet, att få sina bildäck sönderskurna, ytterdörren nedklottrad, frun upphissad i stadshustornet, familjens hund förvandlad till bratwurst och barnen sålda som slavar till Galatasaray-supportrar.

Ty Black Army är ju en intresseförening, en sammanslutning av de eldsjälar som gör det värt att överhuvudtaget genomföra allsvenska fotbollsmatcher med AIK som ena part. Och Black Army måste ju måna om sitt.

20
mars
2012

Mycket väsen för ingenting

När Bister slog upp tisdagens upplaga av Dagens Nyheter föll ögat på en notis som handlar om bristande intresse för kommande helgs Supercupmatch. Den spelas på lördag och arrangerande Helsingborgs IF hade på måndagen bara sålt drygt 2 000 biljetter.

Enligt DN går matchen mellan "svenska mästarna Helsingborg och cupmästarna AIK." Det är så usel faktakoll att det, åtminstone i det här sammanhanget, blir riktigt sjukt roligt.

DN har naturligtvis, som alltid, rätt. Matchen är ointressant, bland annat därför att den under rådande förutsättningar är helt onödig. Det finns liksom ingenting "super" att göra upp om när samma klubb (HIF) förra året vann båda titlarna.

Det verkar dessutom finnas en tävlingsföreskrift som säger att serietvåan (AIK) i det här fallet har företräde framför den förlorande cupfinalisten (Kalmar FF). Allt för att skapa och upprätthålla en "tradition" i svensk fotboll, en organism som i alla år visat sig vara vaccinerad mot allt vad cupspel heter.

Men är det inte så, vid närmare påseende, att Supercupfinalen påminner väldigt mycket om Svenska Fotbollförbundets ordförandeval, som också äger rum äger rum på lördag och som också, vad jag kan förstå, är en komplett onödighet.

Karl-Erik Nilsson är så given att det inte kommer att behövas rösträkning. Susanne Erlandsson har kastat in handduken. Lars-Christer Olsson tar över SEF istället. Och den fjärde kandidaten Jörgen Eriksson gick och gömde sig för länge sedan.

Det ena är en kuliss som ska föreställa folkfest. Det andra är en kuliss som skall föreställa demokrati.

Två scener befolkade av sprattelgubbar.

13
mars
2012

Mervan mitt i härvan

Mervan Celik lämnade i början av januari GAIS för Glasgow Rangers. Göteborgarna fick cirka 3 mkr i utbildningsbidrag. Celik fick däremot en framtid. Åtminstone trodde han det. Sedan dess har den skotska klubben ställts under förvaltning, fått tio poängs avdrag i ligan och fått hela sin framtid ifrågasatt.

Förvaltaren har erbjudit spelarna lönenedskrivningar med 75% (högavlönade), 50% (för medelinkomsttagarna) eller 25% (för de som tjänar minst). Varken Celik eller hans agent var intresserade. Förvaltaren söker just nu presidenten Craig Whyte (som tillträdde i maj förra året) för att få ut åtminstone något av de pengar Whyte lovat tillföra klubben.

Under tiden har Celik återvänt till GAIS. Han tränar med sin gamla klubb, men söker egentligen (som kontraktslös) jobb på annat håll. Att återvända till GAIS är nämligen inget alternativ – GAIS har inga pengar! Det beror på att sportchefen Mats Perssons oansvariga jonglerande under förra året lett till en ekonomisk krasch för klubben. Wanderson togs tillbaka samtidigt som ett antal anfallsnamn lånades på kortare eller längre tid. Tanken var att allt skulle lösas genom att sälja Wanderson nu i vinter. Men enda spekulanten (Helsingborg) backade ur, eftersom klubbens finansiärer skrämdes av prislappen (15 mkr).

GAIS egna kapital på 8 mkr är slut. GAIS har utöver det lånat pengar för att kunna avlöna Wanderson, åtminstone till sommaren. De utlovade pengana från Rangers har ingen sett röken av.

Det sistnämnda innebär röda siffror i årsbokslutet och en ifrågasatt elitlicens. Skatter och avgifter betalades inte alltid i tid förra året. Före sista mars måste klubben presentera en hållbar handlingsplan. I den lär en försäljning av GAIS-gården ingå.

Att GAIS slutade femma i Allsvenskan kvittar liksom, eftersom man realistiskt sett sträckte sina ekonomiska ramar alldeles för långt för att nå tid.

06
mars
2012

Förnedring? Ja, tack!

Precis när sällskapet skall lämna lokalen rycker det i en av gamlingarna. Han lyckas nätt och jämnt lyfta armen. Men det är tydligt att han vill säga något; "Mmmh. Uuuuh. Njgrrrrkh!"

En vårdare placerar sig påpassligt mellan den gamle och gästerna, som lämnar lokalen.

Nej, jag tror inte Roman Abramovitj, Chelseas ägare, besöker ålderdomshem så ofta. Men nog ligger den här scenen nära till hands när det berättas att Sky News skall ha frågat Sven-Göran Eriksson om han är intresserad av att bli klubbens näste manager. Den sysslolöse herr Eriksson slukade dessutom betet med hull och hår. "Ja!" Det är till att vara uttråkad?

Det säger sig självt att det inte är nyttigt att ställa upp som bitleksak åt en miljardär. Till på köpet en krösus som är van att med jämna mellanrum få något nytt att tugga på.

Det vore nog inte riktigt bra, vare sig för hjärtat eller för hälsan i allmänhet, om Eriksson installerade sig på Stamford Bridge. Att han säger sig vilja ha jobbet tyder bara på bristande omdöme.

• Efter att ha serverat det sista påståendet vill Bister peka ut gränsen mellan dåligt omdöme och politisk inkorrekthet. Bisters ständigt pågående djupdykningar i fotbollshistorien har nu hunnit till 1920-talet och det tyska mästerskapet. Där hittar vi SpVgg Fürth (idag Greuther Fürth), ett lag som i slutet av det för Tyskland så kaotiska decenniet hade en målvakt som hette Hans Neger. Det roliga med det – som är alldeles sant, om någon nu skulle tvivla – är att att lagets båda backar också hette ... Hans! Herrar Neger, Hagen och Krauss bildade alltså försvar. Genom att på ett artigt och förekommande sätt använda sig av efternamnet undvek man situationer som den mellan Isaksson och Olsson i landskampen häromsistens.

28
februari
2012

Jordsvinet har gjort entré

Pontus Wernbloom har anlänt. På den stora scenen, alltså. Efter att tidigare ha förolämpat den allsvenska fotbollspubliken (något som ju knappast räknas alls, ur ett internationellt perspektiv), satt sitt bomärke på en och annan vrist i Eredivisie och slagit träbenspassningar i landslaget var han nu redo sitt hittills största uppdrag.

Wernbloom begick i förra veckan sin debut för CSKA Moskva. Han gjorde det i Champions League, mot Real Madrid och mot en spelare som aldrig någonsin skulle komma ifråga för öknamnet "Jordsvinet" – nämligen Cristiano Ronaldo.

Nu är inte jag någon av Ronaldos stora påhejare. Han är på alla sätt Wernblooms motsats, om ni förstår vad jag menar. Men Wernbloom sade före matchen så här:

"Om några av fansen förväntar sig virtuosa tekniska trick och ett stort antal mål från mig, så kommer jag att göra dem besvikna. Jag spelar ofta mot motståndarnas nummer 10. Jag har lärt mig att aldrig låta honom vara ifred, att alltid vara på hans hälsenor."

Och så blev det också. Fegspelet och de lömska påhoppen var så många att Real Madrids tränare José Mourinho efteråt hävdade att svensken förskte skada hans spelare. Problemet är att Mourinho tar det hela personligt. Wernbloom bara e så'n, har alltid varit det och kommer alltid att så förbli.

Det enda man kan hoppas på som normalt funtad åskådare är att någon annan där ute på gräset, med tryck i kängorna, inser att det får vara nog och att något måste göras. Jag tänker på den bask som en gång knäckte benet på Diego Maradona. Att Lars Lagerbäck upphetsat puffade för Wernbloom före matchen (Ger alltid järnet, etc etc) förvånar ingen. Ska vi tippa att någon befriar oss från Wernbloom redan i returen på Santiago Bernabéu?

21
februari
2012

Krafsandet efter knappen

AIK:s vd Annela Yderberg kommer inom kort att sluta sin tjänst. Sista april lägger hon av efter tre och ett halvt år på posten.

För klubbens del blir det som avslutningen i TV3:s Lyxfällan, ögonblicket när programledarna river itu den fullmakt som varit en förutsättning för genomförandet av av veckans städning.

För Yderbergs del blir det däremot att gå vidare i livet, förhoppningsvis till ett jobb där besluten tas inom företagets väggar och folk utanför desamma avhåller sig från att påverka besluten med hjälp av hot.

Annela Yderberg kommer säkerligen att klara sig bra även i fortsättningen. Jag är dock mera orolig för AIK:s del. För det är nu som krafsandet efter knappen börjar.

AIK har de senaste dryga 20 åren, efter SM-guldet 1992, åkt berg- och dalbana. Man har tidvis varit uppe i smöret. Men lika ofta har man suttit i klistret. Kom ihåg att ögonblick som SM-gulden 1992 och 1998, CVC-kvartsfinalen mot Barcelona 1997 och Champions Leaguekvalet 1999 vart och ett mosvaras av ungefär tre tränarbyten och lika många år när allt varit nära att gå i putten.

Men nu är tiden på tukthus över för den här gången, och patienten utskriven och friskförklarad. Dessutom med ett litet kapital på fickan.

Problemet är att återfallsprocenten för just den här patienten är 100. Problemet är att just den här patienten gärna betalar huvudlösa sign-bonusar för spelare som sedan inte går att sälja vidare. Problemet är att just den här patienten gärna lägger till en nolla innan han attesterar löneutbetalningar.

Det är nu det nervösa krafsandet efter knappen börjar. Krafsandet efter knappen som man inte får trycka på. För då flyger allting i luften. Tar det ett år? Två? Inte mer än tre i alla fall.

14
februari
2012

Satsa på Torts och Henke

Tanken är egentligen förbjuden för en sann anhängare (som Bister). Men för den som spekulerar i klubbars lycka och olycka inom de stora bollsporterna (alltså denna tidnings läsare) kanske det kan vara dags att lassa upp en pengasäck på bordet för att satsa allt på New York Rangers som vinnare av Stanley Cup.

Lagets coach John Tortorella kan den 23 februari treårsjubilera på sin post. Samtidigt är det jämnt 30 år sedan han spelade i Sveriges division III Södra D med Kristianstads IK.

Med Torts vid rodret har Rangers kunnat slutföra den kursändring som påbörjades under lockouten 2004/05. Idag bygger laget snarare på egna draftval än på kontrakterandet av "profiler" (=spelare som kostar mycket men som är ovilliga att lära nytt). Den främsta anledningen till ändringen är införandet av lönetaket. Idag har Rangers en kärna av spelare som gjort sin NHL-debut med laget: Henrik Lundqvist, backarna Marc Staal, Dan Girardi, Michael Del Zotto och Ryan McDonagh samt forwards Ryan Callahan, Brandon Dubinsky, Derek Stepan, Artem Anisimov och Carl Hagelin. Stjärnorna Marian Gaborik och Brad Richards är spelare utifrån med erfarenhet som gör de andra bättre (skillnad mot tidigare ...).

Rangers kursändring innebär att man idag har ett lag som villigt gör sig till sin tränares redskap. De blå biffar på utmed sargerna och täcker skott framför Henke så det bara blixtrar om det. Nackdelen är i så fall att det ibland kan gå trögt i det egna offensiva spelet och att varje seger då kostar oerhört mycket energi.

Om nu New York Rangers har tänkt sig att vinna Stanley Cup, så får man samtidigt ställa in sig på att det kommer att kosta, sisådär sju matcher i varje slutspelsomgång.

Men: Hellre Rangers och Stanley Cup än Milan och Champions League.

07
februari
2012

Sänkt sedebetyg

Sveriges landslagskapten delar ut en örfil. Han gör det under match. Han gör det genom att uppsöka en folksamling, låtsas lägga armen om en lagkamrat men sedan låta högerhanden svepa vidare. Måltavla är en motståndare.

Dessvärre, för vår landslagskapten, så var det förslagna tilltaget inte tillräckligt förslaget. Den assisterande domaren såg vad som hände och hade inga betänkligheter vad gällde att förpassa förövaren från spelet.

Vi har kunnat se hela händelseförloppet i tv, dessutom ur flera vinklar. Landslagskaptenen smyger fram, sveper till och utdelar en lavett. Snyggt.

För hans klubblags del betyder detta avstängning i tre omgångar och att han därmed missar vårens hittills viktigaste match. För hans landslagsuppdrag betyder det att den ansvarige ledarens beslut att utse honom till lagkapten framstår som fatalt. Ty vilka ledaregenskaper såg han egentligen hos denne översittare? Eller var det bara ett sätt att få honom att hålla tyst ett tag? Ett beslut taget utan tanke på dess konsekvenser?

För egen del kan jag inte göra annat än att börja tala grekiska: Kyrie Eleison. Det är ord hämtade ur Markusevangeliet. De betyder: "Herre, förbarma Dig." Ursprungligen var detta den blinde tiggaren Bartimaios rop till Jesus, som svarade genom att hela den sjuke.

Dessvärre är det väl så att handpåläggningar (bevisligen) inte är rätt medicin i det här fallet. Och vad som väntar under det kommande mästerskapsslutspelet törs jag inte ens föreställa mig. Klart är att det kommer att gå undan, att somliga inte längre har förmågan att hänga med och att besvikelsen över detta måste gå ut över någon annan.

31
januari
2012

Går Zlatan och John ihop?

John Guidetti håller målformen i Feyenoord. Zlatan Ibrahimovic leder skytteligan i Italiens Serie A. Båda sakerna är mumma för den som följder det svenska fotbollslandslagets förberedelser inför sommarens EM-slutspel.

Man kan däremot fråga sig om dessa båda bombares hänsynslösa framfart är mumma för den som förbereder det svenska fotbollslandslaget inför sommarens EM-slutspel.

Att Zlatan är Zlatan har varit ett ovedersägligt faktum sedan dag ett. Nu börjar det emellertid gå upp för folk i svängen att även Guidetti är Guidetti. Men där Zlatan har ett onormalt intresse av att vara störst och bäst, och att emellenåt pimpa loss så det sticker i ögonen på omgivningen, har Guidetti betydligt enklare laster – han är bara onormalt intresserad av att göra mål.

Där Zlatan har utgått från att hans talang gör honom unik har den unge Guidetti har ägnat ganska många år av sitt liv åt att träna sig till att bli bäst. Det är mycket på Guidettis dagsprogram som Zlatan inte ens skulle ägna en tanke. Guidetti anammar rutinmässigt fysiologiska rön som gör att effekterna av amibitös träning förstärks.

Dessutom: Hör på honom när han i tv försöker förklara vad som just hänt, hur de där tre målen gick till. Guidetti är ständigt på väg att ramla av vagnen när han exalterad lägger ut den ibland stakande texten. Han räknar oskuldsfullt med att alla andra också är lika upprymda över vad han just lyckats med.

Lagkamraterna bör vara tacksamma. Allihopa. Åtminstone de flesta. Alla utom en. Och det är där problemen tornar upp sig inför EM. Kan Hamrén få till ett samarbete mellan Zlatan och Guidetti? Kan han få den äldre att acceptera den yngre? Trots att varje framgång för den yngre måste kännas som en pungspark för den äldre.

24
januari
2012

Bevare oss för vinterläger

Den läsare som så här mitt i mörkret saknar depressiva inslag av total meningslöshet har den senaste veckan haft anledning att jubla och slå en frivolt.

När Europas 153:e liga ligger nere, och dess apatiska lillebror Royal League för länge sedan fått nådastöten, är det egentligen bara landslagets besök i den arabiska sandlådan som uppfyller de rigorösa kraven på total meningslöshet.

Det känns magstarkt att berömma landslagstruppens färskaste smålänningar och samtidigt utropa dem till potentiella EM-hopp efter 2–0 mot Bahrain och 5–0 mot Qatars OS-landslag (!?). Det är matcher där inramningen är så bedrövlig att SvFF:s hemsida helst undviker att nämna publiksiffrorona. Detta trots att landslagets verksamhetschef Lars Richt, som så förtjänstfullt och efter en lång tids blodiga ansträngningar lyckats övertala Qatar att skicka fram C-laget, enkelt skulle kunnat räkna åskådarna genom att sätta pinnar i anteckningsblocket (så hade han gjort någon verklig nytta). Saken blir inte på något sätt bättre av att Anders Svensson anses ha stärkt sina EM-aktier genom att ställa ut skorna mot dessa fotbollsmässiga lallare.

Varför inte ta det här med vinterläger på allvar? Hyr in er på en sportanläggning i Tyskland, boka in ett par matcher mot tyska lag från andraligan (vältränade motståndare med taktisk skolning och utstuderad hårdhet). Det skulle i och för sig få Svensson att lacka ihop. Men det skulle å andra sidan ge en helt annan värdemätare än solresorna. Vettiga träningar i genuin fotbollsmiljö och hårda matcher på välbesatta arenor.

För sanningen är ju att sandlådelallandet årligen pressar fram en mängd debutanter – elva var det visst den här gången – varav några i all framtid tvingas ursäkta sig när saken kommer på tal: "Du landslagsman? Jo, men dä va ju en sån vintergrej, du minns. Jasså, men va dä nåra brudar då?" [Inte ens det ...]

17
januari
2012

Ajdarevics hot tandlöst

Astrit Ajdarevic, som med största säkerhet är IFK Norrköpings högst betalde spelare, har ställt till det för sig. I besvikelsen över att inte ha kommit med på landslagets pågående vinterbesök i Qatar – inte ens efter två återbud – har han mumlat om att "byta landslag", till Albanien eller Kosovo (som ännu står utanför FIFA). Uttalandet (i Aftonbladet) har följts av en dementi (i Norrköpings Tidningar).

Dessvärre är väl inte måttfullheten den unge spelförarens signum. Det gångna året insisterade han på att "sköta allt" på IFK:s mittfält, möjligen för att göra skäl för lönen. Konsekvensen blev dock att han allt som oftast drev sig själv till utmattningens gräns. Nu, när den omåttligt stygge Erik Hamrén inte grep tillfället att uppfylla ett av Astrits karriärmål, drar Ajdarevic blankt: "Ta ut mig eller jag sticker någon annan stans."

Har Hamrén anledning att darra? Nej, jag tror inte det. Har Ajdarevic anledning att bita av sig tungan? Snarare, i så fall.

Låt oss blicka tillbaka till 2001, året då den stundtals obegriplige U21-kaptenen Göran Göransson "glömde" att ta ut Zlatan Muslimovic till sin blågula elva. Göransson nöjde sig med den andre Zlatan och höll dessutom Bojan Djordjic på halster, som avbytare. Göransson orkade väl inte med snacket.

Muslimovic svarade med att istället satsa på Bosnien-Hercegovina. Idag, 11 år och 33 A-landskamper senare, sitter Muslimovic på sophögen, klubblös hela hösten sedan han tröttnat på att grekiska PAOK aldrig kunde betala lönen i tid. Några mästerskapsslutspel med BoH har det ju heller inte blivit.

Man ska heller inte vara alltför säker på att Astrits pappa Agim jublar. Denne tvingades fly Kosovo för Sverige och blev en av Falkenbergs viktigaste spelare, när klubben under 1990-talet gjorde sitt första etableringsförsök i näst högsta serien. Kanske var det rent av en uppsträckning från den gamle storskytten (103 matcher/60 mål) som låg bakom dementin?

10
januari
2012

Sparken från Parken

FCK sparkar Rolle Nilsson. Det sker ett drygt halvår efter att Nilsson svikit sin tidigare arbetsgivare Malmö FF för att byta upp sig löne- och statusmässigt. Nilsson, som uppenbarligen inte trodde på möjligheterna att lotsa sitt svenska mästarlag till en plats i Champions League, ansåg med säkerhet att FC Köpenhamn i det sammanhanget var ett säkrare kort.

Men så var det inte. Inte alls. Både MFF och FCK stupade i CL-kvalet. Både MFF och FCK misslyckades sedan i tröstturneringen Europa League. MFF:s mästarlag är nu skingrat (en process som påbörjades redan när Nilsson var kvar) och fjärdeplatsen i serien var svagare än väntat.

FC Köpenhamn har däremot gått bra i ligan (leder den under vinteruppehållet). Trots det tvekar inte FCK:s ledning – tränaren måste bytas! Skälet handlar om ledarskap. Och det är klart, om man har svårt att göra sig förstådd på sitt modersmål så blir det inte enklare av att korsa Öresund.

Nilssons mummel och underförståddheter har kommit ikapp honom och träffat honom i nacken. Han försökte i Köpenhamn att tillämpa en rotationsprincip i laguttagningen, allt för att laget skulle klara det mastiga spelprogrammet. Dock klargjorde han aldrig hur eller varför. Han är ingen vän av raka besked och spelarna uppskattade inte att behöva vänta på resultaten av "veckans tomboladragning."

Men Nilsson behöver, trots denna senkomna insikt om att han aldrig kommer att lyckas utanför den svenska ankdammen, inte misströsta. Han har vid 48 års ålder en ansenlig trygghet att falla tillbaka på. Det är ju nämligen så att hans gamla klubb GAIS, enligt den praxis som råder i det ruttna fotbollslandet Sverige, fortfarande sitter på hans spelarlicens. Det är bara att köra igång, Rolle.

03
januari
2012

Genialiskt av HIF, men...

En allt mindre del av spelarövergångarna betyder numera kassaklirr för svenska elitklubbar. Bosman tycks regera och pengarna går istället till spelarna (och deras agenter).

Men frågan är om inte Helsingborgs IF hittat kryphålet i EU:s lagstiftning. Bister kan inte tolka Simon Therns övergång från HIF till Malmö FF på annat sätt.

Therns kontrakt går ut. Trots det förhandlar HIF och MFF om en övergångssumma. Poängen är att Therns kontrakt löper ut först 31 mars. Han blir därmed aldrig kontraktslös under vinterns transferfönster, som är öppet t.o.m. sista mars. Alternativet är att stå över spel fram tills sommarfönstret öppnar. Det är kanske en möjlighet för en äldre spelare som, med samma förutsättningar, vill bli fri från moderklubben. Men för en spelare med en brant uppåtgående utvecklingskurva är detta en omöjlighet.

Simon Thern vill spela mitt i planen (den vägen är spärrad i HIF) och söker sig därför vidare. Det blev MFF, som är på väg att skeppa ut Wilton Figueiredo, som låter Jeffrey Aubynn gå och som när som helst kan tappa Ivo Pekalski.

Therns ambitioner är tydliga: Ordinarie spel för att kämpa om en plats i EM-truppen. HIF kammar in pengar och IFK Värnamo får sin förtjänta utvecklingspeng.

Är då detta någonting att jubla över? Är det en problemlösning för klubbarna? Kanske en lösning, men bara på kort sikt. Hur duktigt uttänkt detta än är, så är det ändå helt klart att det går stick i stäv med EU:s lagstiftning. Därför bör de svenska klubbarna passa på att jubla och hastigt göra så många affärer som möjligt. För sedan kommer käftsmällen: Tro inte annat än att kryphålet framgent kommer att täppas till genom en bestämmelse som säger att kontrakt endast kan gälla t.o.m. 31/12 eller 30/6.

27
december
2011

Svensk fotboll är störst

Svensk fotboll har det gångna året alltmer tagit gestalt av en dryg, lögnaktig granne. En sådan som genom manipulationer och otillbörlig påverkan försöker hålla alla andra i kvarteret i schack. Några tror fortfarande att den här grannen är störst och bäst. Men sanningen är en annan.

Den senaste veckans avslöjande tyder på att man ljuger om verksamhetens omfattning. Det gäller spelarlicenserna, som enligt SvFF hela tiden blir fler och fler, vilket av höga vederbörande torgförs som en växande verksamhet. I realiteten blir licenserna fler och fler därför att ingen någonsin plockas bort ur rullorna. Spelare som lagt av står kvar i åratal medan nya tillkommer underifrån. SvFF fortsätter oförtrutet att likställa antalet licenser med antalet utövare. Falsk marknadsföring.

Denna granne har, precis som alla familjer, sina interna problem. Dessa framkommer, närmast som en självklarhet, i kampanjen inför det kommande ordförandevalet. Av de fyra kandidaterna har Jörgen Eriksson (Norrlands alibi) ljugit lite lagom för att sedan klädsamt dra sig tillbaka. Susanne Erlandsson (kvinnosidans alibi) håller käften, oavsett vad som händer. Lars-Christer Olsson, den dugligaste, har tröttnat efter en lång och oförtröttlig smutskastningskampanj av en trio gudfäder (jodå, där har är maffiaspel på hög nivå), som satsar allt på att fösa fram sin kandidat – Karl-Erik Nilsson – till tronen.

Gudfäderna är Gunnar Larsson, Bengt Madsen och Khennet Tallinger – tre övergödda gamla stötar som framgent kommer att använda Herr Nilsson som sprattelgubbe. Allt medan Nilsson som den värste Johultare undersöker möjligheterna att få ut pension, traktamenten och ersättningar i all oändlighet. Allt är möjligt, bara någon annan betalar.

SvFF – störst i Sverige, men bara på korruption.

<<  15 16 17 18 19 [2021 22  >>  

Vi Tippa         Box 17004         104 62 Stockholm         tel: 08-444 74 30         Fax: 08-444 74 39