15
augusti
2016

Bara början för United

Manchester United klarade av säsongsöppningen i nivå med förväntningarna. Man besegrade Bournemouth borta med 3–1. Det är bra, inte minst med tanke på att laget förra säsongen förlorade motsvarande match. José Mourinho har ännu aldrig förlorat en säsongspremiär i Premier League. Zlatan Ibrahimovic har nu gjort mål i sina debutmatcher i Serie A, La Liga, Ligue 1, Premier League och Champions League.

Men Mourinhos gryta behöver puttra ytterligare en månad eller två. Fler nyförvärv ska inte bara integreras utan också sätta sin stämpel på spelet. Mkhitaryan började på bänken och kom in sista kvarten. Pogba fanns inte med alls. Därför kan ingen påstå att United ännu har skaffat sig ett spel även om en av de nya, mittbacken Eric Bailly, ansågs vara bäst på plan.

"Det är inte lätt. Allting är nytt, från lagkamrater till klubb, miljön, arenorna. Men långsamt börjar jag vänja mig och jag spelar mitt eget spel och hjälper laget att vinna." Så citerades Zlatan i The Guardian. Att han spelar sitt eget spel betyder i det här fallet att han började falla tillbaka och hämta bollen efter en första halvlek utan egen bollkontakt i offensivt straffområde. Sådant funkar mot Bournemouth...

08
augusti
2016

DIF – ett omöjligt uppdrag

Djurgården är en fotbollsklubb med slagsida och att vara tränare där är därför ett omöjligt uppdrag. Klubben har under 2000-talet varit lika framgångsrik som vanskött, lika mycket ett organisatoriskt föredöme som ett avskräckande exempel på vad internt intrigspel kan ställa till med.

Sakernas tillstånd nådde en sportslig botten hösten 2009 när laget kvalade sig kvar mot Assyriska. Några år senare var det allmänna kaoset totalt när pratkvarnen Magnus Pehrsson fått härja fritt och drivit upp spelaromsättningen till en sanslös nivå. Miljoner hade gått upp i rök och hösten 2013 var det norrmannen Per Mathias Høgmo som räddade laget.

Nu har Høgmos efterträdare Per Olsson fått foten. Han anställdes med löfte om att få arbeta långsiktigt, det enda arbetssätt han känner efter decennier med Gefle. Men då hade han inte räknat med sportchefen Bosse Anderssons tvångsmässiga köpande och säljande av spelare. Spelaromsättningen är inte mindre nu än under Pehrsson. Skillnaden är att den ger vinst. Allt annat är oväsentligt. Efter 30 månader med det arbetssättet har nu Mark Dempsey plockats in med en uppgift: Att rädda vad som räddas kan. Lycka till, säger Bister.

21
juni
2016

Det räcker nu

Två matcher utan att träffa målet och trots det betraktas en seger över Belgien och avancemang till åttondelsfinal som en realistisk möjlighet. En svamlande förbundskapten och en ensam storstjärna som faktiskt själv verkar tro på allt meningslöst prat som kommer ur hans mun. Än så länge får de hållas. Ty så här är det att leda ett landslag och så här är det att vara högavlönad fotbollsstjärna med internationellt renommé. Är det? Verkligen?

Kanske inte. En titt på ett annat av slutspelets 24 lag pekar åt annat håll. Jag talar om Wales, ett lag väl så beroende av en enskild spelare. Men Gareth Bale tycks ha undgått att drabbas av storhetsvansinne, trots att han var hyllad redan i Tottenham Hotspur, trots att han sedan några år spelar för Real Madrid som nyligen vunnit Champions League för andra gången på tre år. Bale har så här långt gjort mål i varje match – står för hälften av sitt lags sex fullträffar – och har inte visat tendenser till att förtrycka sin omgivning.

Jag tror inte den följande ordväxlingen vore möjlig i det walesiska landslaget: Den yngre spelaren (Niklas Hult) tar på en samling chansen att fråga lagets kapten (Zlatan Ibrahimovic) hur det är att spela i Frankrike. Anledningen är att Hult nyligen skrivit kontrakt med Nice. Svaret spränger alla gränser: "Det tänker jag inte berätta för en snorunge som du."

I ett annat sammanhang ställer Z ultimatum när kungaparet skall hälsa på i Paris. "Mig kan de träffa, men inte svenskorna i damlaget." Varför inte? Därför att han fått höra att de inte applåderat när han tagit emot Guldbollen.

Så går det till i och runt det svenska landslaget och för min del kan denna svarta fars få sitt oåterkalleliga slut med onsdagens match mot Belgien. Janne Andersson kan lika gärna skjuta sig i skallen som att ens tänka tanken att inkludera Z i sina framtidsplaner. Håkan Ericson vill ha med Z till Rio och får faktiskt skylla sig själv.

14
juni
2016

Italien tar hem gruppen

Det var klasskillnad mellan öppningsmatcherna i EM:s E-grupp – Irland–Sverige och Belgien–Italien. Först var det byfesten, där var och en vinglar runt som det passar med burken i näven. Sedan var det banketten, med finporslinet framtaget och en tanke bakom både dukning och bordsplacering.

Bara målvakten Andreas Isaksson höll blågult kvar i matchen. Irlands ledningsmål kom i början av andra halvlek, efter en kort period av intensiv irländsk press. Först ett skott vars retur gick rakt ut (att ingen fanns där ...). Bollen sedan ut till höger. Coleman vände ut och in på Forsberg och lyrade mot straffområdets bortre hörn. Sverige hade i det läget åtta utespelare i det egna straffområdet. Men eftersom hela det svenska försvaret glodde på bollen hade man ingen koll på Hoolahan, som stod fri och fick den tid han behövde för att nypa till. Sveriges kvittering var en skänk, en framtvingad situation där backen Clark inte vågade släppa Zlatans inlägg förbi sig. Han försökte möta och språngnicka tillbaka bollen men tryckte istället in den i eget mål.

Allting låste sig till en början kring Zlatan. Spelet förbättrades efter hand men det blev aldrig mer än knallpulver framåt. Att Lustig tvingades ut var en skänk. Däremot gick Olssons hyllade framfart till vänster ut över Forsberg, som på ett ovant sätt tvingades inåt. Guidetti erövrade startplatsen från bekväme Berg. Men spelet var påvert och 1–1 rättvist. Ingen hade förtjänat att vinna.

Nu väntar Italien–Sverige (fredag) och Belgien–Irland (lördag). Italienarna övertygade stort mot Belgien och vann med 2–0 efter att ha hittat smarta och eleganta lösningar på de problem som uppstod. Belgien hade, som väntat, svårt att få ihop alla enskildheter till en enhet. Sverige kommer att få skotta ner sig mot gruppens bästa lag. Belgarna kan gå på en ny käftsmäll.

07
juni
2016

Svaga val kan straffas

På måndag är det dags – Sveriges EM-premiär mot Irland i Paris – och sällan har jag varit så osäker på ett blågult lag. Förr har startelvan oftast varit given. Liksom uppfattningen om motståndarlagens kapacitet. Så icke denna gång.

Irland har gruppens bästa lagmoral och det kan ta dem långt. Italien lider av att landslaget kör en spelstil som man inte längre behärskar – den att bevaka en tidig ledning genom att dra sig tillbaka. Belgien har delar av försvaret utslaget, är starka på kanterna men vet ännu inte hur man ska få ut max av Kevin De Bruyne.

Sverige tycks ha "satt" laget och i valet av de sista pusselbitarna ser vi hur favoritism, Zlatans inflytande och förbundskaptenens avsaknad av en fotbollsskolad assistent leder till märkliga beslut. Flankerna är akilleshälar med de svaga korten Mikael Lustig och Martin Olsson. Den förstnämnde har ingen klar strategi i uppspelen. Han trasslar in sig och hamnar i panik när motståndarna pressar och blir antingen av med bollen eller lämnar inåt/bakåt till en lagkamrat i ett ännu vanskligare läge. Olsson bara springer. Hela tiden. Oavsett vad som är bäst i varje given situation.

Victor Nilsson-Lindelöf till höger och Jonathan Augustinsson till vänster vore ett mer balanserat val. Men den stora frågan är varför en av tyska ligans bästa backar inte är med. Erik Hamrén vill inte diskutera varför Oscar Wendt står utanför. Antingen beror det på Hamréns långsinthet eller så hänger det på att någon annan gett den avgörande knuffen i beslutsfattandet. Oavsett vilket så är det val som kan få digra konsekvenser.

Sedan är ju frågan vem som spelar bredvid Zlatan. Bisters röst går till Guidetti, som har det hjärta som den söndagsbetonade stiljoggaren Berg saknar. Men även här (och särskilt här) har Den Store utslagsröst.

31
maj
2016

Landslaget saktar in

Det är en milsvid skillnad mellan Sveriges och Irlands förberedelser inför EM i Frankrike. Irländarna spelar för fullt i sina två vänskapsmatcher, mot Nederländerna i fredags (1–1) och mot Vitryssland igår (tisdag). Därefter spikar Martin O'Neill sin trupp.

Sveriges trupp är redan klar. Erik Hamrén har valt en påtaglig inbromsning in efter ligasäsongen. Han ville inte gå in på vad han fått ut av den mållösa matchen mot Slovenien i Malmö, där flera nyckelspelare vilade. Zlatan hade ont, Kim Källström hade ont, Martin Olsson hade ont och Albin Ekdal hade ännu ondare. Men Hiljemark gav mersmak på innermittfältet och det är antagligen något som ställer till det för Hamréns förutfattade meningar angående besättningen på den platsen.

Emil Forsberg var emellertid precis så pigg och på hugget som man kan önska inför ett mästerskap. Han klev av i paus och ersattes av Erkan Zengin, detta kantspelarnas universalgeni som tillbringat snart åtta år i Turkiet utan att förstå särskilt mycket av vad som pågår där. Väl medveten om att han akterseglats av Forsberg i kampen om vänsterplatsen bjöd han på ett mindre genomtänkt utspel angående journalisternas sätt att bevaka landslaget. "Förbjud kritik" var Zengins budskap.

Han jämförde med Turkiet där journalisterna så att säga ingår i landslagets hejaklack. Mycket bättre, tycker Zengin, som verkar trivas bättre i ett nästintill totalitärt statsskick med centralt kontrollerade tidningar och etermedier. Där hade han sluppit läsa detta: Att han tappat något på vägen hit från Trabzon – farten! Jag tror inte att han kommer att vara till sin fördel från sin utsiktspunkt på avbytarbänken. Vi får se vad Den Store anser om det.

Under tiden rycker avsparken mot Irland i Paris den 13 juni allt närmare.

24
maj
2016

Mannen som uppfann fotboll

Louis van Gaal fixade Manchester Uniteds första FA-cupseger sedan 2004. Men han gick bet på att ordna en biljett till Champions League – och där fick klubbstyrelsen den ursäkt man behövde för att göra sig av med honom.

Den numera 64-årige holländaren har fått många nya rynkor i ansiktet under sina två år i Manchester. Det har varit en tuff tid för honom och det har sin rot i att han var precis lika olämplig för jobbet som sin företrädare Moyes. Men det kanske är begripligt att just tränaranställningar inte är den bästa grenen för United efter 27 år med Alex Ferguson.

Louis van Gaal spelade i reservlaget en tid när Ajax var som allra bäst, i början av 1970-talet. Han var mittfältare och sedan libero med bl.a. Royal Antwerp och Sparta Rotterdam. Genombrottet som tränare kom med Ajax 1991–97. Klubben var tillbaka på tronen och spelade Champions League-finaler 1995 (slog Milan) och 1996. Men laget krossades av Bosmandomen.

I Ajax hade han arbetat med yngre och formbara spelare som ställde upp på hans tämligen strikta regemente (de hade ju ingenting att jämföra med). Han är samtidigt en holländare av den typ som gillar att prata (det gör alla holländare, men van Gaal ligger åt det ivriga hållet även i den samlingen). Som alla Oranje-gubbar i tränarskrået lägger han gärna ut texten om "hur och varför". Men i fallet van Gaal kom det ganska snart att låta som om just han uppfunnit hela sporten.

Den självcentreringen har han sedan tagit med sig till Barcelona, holländska landslaget (två gånger på varje ställe) och Bayern München. Den minsta gemensamma nämnaren för hans jobb har varit oförmågan att få spelet att lossna. Det har efter allt prat ofta påmint om kramp.

Nu kommer antagligen José Mourinho istället. Han har ett direkt tilltal till var och en i truppen. Det kan bli bättre. Sommarens värvningar avgör.

17
maj
2016

Och var tog Wendt vägen?

Ibland blir en persons närvaro pinsamt tydlig, trots att denne inte ens finns i rummet. Ta presskonferensenen där Erik Hamrén presenterade EM-truppen. Ordväxlingen mellan Hamrén och ceremonimästaren André Pops gav djupa insikter i hur landslaget styrs.

Den kritiska punkten nåddes när försvarsspelarna presenterats och Pops försynt undrade varför Oscar Wendt inte var med. Wendt räknas för andra året som en av Bundesligas tre bästa vänsterbackar. Han har två kanonår bakom sig med en toppklubb i en av Europas bästa ligor. Trots det har han aldrig varit het i blågult.

Hamrén mulnade och ville inte alls diskutera saken. "Jag vill inte gå in enskilt på varje spelare. Det gynnar varken spelaren eller truppen." Må så vara. Kanske mest på grund av att det är svårt att motivera beslut som inte bär ens egen stämpel. Den Stores närvaro i rummet blev påtaglig. Och något sakargument, utöver att "Zlatan inte vill", är svårt att hitta. Eller också kanske Hamrén är långsint eftersom Wendt tackade nej till en blixtinkallning inför play off-returen mot Danmark i höstas.

• Zlatans senaste skytteligavinst befäster hans ställning som den flitigaste målskytten bland svenska proffs – även om både Gunnar Nordahl (0,77 mål/match) och Gunnar Andersson (0,71) var effektivare (Zlatan: 0,64). Så här ser de svenska proffsens tio i topp-lista ut i absoluta tal. Det gäller spelare som gjort samtliga sina proffsår utanför Norden samt vad de presterat i högsta och näst högsta serien:
1) Zlatan Ibrahimovic 286 mål (444 ligamatcher); 2) Gunnar Nordahl 225 (291); 3) Henrik Larsson 214 (369); 4) Egon Johnsson 207 (326); 5) Gunnar "Säffle" Andersson 203 (284); 6) Kurt Hamrin 190 (400); 7) Ove Grahn 141 (244); 8) Bror Mellberg 129 (230); 9) Ralf Edström 99 (212); 10) Benny Wendt 93 (223), Arne Selmosson 93 (295) och Pär Zetterberg 93 (411).

10
maj
2016

Pöbeln styr Allsvenskan

"Arrangören, det vill säga fotbollen, har ett huvudansvar. Både för kulturen på läktaren och för hur arrangemanget ser ut." Så säger inrikesminister Anders Ygeman till TT, och fortsätter: "I stort är supporterkulturen en stor tillgång för svensk fotboll, men så finns det en ganska liten klick som har ett dåligt beteende och de måste helt enkelt ändra sig eller försvinna från arenorna."

Detta med anledning av de två senaste veckornas händelser:

27 april Malmö FF–IFK Göteborg avbruten sedan ett knallskott kastats från Göteborgsklacken mot en spelare och en av domarna. MFF tilldömdes segern med 3–0.

5 maj Cupfinalen Malmö FF–Häcken fördröjd på grund av bengalbränning. Fyra bränn- och rökskadade till sjukhus samt en förmodad hörselskada efter kastat knallskott (från Häckenklacken mot egen supporter).

8 maj Skånederbyt Helsingborg–Malmö tillfälligt stoppat av hemmafansens bengalbränning i ett läge när HIF gick in för att säkra segern. Tränaren Henrik Larsson var inte särskilt imponerad av det beteendet.

Ygeman är glasklar. Men SEF stryker ultras och firmor medhårs för att få dem att peka ut knallskottskastare. Bengalbränningen tycks man ha glömt bort. SEF är inte i närheten av någon trovärdighet. Man spelar fortsatt under täcket med ligisterna för att försäkra sig om biljettintäkter.

Författaren Björn Ranelid har, i likhet med Bister, tröttnat och skriver på Facebook: "Jag bejakar inte kriminella och sinnessjuka handlingar inför och under en fotbollsmatch. / ... / Avslöja dem, ange dem och utestäng dem från alla fotbollsmatcher under tio år. De skall därtill straffas med dryga böter och helst fängelsestraff, om det är så att en människa kommer till skada genom deras sjuka tilltag med bengaler och rökverk."

Ett befogat utbrott. Men sanningen är att SEF inte bryr sig så länge som publiksiffrorna hålls uppe. Inget ledarskap, ingen moral.

03
maj
2016

Leicester rakt upp och ner

Ibland får man ta det onda med det goda. Att Leicester City vinner ligan är ingen höjdare. Jag har sagt det förr och upprepar det gärna: Det är ett ruffigt, riskminimerande lag som spelar på kontring.

Skitfotboll. Men att det är avgjort i toppen betyder att Spurs inte behöver anstränga sig i slutmatchen borta mot Newcastle United. Därmed ökar möjligheterna för Bisters engelska favoritlag att klara sig kvar ytterligare ett år.

Ingen hade väl trott att Leicester skulle vinna. Förhandstipsen gick ju i själva verket åt rakt motsatt håll. Ägna gärna en tanke åt denna tidnings Premier League-expert, herr Spångberg. Han är, vad jag förstår, nära en existentiell kris. Han har så här i säsongens slutskede setts läsa ligatabellen stående på händer. Anledningen är ... hur ska jag uttrycka det ... känslig. Herr Spångberg hade nämligen – tvärsäkert – satt Leicester City som lag #20 i sitt förhandstips. En miss av den magnituden är antagligen lika svår att åstadkomma som 13 fel på en stryktipsrad.

Nu är det så här: Både jag och herr Spångberg är principfasta män, så bli inte alltför överraskade om tipset står fast när det är dags för ny säsong fram i augusti. Under tiden glädjer jag mig åt Andros Townsends frisparksmål för Newcastle mot Crystal Palace. Men jag misstänker å andra sidan att just det är det enda han egentligen behärskar i ämnet fotboll.

• När deltagarna i Fotbollsmåndag ägnar flera minuter åt ett till synes allvarligt resonemang om Rasmus Elms EM-kandidatur inser jag att livet är alldeles för kort för att lyssna på sådan smörja. Det skulle kännas lite bättre om de här betal-tv-nissarna ägnade sig åt kritisk granskning istället för att med förställda gravallvarliga röster försöka bygga luftslott. Lundh är i vanlig ordning beredd att hålla med om precis vad som helst.

26
april
2016

Rekordjämn allsvenska

Allsvenskan 2016 liknar ingenting annat. Fem omgångar är spelade. Sundsvall och Jönköping toppar. Ska Giffarna eller den småländska nykomlingen göra en Leicester och bita sig kvar däruppe hela året?

Skulle inte tro det. Haken här är att "toppen" egentligen utgörs av tio lag inom två poängs marginal. Ett eller två poängtapp i rad och läget är förändrat. Mönstren kommer att vara tydligare om en månad, när alla har avverkat tolv matcher och serien tar paus för EM-slutspelet.

Inget etablerat lag har lyckats åstadkomma en flygande start på säsongen. Djurgården var på väg, men efter två förluster är laget nere på jorden. Norrköping har öppnat hyfsat men måste hitta en ny målvakt. Malmö började trögt men har snackat ihop sig internt och hittat sitt försvarsspel. MFF är därför det långsiktiga topptipset. Både Örebro och Hammarby kan vara nöjda så här långt. Göteborg har åtminstone hyfsad arbetsro inför fortsättningen. Så långt övre halvan.

AIK är än så länge ett oskrivet blad. Hypen kring 16-årige Alexander Isak skyler över problemen med mittfältet och anfallet. Vilken uppställning är den bästa? Östersund charmade alldeles i början men fick också ett pålitligt anfallskort skadat direkt. Helsingborg är notoriskt ojämnt och risken är väl att Henke Larsson än en gång lämnar en klubb innan misslyckandet är hugget i sten.

Gefle ligger där man ligger och gör det med viss vana och trygghet. Men ett "tjenare grabbar, kul att se er här nere" riktat till Kalmar, Elfsborg och Häcken kommer inte att tas väl upp. Här är nämligen tre klubbar som redan nu är illa ute. KFF:s tillit till Viktor och Rasmus Elm kommer att straffas. De båda har bara startat var sin match. Elfsborg saknar genomslagskraft och Häcken står och faller med skadade Paulinho.

Falkenberg, med skadade löftet Gustaf Nilsson ute ur bilden fram till sommarens planerade Danmarksflytt, ligger sist och lär stanna där.

Slutsats: Peter Gerhardsson slutar i Häcken för att bli assistent till nye förbundskaptenen Janne Andersson.

19
april
2016

Zlatan till Kina!

Idén med en ny förbundskapten i höst börjar sätta sig. Men då uppstår frågan: Hur återvinner man den gamle? Tror inte Zlatan är intresserad av vidare samarbete. Vad göra? Först och främst fira födelsedagen ordentligt, ty i höjd med 27 juni (då de tre sista åttondelarna spelas nere i Frankrike) lär han vara entledigad för gott.

Med huset i Mölnlycke som utgångspunkt vill Bister föreslå att Hamrén köper in sig i Dressmann på Femmanstorg i Göteborg. Där vore hans roll given. Nämligen att följa i fotspåren på klassiska boxningsvärldsmästare som Jack Dempsey och Joe Louis. Båda blev greeters, Louis utanför Ceasars Palace Casino i Las Vegas och Dempsey i sin egen restaurang på Broadway i New York. Det som gör Hamréns framtidsutsikter så intressanta är att hans tal redan nu är mer eller mindre obegripligt. Louis och Dempsey behövde några extra årtionden för att nå dit. Vem skulle inte vilja bli haffad av den babblande Jerka, indragen i butiken och tvingad köpa ett par boxershorts?

Det riktigt intressanta är naturligtvis vart Zlatan tar vägen. Ryktena om Premier League är skrönor, tro inte annat. Hans agent placerar den typen av rykten så här års. Bisters tips: Kina. I så fall får frågan om Zlatan väntade intrång i OS-truppen en automatisk lösning.

• En krönikör i Norrköping (NT-ÖD) föreslår att IFK ska lugna ner sig till efter säsongen med att söka Janne Anderssons efterträdare. Den briljanta idén är att Stefan Hellberg ska leda laget under hösten, assisterad av Mathias Florén. För det första tror jag inte Hellberg är lockad. För det andra borde krönikören vara lite bättre påläst om gamla katastrofer.

• Malmö FF fick ordning på sitt spel genom att snacka igenom arbetsfördelningen mellan bakre mittfältaren Lewicki och mittlåset Bengtsson/Arnason. Nye tränaren Allan Kuhn ville satsa offensivt, uppenbart omedveten om hur laget gick bort sig i Champions League i höstas.

12
april
2016

Substanslösa anklagelser

Snabb viktuppgång hos kända fotbollsspelare är ett känsligt kapitel. Friidrottstränaren Ulf Karlsson vädrade i förra veckan sina tankar i ämnet kring Zlatan Ibrahimovic och dennes period i Juventus (2004–06).

Ibrahimovic kom till Juve mitt under en pågående rättegång mot klubbens f.d. medicinskt ansvarige Agricola, som i november 2004 dömdes till 22 månaders fängelse för förseelser begångna under 1990-talet. I det här skedet arbetade i stället klubbens sportchef Moggi energiskt med att köpa domare. Trots det påstod Karlsson – i en paneldebatt med Värmlands Idrottshistoriska Sällskap – att Z måste ha varit dopad, då han enligt Karlsson "gått upp tio kilo på ett halvår". Några dagar senare hade Karlsson fått tugga i sig sina ord och gjort avbön. Men i Zlatans läger har man tagit illa vid sig. Karlsson stäms.

Ulf Karlsson öppnade antagligen med en antydan, omgiven av kaffedrickande värmländska pensionärer, men borde ha vetat bättre än att dra saken till sin spets. Det kan vara hur det vill med den eventuella viktuppgången och dess bakomliggande orsaker. Det avgörande är att Karlsson inte har bevis.

Liknande frågor har yppats tidigare. Det har då gällt namn som brasilianaren Zico (född 1953), västtysken Karl-Heinz Rummenigge (1955) och argentinaren Diego Maradona (1960). Samtliga "svällde" vid 20–22 års ålder och då i en tid när anabola steroider nyligen (1975) förbjudits i olympiska sammanhang. Uppgången iakttogs och noterades men ingen utomstående kunde med säkerhet förklara vad det berodde på.

• Samtidigt rapporteras det något oväntat att Angel Di María är den spelare i Zlatans klubb PSG som gör mest pengar på sin fotboll – 24 miljoner euro per säsong om alla sidointäkter inkluderas. Zlatan drar in 23 miljoner. Ännu en motgång. Men den får hans agent ta på sig.

05
april
2016

Raka rör lönar sig

Märkligt det här med spelidéer. AIK:s, Djurgårdens och Hammarbys premiärinsatser visar hur svårt (eller enkelt) det kan vara.

AIK har bytt sina egensinniga och självgående spjutspetsar Henok Goitom och Mohamed Bangura mot Denni Avdic och Eero Markkanen, två spelare som kräver en helt annan support bakifrån. Nu är visserligen finländaren inte fulltränad och fick börja på bänken. Men det väsentliga är att det två förstnämnda är borta. Trots det väljer AIK-tränaren Andreas Alm att starta med två innermittfältare som ligger lågt (Ofori och Etuhu). Så blev det heller inget spela att tala om.

Hammarby tycks vara lika illa ute. Ramen kring konstverket lossnar när Kennedy sjukanmäler sig. Att det finns nya spelare i truppen kvittar. Nanne Bergstrand väljer ändå att starta med Philip Haglund och sänker speltempot ytterligare genom att byta in Johan Persson. Det blir en samling klumpiga fötter och stela ben som får oerhört svårt att möta Östersund, den nätt samspelande nykomlingen. ÖFK är sannolikt det första svenska elitlaget som från början är anpassat till konstgräsmiljö.

Djurgården har däremot förlorat spelare och målmedvetet sökt efter passande ersättare. De nya går så gott som allihopa rakt in i laget – därför att de behövs. Bakom det ligger Per Olssons förmåga att rakt svara "ja" på samma fråga som får Bergstrand att spruta ånga ur öronen och Alm att bara vända ryggen till. Frågan är egentligen hemlig. Men den har att göra med uppmuntran till egna initiativ.

Så har Markus Rosenberg (MFF) och Tobias Hysén (IFK Gbg) genom sina premiärdykningar bums nominerat sig själva till Årets Helena Bergström. Den som vill komma i åtanke ska fiska efter fördelar på ett sätt som är tillgjort, genomskinligt och förutsägbart.

29
mars
2016

En rökare i Barça

Bister besökte en gång Barcelona. Det var i mars 1989. Johan Cruyffs första tränarsäsong i FCB pekade mot ligaseger och intresset för klubben var än en gång på väg uppåt.

Cruyff predikade sina fotbollsgrunder där en av hörnstenarna var att varje laguppställning måste vara symmetrisk, i det här fallet 4–4–3. Anledningen var logisk: På så sätt bildas trianglar som ger varje spelare två passningsalternativ.
Han släpptes in i Ajax A-lag som tonåring. Då blev han en utförare av tränaren Rinus Michels tankar om ett osedvanligt högt och pressande försvarsspel. Det inleddes i samma sekund som laget blev av med bollen. Michels kallade detta "pressing voetbal". Det var hans efterträdare, rumänen Stefan Kovacs, som i brist på bättre sade "totalfotboll".

Cruyffs bidrag till utvecklingen blev att systematiskt lämna sin centerplats, först i 4–2–4 och senare i 4–3–3. På så sätt uppstod ett vakuum och så drogs hela laget in i en virvel av positionsbyten där Cruyff kunde avsluta anfallen som mittfältare i tredje vågen – självklart omarkerad.

I Barcelona hemsöktes han av holländska journalister, flåsiga män i för varma kläder som alla var utsända med samma uppdrag: "Ta reda på vad den dj-ln tjänar!". I det klimatet kunde han ägna en stund åt en glosögd svensk som visste vem som stått i Ajax mål när han debuterade. Vi var bekanta sedan tidigare och han berättade gärna om hur han ville se spelet utföras. Just den här dagen tog vi hissen ner från pressrummet till parkeringen. Han sträckte fram cigarillpaketet och jag tog en. "Men du röker ju inte", flinade han. Svaret blev ett mummel och röda kinder. Jag klev ur BMW:n vid Plaça Espanya, fånflinande med en stinkpinne i näven.

Johan Cruyff avled i lungcancer den 24 mars. Han blev 68 år gammal. Idag har merparten av Europas stora fotbollsklubbar tränare som under sina aktiva karriärer på något sätt kommit i kontakt med Cruyff. Målvakten hette Hoogerman.

<<  1 2 3 4 [56 7 8 9  >>  

Vi Tippa         Box 17004         104 62 Stockholm         tel: 08-444 74 30         Fax: 08-444 74 39