22
maj
2012

”Något stort på gång”

Daniel Majstorovic gör sitt bästa för att hetsa AIK-fansen inför hans återkomst i svensk toppfotboll. "AIK har något stort på gång," säger Majstorovic.

Kanske det. Men 5–2 mot årets kroniskt slarviga upplaga av IFK Norrköping är sannerligen inte rätt värdemätare för framtida storverk. Sedan är det väl också så att den f.d. landslagsspelaren bör komma igenom sin rehabiliteringsträning innan man börjar drömma för mycket.

Dessutom bör åtminstone en ytterligare pusselbit falla plats innan AIK:arna jublar. Ackvisitionen av Majstorovic måste ju rimligen betyda att man räknar med att sälja Alexander Milosevic, detta trots att AIK-löftet så här långt inte har gjort någon kanonsäsong.

Alltså: Fixa rehabträningen och sälj Milosevic. Sedan kan vi snacka. Annars är risken att det enda stora Majstorovic kommer att få uppleva i AIK är ett nytt, jättelikt skuldberg.

• Den som till äventyrs följer den här spalten kanske minns hur jag i vintras yrade om New York Rangers, deras finfina lagspel och möjligheterna att gå hela vägen i Stanley Cup.

Well, laget har kommit ganska långt. Just nu är det 2–2 i matcher mot New Jersey i semifnalen. Men det kostar, kära läsare, det kostar.

Att se matcher som börjar 02.00 innebär goda chanser att frukosten går år fanders. Är det någon mer än jag som förstört gröten genom att ösa på grillkrydda i stället för kanel?

Man fattar det ju precis när de första kornen når tallriken och utbrottet som följer kan liknas vid "Tortorella när Kreider tar korkad utvisning i tredje."

15
maj
2012

Sveriges svagaste trupp?

Ingen Guidetti – men gott om utfyllnad. En stomme av fördettingar och en grå massa bestående av spelare som aldrig kommer att ta de sista utvecklingsstegen. Erik Hamréns EM-trupp ger rysningar inför matchandet borta i Kiev. Detta är med säkerhet den svagaste samling vi skickat till ett slutspel.

Att Guidetti saknas är beklagligt. Men det beror på sjukdom och kan inte ifrågasättas. Det som stör är att Hamrén vanemässigt och utan att tänka framåt – utan att säkra sin egen framtid – har nominerat en trupp som är kliniskt befriad från unga spelare. Jag tänker på namn som Niklas Hult och Victor Claesson, spelare som hade tjänat väldigt mycket på att vara med redan nu. Men där satsar Hamrén hellre på förbrukade Wilhelmsson, färglöse Holmén och för tillfället misslyckade Bajrami.

Det finns därmed inga uppstickare i truppen, bara folk som vet sin plats och inte ifrågasätter den rådande ordningen. Tänk dessutom på att den rehabtränande Isaksson och den alldeles nyskadade Elmander finns med. Även om båda är tiptop inför premiären har jag svårt att se hur Hamrén skall kunna formera en komplett startelva: Isaksson (eller Wiland) – Larsson, Mellberg, Granqvist, Martin Olsson – Svensson, Källström – Elm, Ibrahimovic, vakant – Elmander (eller Toivonen). Dra bort ett par skadade och någon avstängd – och djupet öppnar sig.

Nu är det ju dessvärre så att min uppställning är omöjlig, eftersom Larsson inte vill spela högerback. Alltså tvingas vi leva med Lustig i den positionen. Och får också acceptera att Rasmus Elm antagligen inte får spela på sin bästa plats. Hur ska den här samlingen ens kunna håva hem en enda liten poäng?

08
maj
2012

ÖSK:s problem: styrelsen

Örebro vinner inte och tränaren Sixten Boström mår pyton. Klubbens supportrar börjar kräva både det ena och det andra, senast åskådliggjort genom en banderoll som sattes upp inne på arenan under natten till söndag. Som vanligt är det lätt att närsynthet och särintressen kommer i vägen när orsakssammanhangen skall redas ut. Man diskuterar laguppställningar hit och byten dit.

Till en början kan konstateras att en mästerkocks rykte vilar på att han arbetar med bästa möjliga råvaror. Jämför gärna ÖSK:s startelvor från 2009 och 2010 med dagens lag. Försvaret är borta, mittfältet försvann i vintras och anfallet består av soloåkande gästarbetare. Stjärnvärvningen Tobias Grahn har offentligt kritiserat lagets anfallsspel, dock utan att inse att han själv är en del av problemet. (Och nu närmar vi oss kärnan.)

Det är antagligen så här: Sportchefen Lennart Sjögren och styrelsen lyckades i första skedet – efter klubbens tvångsnedflyttning vintern 2004/05 och den allsvenska återkomsten inför 2007 – relativt ostört leta fram de spelare (och den tränare) man ville ha. När den gruppen sedan nådde resultat (3:a 2010) blev omvärlden medveten om ÖSK:s styrka. Spelarna uppvaktades och lockades i många fall att lämna. Då skulle Sjögren&Co göra om rekryteringstricket. Men nu gick det inte att arbeta i skymundan. Priserna hade stigit. Dessutom blir klubbar som stiger (som ÖSK) föremål för ett bombardemang av tips från diverse agenter.

Det är i det läget som ÖSK-ledningen har slutat leta och istället börjat sålla bland inkommande agenttips. Och nu sitter man där med en trupp som består till övervägande del av spelare som inte ens är andrasortering. I takt med att spelaromsättningen ökat har nyrekryteringen pajat ihop. Men man har precis det lag som klubbens fotbollsledning förtjärnar. Och det är ett lag som inte ens Sixten Boström kan få att fungera som en enhet.

01
maj
2012

Hur slippa Martin?

Så har en medlem av den svenska fotbollsdomarkåren än en gång självmant placerat sig vid torgets skampåle. Må de ruttna tomaterna hagla kring honom.

Namnet är Martin Strömbergsson, en man som uppenbarligen saknar allt av den s.k. fingertoppskänsla som är nödvändig för att kunna leda en fotbollsmatch, oavsett serienivå.

När Kalmars Daniel Mendes tackar högre makter efter sitt mål, visserligen framför Djurgårdsklacken, är det nog för att sagde Strömbergsson skall slita fram det gula kortet. Han gör det utan tanke på att Mendes är religiös, åtminstone mer gudfruktig än den allsvenske medelspelaren, och det hela känns mera som ett utpekande än en åtgärd som är nödvändig för att matchen skall kunna slutföras.

I slutet är det dags igen. Nämnde Mendes krokar ihop med en motståndare. Båda faller. Men Strömbergsson, han vet minsann vad han vill. Fram det gula bara! Och det röda!!

Jag funderar allvarligt på att fråga Mendes vart man ska vända sig med sina böner för att få slippa folk som Martin Strömbergsson. Inte för att Mendes har haft någon lycka i den vägen. Men man kanske kan be på ett annat sätt, pröva andra vägar. Kanske få Gud att göra somliga benlösa, bara över en natt. Synen, säger någon. Men där finns nog inte så mycket som kan försämras. Kanske lite mera kärlek, lite mera förståelse för olika livsmönster. För att få somliga att inse att det inte behöver tyda på mänsklig ondska att inte älska att sitta bland bland myggen i Gästrikland, meta och dricka hembränt.

Annars är det just nu öga för öga och tand för tand som gäller. Om denne Strömbergsson nu förstört en dag för dig som håller på KFF– se då till att förstöra en av hans dagar. Sedan kan han ropa på Bosse Karlsson så mycket han vill.

24
april
2012

Felskrik i domardebatten

Karl-Erik Nilsson har glidit in på Svenska Fotbollförbundet och tagit över Lars-Åke Lagrells ganska nedsuttna tron. Smålänning som smålänning? Nä! Den nye verkar ha egna idéer, och dessutom kuraget att våga stå för dem offentligt. Det känns "nyskapande" efter två decennier med den fege taktikräven Lagrell. Men, allt skulle kännas betydligt bättre om idéerna var bättre förankrade i tiden.

Nilsson vill ha femdomarsystem i Allsvenskan, helst fr.o.m. nästa år. Där har han fått mothugg av elitdomaren Jonas Eriksson, som anser att det varken finns tillräckligt med folk till det eller någon som vill stå framför AIK-klacken.

Må så vara. Men herrarna träter om fel saker. Betänk att dagens spelare hela tiden blir snabbare, och att domarna alltid är betydligt äldre än spelarna. Alltså: Två huvuddomare ser mer än en. Det är där förstärkningen måste till, så att den ansvarige slipper gissa så ofta som nu.

Det var det ena. Nästa sak gäller storbildsskärmarna, där nu Nilsson, Karlsson, Eriksson, och alla andra i domarskrået med vedsågarnamn, verkar vara ense om att repriserna skall censureras – särskilt om det är något som folk verkligen vill se! Var bollen inne? Var tacklingen rätt utförd? Skulle det ha varit inkast före målet? Där skämmer man ut sig själva. Att vägra konsultera videobilder och att vägra publiken chansen att med egna ögon konstatera ett feldomslut är skrattretande.

Nöj er med att ta in en ny domare (istället för två). Bygg ut den nuvarande kamerabevakningen av matcherna, med fasta kameror för mållinje och straffområde (plus läktarna bakom målen...) och ni skall se att det plötsligt blir enklare att få den respekt som krävs. Just nu sticker ni bara era nyklippta skallar djupare i sanden.

17
april
2012

Dubbeldumma Gävle

"Grattis Brynäs IF till SM-guldet!" Den fyndiga texten bjöd Gävle kommun sina besökare på från lunch i söndags. Alla som närmade sig stan landvägen såg detta på kommunens ljustavlor.

Sen gick Gävles förnämsta hockeykrigare och förlorade kvällens SM-finalmatch mot Skellefteå AIK. Så kan det gå. Men initiativet är nog ändå en ganska talande värdemätare på hur ishockeyn uppfattas i kommunkansliet. Tjänstemän, antagligen inflyttade och uppfostrade i något län där man helst sysslar med andra saker (Gå i kyrkan? Slå barn? Månggifte? Ekologisk odling?), har fått en snilleblixt, ett utbrott av kreativitet som bara handlar om att åka snålskjuts på vad någon annan åstadkommit.

Alla som någon gång deltagit i en lagsport vet hur förbjudet det är att utropa sig till vinnare innan någonting har hunnit avgöras. De vimplar ("HSV Meister!") som såldes i Hamburg före lagets UEFA-cupfinal mot IFK Göteborg 1982 är fortfarande ett stående skämt i Göteborg. Man får däremot gärna säga att man SKALL vinna (höga målsättningar är bra), men att påstå att man redan gjort det är bara korkat.

Alltså, Skellefteå vann matchen och SM-dramat fick (åtminstone) en akt till. Då hade det kanske varit kädsamt att ändra den där ljustavletexten. Men nej. Under måndag förmiddag möttes sura Gävlebor på väg till jobbet av samma, vid det laget milt sinnessjuka, utrop som under söndagen.

Nu visar det sig att inte bara beslutsfattaren bakom texten har en skruv lös. Det gällde dessvärre också verkställaren. Datorn har engelsk text och vederbörande klarade inte av att skilja på "12 AM" och 12PM", alltså för- och eftermiddag.

Tur att de inte har kärnvapen däruppe...

10
april
2012

Get Real, IFK Göteborg!

Vad kul det är när uppblåsta, påklistrade "satsningar" bara spricker och pyser ut i tomma intet. Real Göteborg är efter två allsvenska omgångar inte längre så särskilt mycket Real.

Två förluster, noll poäng och ett stort och fett (?) frågetecken: Nordin Gerzic. I första matchen togs han av plan efter en timmes spel sedan han startat som vänstermittfältare. Mot Norrköping fick han hoppa in sista tio.

Vad är detta för dumheter? IFK Göteborg stod för vinterns dyraste övergång inom Allsvenskan, 7,5 miljoner, men har uppenbarligen inte tänkt så långt som de borde. Varför har man köpt Gerzic? Vilken roll skall han ha?

I Örebro spelade han offensiv mittfältare, en understödjare bakom centern i lagets 4–3–3-uppställning. Han hade därmed foten inblandad varje gång ÖSK gick till attack. Han var lagets nav. I Göteborg slänger man ut honom på en kant, kanske. Hellre ända ut till bänken, tycks det. Om den här omplaceringen skett i samband med ett tränarbyte i Örebro, då hade vi kunnat se röken stiga mot horisonten över den gamsla skostaden. Men som nyköpt tiger Nordin. Än så länge.

IFK har av tradition föredragit psykopater på mittfältet, som den glade stämplaren Pontus Wernbloom eller den något märkligt funtade Sebastian Eriksson.

Håkan Milds drängar vill inte så gärna överge sina specialiteter. Det blir istället saftigt material till ett nytt satiriskt kapitel om tränaren Mikael Stahre, efter den osnygga sortin från AIK och magplasket i Grekland. Det är väl snarast där det feta frågetecknet sitter.

03
april
2012

Örebro har stora problem

Skillnaden mellan att släppa in tre mål (och vinna matchen) och att släppa in fyra (och förlora densamma) är milsvid. Fråga Åtvidabergs Henrik Gustavsson och Örebros Jonas Sandqvist.

Gustavsson har stått stadigt parkerad i ÅFF-målet sedan 1998, och bara missat en handfull matcher på vägen. Sandqvist har däremot inte spelat regelbundet sedan 2009, året då han lämnade Malmö FF för att göra karriär utomlands. Han är ny i ÖSK, där ledningen misslyckats med att hitta en given efterträdare till John Alvbåge och istället framhåller att det råder en "konkurrenssituation" mellan Sandqvist och Tomer Chencinski.

Att det inte finns någon given etta i målet är bara ett av problemen med årets ÖSK, där även backlinjen innehåller ett par osäkra kort. Pålitliga rundningsmärket Haginge är av någon anledning fortfarande förstaval till höger. Lumbana premiärspelade i mitten. Vi får se hur det går för honom framöver.

Örebro, som var trea i serien 2010, började förra året göra sina anhängare nervösa. Detta i takt med att bärande delar i laget byttes ut och fick ersättare som prioriterade sig själva framför laget. Mot ÅFF gjorde försvaret misstag på misstag medan man mot slutet av matchen kunde ta sig samman offensivt och få till en press mot östgötarna (kom ihåg att ÖSK spelade hemma).

Tränaren Sixten Boström har nu en hel del att fundera på. Skall han byta målvakt redan nu – i konkurrensens namn – och riskera att hans ena målvakts självförtroende bryts i småbitar? Eller skall han låta Sandqvist stå kvar, och riskera att flera bollar rasar in? Eller är det kanske i fyrbackslinjen som det verkliga felet sitter?

Och i Göteborg springer ÖSK:s förre spelfördelare på en kant i en klubb som storsatsat. För hans egen del betyder det att de sega gubbarna på innermittfältet skall ha bollen först och att han själv kommer i andra hand. Svår omställning. Men välbetald.

27
mars
2012

”Friends” – skitsnack...

Läser i bladet att Black Armys ordförande Danne Wilhelmsson har åsikter om att Swedbank Arena möjligen kan byta namn till Friends Arena.

Swedbank har köpt namnet för 153 mkr men vill nu slippa sammankopplas med den möjliga korruptionen kring bygget (alla andra anledningar är svepskäl) och därför släpper man in anti-mobbingsorganisationen Friends, där Swedbank är huvudsponsor.

Wilhelmsson säger bland annat:

"Killer Arena hade varit bättre. Det är bra att Friends finns. / ... / Men det är inget passande namn för en AIK-arena. / ... / Friends låter för djävligt."

Men det är väl klart! Ett sådant ord passar ju inte in i deras kultur. Lika lite som ordet "supportrar." Bister brukar säga "orcher" eller "dom där", om barn lyssnar. Annars är det mera pang på, med glosor som "apor" och "svin." Inte mycket Friends där heller. Men dock ganska passande beteckningar på de organiserade horder som det senaste årtiondet gjort det helt omöjligt att bevista ett stockholmsderby eller en toppmatch. Åtminstone för den som värdesätter sin sinnesfrid.

Gissningsvis kommer nu Thomas Backteman, Swedbanks kommunikationsdirektör som uttalat sig i ärendet, att få sina bildäck sönderskurna, ytterdörren nedklottrad, frun upphissad i stadshustornet, familjens hund förvandlad till bratwurst och barnen sålda som slavar till Galatasaray-supportrar.

Ty Black Army är ju en intresseförening, en sammanslutning av de eldsjälar som gör det värt att överhuvudtaget genomföra allsvenska fotbollsmatcher med AIK som ena part. Och Black Army måste ju måna om sitt.

20
mars
2012

Mycket väsen för ingenting

När Bister slog upp tisdagens upplaga av Dagens Nyheter föll ögat på en notis som handlar om bristande intresse för kommande helgs Supercupmatch. Den spelas på lördag och arrangerande Helsingborgs IF hade på måndagen bara sålt drygt 2 000 biljetter.

Enligt DN går matchen mellan "svenska mästarna Helsingborg och cupmästarna AIK." Det är så usel faktakoll att det, åtminstone i det här sammanhanget, blir riktigt sjukt roligt.

DN har naturligtvis, som alltid, rätt. Matchen är ointressant, bland annat därför att den under rådande förutsättningar är helt onödig. Det finns liksom ingenting "super" att göra upp om när samma klubb (HIF) förra året vann båda titlarna.

Det verkar dessutom finnas en tävlingsföreskrift som säger att serietvåan (AIK) i det här fallet har företräde framför den förlorande cupfinalisten (Kalmar FF). Allt för att skapa och upprätthålla en "tradition" i svensk fotboll, en organism som i alla år visat sig vara vaccinerad mot allt vad cupspel heter.

Men är det inte så, vid närmare påseende, att Supercupfinalen påminner väldigt mycket om Svenska Fotbollförbundets ordförandeval, som också äger rum äger rum på lördag och som också, vad jag kan förstå, är en komplett onödighet.

Karl-Erik Nilsson är så given att det inte kommer att behövas rösträkning. Susanne Erlandsson har kastat in handduken. Lars-Christer Olsson tar över SEF istället. Och den fjärde kandidaten Jörgen Eriksson gick och gömde sig för länge sedan.

Det ena är en kuliss som ska föreställa folkfest. Det andra är en kuliss som skall föreställa demokrati.

Två scener befolkade av sprattelgubbar.

13
mars
2012

Mervan mitt i härvan

Mervan Celik lämnade i början av januari GAIS för Glasgow Rangers. Göteborgarna fick cirka 3 mkr i utbildningsbidrag. Celik fick däremot en framtid. Åtminstone trodde han det. Sedan dess har den skotska klubben ställts under förvaltning, fått tio poängs avdrag i ligan och fått hela sin framtid ifrågasatt.

Förvaltaren har erbjudit spelarna lönenedskrivningar med 75% (högavlönade), 50% (för medelinkomsttagarna) eller 25% (för de som tjänar minst). Varken Celik eller hans agent var intresserade. Förvaltaren söker just nu presidenten Craig Whyte (som tillträdde i maj förra året) för att få ut åtminstone något av de pengar Whyte lovat tillföra klubben.

Under tiden har Celik återvänt till GAIS. Han tränar med sin gamla klubb, men söker egentligen (som kontraktslös) jobb på annat håll. Att återvända till GAIS är nämligen inget alternativ – GAIS har inga pengar! Det beror på att sportchefen Mats Perssons oansvariga jonglerande under förra året lett till en ekonomisk krasch för klubben. Wanderson togs tillbaka samtidigt som ett antal anfallsnamn lånades på kortare eller längre tid. Tanken var att allt skulle lösas genom att sälja Wanderson nu i vinter. Men enda spekulanten (Helsingborg) backade ur, eftersom klubbens finansiärer skrämdes av prislappen (15 mkr).

GAIS egna kapital på 8 mkr är slut. GAIS har utöver det lånat pengar för att kunna avlöna Wanderson, åtminstone till sommaren. De utlovade pengana från Rangers har ingen sett röken av.

Det sistnämnda innebär röda siffror i årsbokslutet och en ifrågasatt elitlicens. Skatter och avgifter betalades inte alltid i tid förra året. Före sista mars måste klubben presentera en hållbar handlingsplan. I den lär en försäljning av GAIS-gården ingå.

Att GAIS slutade femma i Allsvenskan kvittar liksom, eftersom man realistiskt sett sträckte sina ekonomiska ramar alldeles för långt för att nå tid.

06
mars
2012

Förnedring? Ja, tack!

Precis när sällskapet skall lämna lokalen rycker det i en av gamlingarna. Han lyckas nätt och jämnt lyfta armen. Men det är tydligt att han vill säga något; "Mmmh. Uuuuh. Njgrrrrkh!"

En vårdare placerar sig påpassligt mellan den gamle och gästerna, som lämnar lokalen.

Nej, jag tror inte Roman Abramovitj, Chelseas ägare, besöker ålderdomshem så ofta. Men nog ligger den här scenen nära till hands när det berättas att Sky News skall ha frågat Sven-Göran Eriksson om han är intresserad av att bli klubbens näste manager. Den sysslolöse herr Eriksson slukade dessutom betet med hull och hår. "Ja!" Det är till att vara uttråkad?

Det säger sig självt att det inte är nyttigt att ställa upp som bitleksak åt en miljardär. Till på köpet en krösus som är van att med jämna mellanrum få något nytt att tugga på.

Det vore nog inte riktigt bra, vare sig för hjärtat eller för hälsan i allmänhet, om Eriksson installerade sig på Stamford Bridge. Att han säger sig vilja ha jobbet tyder bara på bristande omdöme.

• Efter att ha serverat det sista påståendet vill Bister peka ut gränsen mellan dåligt omdöme och politisk inkorrekthet. Bisters ständigt pågående djupdykningar i fotbollshistorien har nu hunnit till 1920-talet och det tyska mästerskapet. Där hittar vi SpVgg Fürth (idag Greuther Fürth), ett lag som i slutet av det för Tyskland så kaotiska decenniet hade en målvakt som hette Hans Neger. Det roliga med det – som är alldeles sant, om någon nu skulle tvivla – är att att lagets båda backar också hette ... Hans! Herrar Neger, Hagen och Krauss bildade alltså försvar. Genom att på ett artigt och förekommande sätt använda sig av efternamnet undvek man situationer som den mellan Isaksson och Olsson i landskampen häromsistens.

28
februari
2012

Jordsvinet har gjort entré

Pontus Wernbloom har anlänt. På den stora scenen, alltså. Efter att tidigare ha förolämpat den allsvenska fotbollspubliken (något som ju knappast räknas alls, ur ett internationellt perspektiv), satt sitt bomärke på en och annan vrist i Eredivisie och slagit träbenspassningar i landslaget var han nu redo sitt hittills största uppdrag.

Wernbloom begick i förra veckan sin debut för CSKA Moskva. Han gjorde det i Champions League, mot Real Madrid och mot en spelare som aldrig någonsin skulle komma ifråga för öknamnet "Jordsvinet" – nämligen Cristiano Ronaldo.

Nu är inte jag någon av Ronaldos stora påhejare. Han är på alla sätt Wernblooms motsats, om ni förstår vad jag menar. Men Wernbloom sade före matchen så här:

"Om några av fansen förväntar sig virtuosa tekniska trick och ett stort antal mål från mig, så kommer jag att göra dem besvikna. Jag spelar ofta mot motståndarnas nummer 10. Jag har lärt mig att aldrig låta honom vara ifred, att alltid vara på hans hälsenor."

Och så blev det också. Fegspelet och de lömska påhoppen var så många att Real Madrids tränare José Mourinho efteråt hävdade att svensken förskte skada hans spelare. Problemet är att Mourinho tar det hela personligt. Wernbloom bara e så'n, har alltid varit det och kommer alltid att så förbli.

Det enda man kan hoppas på som normalt funtad åskådare är att någon annan där ute på gräset, med tryck i kängorna, inser att det får vara nog och att något måste göras. Jag tänker på den bask som en gång knäckte benet på Diego Maradona. Att Lars Lagerbäck upphetsat puffade för Wernbloom före matchen (Ger alltid järnet, etc etc) förvånar ingen. Ska vi tippa att någon befriar oss från Wernbloom redan i returen på Santiago Bernabéu?

21
februari
2012

Krafsandet efter knappen

AIK:s vd Annela Yderberg kommer inom kort att sluta sin tjänst. Sista april lägger hon av efter tre och ett halvt år på posten.

För klubbens del blir det som avslutningen i TV3:s Lyxfällan, ögonblicket när programledarna river itu den fullmakt som varit en förutsättning för genomförandet av av veckans städning.

För Yderbergs del blir det däremot att gå vidare i livet, förhoppningsvis till ett jobb där besluten tas inom företagets väggar och folk utanför desamma avhåller sig från att påverka besluten med hjälp av hot.

Annela Yderberg kommer säkerligen att klara sig bra även i fortsättningen. Jag är dock mera orolig för AIK:s del. För det är nu som krafsandet efter knappen börjar.

AIK har de senaste dryga 20 åren, efter SM-guldet 1992, åkt berg- och dalbana. Man har tidvis varit uppe i smöret. Men lika ofta har man suttit i klistret. Kom ihåg att ögonblick som SM-gulden 1992 och 1998, CVC-kvartsfinalen mot Barcelona 1997 och Champions Leaguekvalet 1999 vart och ett mosvaras av ungefär tre tränarbyten och lika många år när allt varit nära att gå i putten.

Men nu är tiden på tukthus över för den här gången, och patienten utskriven och friskförklarad. Dessutom med ett litet kapital på fickan.

Problemet är att återfallsprocenten för just den här patienten är 100. Problemet är att just den här patienten gärna betalar huvudlösa sign-bonusar för spelare som sedan inte går att sälja vidare. Problemet är att just den här patienten gärna lägger till en nolla innan han attesterar löneutbetalningar.

Det är nu det nervösa krafsandet efter knappen börjar. Krafsandet efter knappen som man inte får trycka på. För då flyger allting i luften. Tar det ett år? Två? Inte mer än tre i alla fall.

14
februari
2012

Satsa på Torts och Henke

Tanken är egentligen förbjuden för en sann anhängare (som Bister). Men för den som spekulerar i klubbars lycka och olycka inom de stora bollsporterna (alltså denna tidnings läsare) kanske det kan vara dags att lassa upp en pengasäck på bordet för att satsa allt på New York Rangers som vinnare av Stanley Cup.

Lagets coach John Tortorella kan den 23 februari treårsjubilera på sin post. Samtidigt är det jämnt 30 år sedan han spelade i Sveriges division III Södra D med Kristianstads IK.

Med Torts vid rodret har Rangers kunnat slutföra den kursändring som påbörjades under lockouten 2004/05. Idag bygger laget snarare på egna draftval än på kontrakterandet av "profiler" (=spelare som kostar mycket men som är ovilliga att lära nytt). Den främsta anledningen till ändringen är införandet av lönetaket. Idag har Rangers en kärna av spelare som gjort sin NHL-debut med laget: Henrik Lundqvist, backarna Marc Staal, Dan Girardi, Michael Del Zotto och Ryan McDonagh samt forwards Ryan Callahan, Brandon Dubinsky, Derek Stepan, Artem Anisimov och Carl Hagelin. Stjärnorna Marian Gaborik och Brad Richards är spelare utifrån med erfarenhet som gör de andra bättre (skillnad mot tidigare ...).

Rangers kursändring innebär att man idag har ett lag som villigt gör sig till sin tränares redskap. De blå biffar på utmed sargerna och täcker skott framför Henke så det bara blixtrar om det. Nackdelen är i så fall att det ibland kan gå trögt i det egna offensiva spelet och att varje seger då kostar oerhört mycket energi.

Om nu New York Rangers har tänkt sig att vinna Stanley Cup, så får man samtidigt ställa in sig på att det kommer att kosta, sisådär sju matcher i varje slutspelsomgång.

Men: Hellre Rangers och Stanley Cup än Milan och Champions League.

<<  15 16 17 18 19 [2021 22 23  >>  

Vi Tippa         Box 17004         104 62 Stockholm         tel: 08-444 74 30         Fax: 08-444 74 39