15
mars
2016

Leicester ett fattigdomsbevis

Det har gått en månad sedan jag blåste bort topplocket angående Leicester City. Den gången hade laget gått på en mina mot Arsenal. Men sedan dess stolpar lilla Leicester vidare mot den silverbuckla som skymtar vid horisonten. På de fyra senaste matcherna har man 3–1–0 och 5–2 i mål.

Det som bör oroa lagets sentimentala anhängare är att segermarginalerna är så knappa, trots att motståndet på sistone utgjorts av lag från tabellens nedre halva (Norwich City, West Bromwich Albion, Watford och Newcastle United). På lördag väntar ytterligare ett (Crystal Palace).

Det uppbyggliga för Bister – som anser att Premiershippokalen aldrig bör bli mer än en hägring för Leicester – är att spelet var så skralt mot Newcastle. Managern Claudio Ranieri var efteråt besviken på att man slarvat för mycket i första halvlek och då blivit sårbara i mitten.

På det sättet var Newcastle rena drömmotståndaren. Det är ett lag som idag är så trasigt att det är omöjligt att hitta två spelare bland de elva som i en given situation tänker samma tanke. Nye managern Rafa Benítez – som fick sin tio matcher långa svit av obesegrade debutmatcher spräckt – talade uppskattande om "work rate". Sedan gick han antagligen hem och grät.

Fotbollstekniskt kan Leicester City sorteras ner i samma skräplåda som Watford (ligatvåa 1983, FA-cupfinal 1984) och Wimbledon (FA-cupsegrare 1988, sexa i ligan två gånger). Den förstnämnda klubben gav oss Graham Taylor, som blev ett enkelt nummer som engelsk förbundskapten, den andra tråkade till sist ut sin omgivning så till den milda grad att man tvingades överge London.

Bisters hopp står till att Man Utd, Everton och Chelsea ska göra sitt jobb i slutomgångarna. Men hur är klassen på Premier League ett år när Leicesters för tillfället främsta utmanare förvandlats till en lekboll av Borussia Dortmund?

08
mars
2016

Kör så det ryker!

Svenska Cupens kvartsfinaler på lördag blir högintressanta, särskilt mötet AIK–Hammarby. Bisters ogarderade tips blir: Trekvart! Så mycket bör nämligen kortsideshoparna kunna fördröja denna match.

För: trekvart talar att det är två kvalificerade sabotörsgrupper vi talar om. Trots att det är tidigt på året kan man räkna med att båda är på hugget. Välfyllda lager av bengaler, spetssabotörer som är runda och goa efter vinterns mängdträning och en uppdämd experimentlusta är andra plusfaktorer. Det finns alltid nya och oprövade sätt att störa matcherna.

Mot: trekvart talar att polisen – enligt egen utsago – tänker ta sin uppgift på allvar i år. Kan man verkligen lita på det?
I Malmö ställs stenrika Malmö FF mot IFK Norrköping, laget som förra året gjorde vad MFF borde gjort (vann serien). MFF omsatte förra året 503,3 mkr och gjorde en vinst på 231,5 mkr. Bortsett från det var säsongen en komplett besvikelse, där både serieplaceringen (femma) och den iskalla säsongsavslutningen i Champions League (0–4, 0–5 och 0–8) bidrog till det pressade läge man just nu befinner sig i. MFF m-å-s-t-e vinna för att fortfarande ha chans att få kvala till Europa League.

Alla som är någorlunda vuxna minns hur AIK (1999) och Helsingborg (2000) kvalade in till Champions League och hur det hur båda klubbarnas ledningar fick dårfnatt och drog på sig skyhöga kostnader. För AIK ledde det så småningom till nedflyttning, för HIF till ekonomiska bekymmer som håller i sig än idag. Skillnaden mellan AIK/HIF och MFF är att det i det senare fallet var tränaren och spelarna som spårade ur. Det kan också räknas som en intressant erfarenhet.

01
mars
2016

Som att stjäla godis

Det kan bli pinsamt när (alltför) välavlönade fotbollsspelare alltför öppet visar upp symbolerna för sin framgång. I Neapel har det nära nog utvecklats till en sport att plocka klockor från blåögda idoler. Det senaste fallet är Napolis anfallare Lorenzo Insigne, som i söndags rånades under en bilfärd genom stan.

En motorcykel körde upp jämsides och den beväpnade mannen på bönpallen krävde att Insigne, hans fru och två vänner skulle överlämna sina värdesaker.

När rånaren lagt beslag på en Rolexklocka, €800 i kontanter och diverse smycken bad han Insigne tillägna honom ett mål i matchen mot Fiorentina på måndag. Sedan försvann han och hans chaufför. Men den glädjen ville Insigne inte bistå med. Napoli fick visserligen 1–1 i Florens, men det var Higuaín som gjorde målet.

Tidigare har åtminstone tre av Napolis spelare drabbats. 2013 utsattes slovaken Marek Hamsik för en liknande attack när två män på en skoter stoppade hans bil och norpade hans Rolexklocka. Valon Behrami, som spelade för klubben 2012–14, plockades på en Hublotklocka när han var ute på shoppingrunda. Edinson Cavanis hem utsattes för inbrott, vilket fick honom att först flytta till ett inhägnat bostadsområde och sedan lämna stan för gott med Paris som destination.

Fyra spelare på bara några år. Det är ingen vidare reklam.

Regeringen har under februari skickat (ytterligare) trupper till stan för att komma tillrätta med den accelererande brottsligheten. Kanske borde spelarna bära billiga kopior när man rör sig ute bland kreti och pleti?

Samtidigt, i ett annat hörn av världen, tar Hammarbys anhängare vändningen i cupen mot Ljungskile som intäkt för att deras favoriter kommer att bli oslagbara i år. 0–2 efter tre minuter blev 4–2. Tror inte de allsvenska motståndarna är lika intresserade av att släppa till.

23
februari
2016

Allt blev bara ljust och lent

Elfsborgs Sebastian Holmén har sålts till Dinamo Moskva. Sannolikt har boråsarna fått uppåt 10 mkr för sin mittback. Då händer det som borde hända oftare i liknande situationer. Elfsborg osäkrar plånboken och tar flyget till Sundsvall för att köpa loss Joakim Nilsson från Giffarna.

Fem miljoner kronor till Medelpad och ett illa maskerat jubelvrål från GIF Sundsvalls klubbchef Urban Hagblom, som plötsligt känner hur huvudvärken släpper och allt bara blir ljust och lent. Så kan det bli när en rik klubb plundrar en fattig – men samtidigt gör rätt för sig.

Det här var kutym i äldre tider. IFK Göteborg sålde utomlands och köpte in ersättarna från allsvenska konkurrenter. På så sätt stannade pengarna inom svensk fotboll. Men den dimensionen försvann med Bosmandomen 1995. Och hade Dinamo Moskva fått tummen ur tidigare, och gett Elfsborg mera tid att leta efter en ersättare, så hade det antagligen blivit någon kontraktslös utlänning.

Så över till den finfina franska FIFA-dokumentär som SVT sände i söndags. Stanley Rous framstod som mera otidsenligt korkad än jag kunnat föreställa mig. Hans efterträdare João Havelange var å andra sidan utstuderat cynisk redan i sin valkampanj, där han knuffade helgonet Pelé framför sig på en väl planerad rundtur genom Afrika.

Horst Dassler (Adidas) var den som gav Havelange och Blatter det verktyg man letat efter när han grundade ISL, ett företag som i egenskap av fördelande mellanhand satte fart på korruptionen inom FIFA. Dokumentären gav också stöd till Bisters teori om att Blatter "brände" Platini med den famösa utbetalningen. Den gjordes med beräkning för att straffa Platini, som vänt sig mot Blatter.

Filmen bjöd på 90 minuter av utstuderat svineri. Men det var betydligt högre klass på underhållningen än när Leicester City spelar. Så fick jag säga det också.

16
februari
2016

Tack för i år, Leicester

Bister är tämligen övertygad om att höjdpunkten i staden Leicesters moderna historia nåddes när arkeologer härom året fann kung Richard III:s kvarlevor nedgrävda i utkanten av en parkeringsplats. Ty någon ligaseger för Leicester City lär det inte bli.

Den sena förlusten mot Arsenal på Emirates var troligtvis det som behövdes för att sätta stopp för den här elvan av töntar som, påhejade av sin tränare, läst instruktionsboken baklänges med vissa kapitel utelämnade.

Laget utstrålar ett självförakt som grundas på medvetenheten om att man egentligen inte kan spela fotboll och att topplaceringen i ligan inte är på riktigt. Fuska så länge det går – men före säsongens slut kommer allt att träffa er i nacken, som en bumerang spetsad med en komocka.

Förspelet till straffen som gav ledningsmålet var inte särskilt snyggt. Jamie Vardy lade bollen vinkelrätt ner mot kortlinjen. Men sedan bytte han löpriktning, och skar snett inåt mot mål, för att kunna snubbla över Nacho Monreals klumpigt utsträckta ben. Vardy gick alltså inte efter bollen! Domaren var lättlurad nog att blåsa. Men längre fram i matchen, när samma trick prövades mot samma Arsenalspelares än en gång utsträckta ben, då kom ingen signal. Tack för det.

Leicester ruffade, maskade och jävlades så länge det gick. Som när Mahrez byttes ut (58:e) och motvilligt men ändå flinande tog en halv evighet på sig för att hitta till linjen. Men orsaken till bytet var att Simpson åkt ut (54:e) och den utvisningen ledde till att Arsenal kunde ta över, få upp tempot i passningarna och bita sig fast på offensiv halva. Det fina är att det var just trögheten i Mahrez masande som bidrog till det långa tidstillägget och därmed bäddade för Danny Welbecks segernick i femte extraminuten.

Årets kamp om mästartiteln står nu mellan Arsenal. Tottenham Hotspur och Manchester City.

09
februari
2016

Vaktombyte i Blåvitt

Så var det dags. Igen. IFK Göteborg byter ordförande. Gunnar Larsson (1982–2000) serverades stora framgångar vid sitt tillträde och satt igenom klubbens hela internationella storhetstid. Sedan förändrades villkoren och IFK kunde inte som tidigare ta betalt för sina svenska stjärnspelare. Trots det har klubben fortsatt leva på stor fot. Larsson har på 16 år haft åtta olika efterföljare:

Kurt Eliasson (2001–02) lämnade in av "personliga skäl" sedan IFK bränt 90 mkr på några år (och kvalat sig kvar 2002).

Bengt Halse (2003–05), som var ovetande om de svarta pengar som sportchefen och kassören bollade mellan klubben och en agent. Det sista han gjorde var att pantsätta Kamratgården för att kunna betala skatteskulden.

Stig Lundström (2006–08) ICA-handlare som städade efter Halse, vann SM-guld 2007 (+cupen 2008) och sedan drabbades av prostatacancer.

Kent Olsson (2009–12) sjösatte svindyra "Real Göteborg" 2012 och åberopade tidsbrist vid sin avgång, som sammanföll med att klubbdirektören Seppo Vaihela fick sparken.

Bertil Rignäs (2013) satt inte ens ett år. Avgick i november i samband med att han figurerade i en kommunal skandal och sparkades som vd för Bostadsbolaget. Cupmästare 2013.

Conny Blessner (2013) vice ordförande som täckte upp mellan november 2013 och årsmötet i mars 2014.

Karl Jartun (2014–15) tog över med hög röst men insåg inte vikten av att säkra de kommersiella intäkterna. Resultat: Förluster på minst 20 mkr på två år (besked kommer på årsmötet 7 mars). Sålde därför spelare till underpriser. Tiggde pengar till den grad att han för en period skrämde bort storsponsorn Nils Wiberg. Jartuns period kännetecknades också av dålig stämning, särskilt i relationen mellan kocken och klubbdirektören (som båda sparkades!). Tvingades sälja Kamratgården. Avgår nu tillsammans med kassören Ulf Ivarsson.

02
februari
2016

Tack, Erik!

Måndagen var svår. Åtminstone inledningsvis. Bister hade inte den blekaste aning om innehållet i veckans spalt. Tvångsåtgärder övervägdes. Men då öppnade sig himlen. Först genom de magiska ord som yttrades i Solna ("Jag avgår") och något senare via nyheten om att svensk mycket begåvad spelare återvänder till Europa.

Erik Hamrén anser att det kan räcka med att vara förbundskapten när sommaren EM-slutspel i Frankrike är avklarat. Tänk, det tycker jag också. Äntligen har jag nått samstämmighet med den mannen. Och tack för att Du räddade veckans spalt. Motståndsrörelsens nästa grannlaga uppgift blir att hålla alla SvFF-broilers borta från den övergivna köttgrytan. Varken Jörgen Lennartsson eller Håkan Ericson är vuxen uppgiften. Inte ytterligare en hjälte vars största merit är att han lyckas sova sig igenom förbundets tränarkurser (och ser den meriten som det allena saliggörande). Kandidater måste sökas bland det fåtal tränare som har internationell erfarenhet.

Nu över till det riktigt positiva. Nabil Bahoui lämnar Saudiarabien. Han blev uppenbarligen ditlurad av en penningkåt agent. Men han upptäckte ganska snart att han hamnat i en sportslig återvändsgränd. Om han stannat där borta hade vägen till EM varit stängd. Med spel i Hamburg blir det en helt annan sak. HSV balanserar visserligen (i vanlig ordning) på avgrundens rand. Men med Albin Ekdal i samma klubb kanske de båda kan egga varandra. Albin kan ju om inte annat börja träna starter i sällskap med sin nye kompis. Vi får se om tränaren Bruno Labbadia, som tillträdde 15 april förra året, också får äran att lotsa laget fram till maj månads målsnöre.

Se där två tecken på att på alltmer galna värld ändå går åt rätt håll. Nu blir å andra sidan letandet efter ny förbundskapten en ny anledning att liga sömnlös.

27
januari
2016

Enquist bekänner färg

Per Engström, sektionschef för samordning hos polisen, säger ifrån om Allsvenskan. Han har fått nog av det eviga svamlet från motparterna SEF och SFSU: ”Vi kommer att behöva hårdare regler för att få ordning på fotbollen, framförallt när det gäller pyrotekniken.

Fotbollen är sämst kring sina evenemang och anledningen är att de inte vill lösa de här problemen. /…/ Vi kommer såklart att behöva sätta mindre publikkapacitet på arenorna nästa säsong. /…/ Det är droger och narkotika som styr på läktaren och gör att dessa personer tänder pyroteknik och inte kan bete sig. /…/ Varje gång vi gör tillslag så hittar vi narkotika i samband med beslagtagning av pyroteknik.”

Sofia Bohlin, SFSU:s ordförande, befinner sig uppe bland molnen och delar inte åsikten att färre åskådare på ståplats skulle minska användningen av pyroteknik (exempel: AIK 2014) sedan säger hon: ”Att droger styr läktarna är ett befängt uttalande som inte har någon saklig grund. /…/ Att polisen på detta vis kommer med ogrundade uttalanden stärker bara bilden av en aktiv opinionsbildning från deras sida. Det är inte deras roll och en oroväckande utveckling, säger Bohlin till Fotbollskanalen.

Mats Enquist, SEF:s gs, tar dock priset när han beklagar sig över det han kallar ”anklagande tonsätt” och beter sig som en medberoende. Men egentligen är det så att åratal av fördröjningstaktik har genomskådats. Kvar har vi bara en generalsekreterare som faktiskt bekänner färg: Han skiter fullständigt i om matcherna försenas, om spelet blir avbrutet, om lagen missgynnas på grund av detta, om åskådarna missar anslutande tåg och bussar när de ska hem. Han skiter också i alla dem som inte har ett dyft med fotboll att göra, men som ända drabbas av kaoset kring matcherna. Det enda han vill är att klubbarna ska tjäna pengar. Sådan är han. De tre intervjuerna finns på fotbollskanalen.se.

19
januari
2016

EM kört för två man

Landslaget har inlett sållandet av spelare inför EM med sedvanligt vinterläger. Där brukar sällan några bestämda besked ges, eftersom det närmast undantagslöst handlar om den slutgiltiga truppens bänkspelare. Men för två man blev resan oförglömlig och ett streck i räkningen. Jag tänker på Malmös back Anton Tinnerholm och Djurgårdens mittfältare Kerim Mrabti.

Tinnerholm har själv sammanfattat sin insats under de sammanlagt två halvlekar han fick spela: "Jag är körd". Sedan följde en bortförklaring som går ut på att han vilade under helgerna och att han reste till Abu Dhabi med endast två riktiga träningspass i benen efter omstarten. Mer än korkat om det är sant (han är ju trots allt heltidsanställd och gör ingenting annat, så tillåt mig tvivla). Men det var oavsett vilket en gåva för oss som undrat hur han alls kunnat hamna i blågul mundering.

Kanske var det så här: Tinnerholm har efter övergången från Åtvid till MFF spelat i ett (oftast) väl fungerande lag som fått honom att framstå som aningen bättre än vad han i själva verket är. Landslaget på vinterresa är allt annat än en samspelad enhet. Var och en får klara sig bäst han kan med sikte på sommaren riktiga landskamper. I det sammanhanget tvärdök mannen utan spelsinne (och utan riktning på vare sig skott eller inlägg).

För Kerim Mrabti är läget ett annat. Hans karriär hade gått rakt uppåt från Enköpings SK via två år i Sirius och ett i Djurgården. Hos DIF tog han för sig sedan skador öppnat vägen. Förra året, särskilt på hösten, var han som initiativkraftig mittfältare en av blårändernas bättre spelare. Att han fick följa med landslaget var inte alls oförtjänt. Det fanns t.o.m. en liten möjlighet för honom att ta en plats i EM-truppen. Men då ryker korsbandet och därmed är hela året spolierat. Bittert för Kerim. Tråkigt för oss som uppskattar hans sort.

12
januari
2016

Dagens tema: Desperation!

Desperation 1 IFK Göteborg får ett bud på Gustav Svensson – från en kinesisk division 2-klubb – och går ut med att affären är klar. Felet är att Svensson befinner sig på resa med landslaget och inte har en tanke på att skriva under någonting. Så stort är IFK Göteborgs sug efter intäkter.

Trots att det välter lagbygget och trots att årets attack mot SM-guldet därmed torkar in. Men IFK är i ett läge där man vill sälja vem som helst vart som helst. Det talas om 5 miljoner. Det är nog bara Mikael Stahre som är villig att betala den summan för Svensson.

Desperation 2 Sepp Blatter ska överklaga sin åttaåriga avstängning från alla fotbollsuppdrag. När han strax före jul kallade till presskonferens dök han upp med plåster i nyllet, förklarade att han skulle "kämpa" samt höll ett osammanhängande anförande framför tv-kameror och journalister. Blatter, som fyller 80 i mars, hade tacklat av märkbart och verkade – ärligt talat – inte veta vad han pratade om.

Desperation 3 Michael Platini tänker också överklaga. Vad han inte fattar – och vad få andra tycks inse – är att den fatala utbetalningen från FIFA på ca 17 mkr var planterad. Han gjorde jobbet för länge sedan. När han var färdig var FIFA bankrutt efter ISL-konkursen. Pengarna kom över tio år senare, i ett skede där omröstningar om VM 2018 och 2022 stod för dörren. Platini förstår inte att tidpunkten var vald med omsorg, för att kompromettera och sänka hans framtida FIFA-kandidatur.

Desperation 4 Louis van Gaal har snackat bort sig helt och hållet i Manchester. Ingen orkar längre lyssna på honom. Mannen som i normala fall ger ett intryck av att ensam ha uppfunnit fotbollssporten har tystnat. Hans migrän tilltar. Under tiden stannar klockorna kring Old Trafford.

Desperationen visar sig på olika sätt men får alltid folk att tappa omdömet. Totalt.

05
januari
2016

Fransson väljer rätt väg

IFK Norrköpings Alexander Fransson är klar för FC Basel. En viss dragkamp uppstod mellan flera intresserade klubbar och tack vare det blev övergångssumman ca 2 miljoner euro. Det är det största belopp IFK kunnat kassera in i den vägen.

Klubbens tidigare rekordhållare är Tomas Brolin (1990) och Astrit Ajdarevic (15 mkr, 2012). Det betyder att Norrköping ganska länge stått utanför den mest betydande penningrullningen i svensk fotboll.

Men Fransson gör ett klokt val. Basel är etablerat på den nivå som svenska klubbar så hett vill nå. Till att börja med har laget tagit hem den egna ligan tio gånger sedan 2001/02. Vidare har man spelat i Europa varje säsong sedan 1999/2000 och till på köpet klarat av att gå till gruppspel (minst) i Champions League eller Europa League sedan 2005/06.

Det är alltså en klubb som varje säsong har ett schema med drygt 50 tävlingsmatcher. Då behöver man mer än elva A-lagsspelare. Basel spelar oftast 5–3–2 eller 3–5–2. Här finns alltså utrymme för tre centrala mittfältare (med sinsemellan olika kvalifikationer). Dessutom är den just nu främste av dessa, egyptiern Mohamed Elneny, på väg till Arsenal. I det läget knyter man upp Fransson på fyra och ett halvt år, fram till 2020.

Den här övergången är prima rakt igenom – även om IFK hade mått bra av en ännu högre transfersumma. Utöver Alexanders personliga framgång bör också noteras att han tidigt i karriären lyckats komma utomlands. Det var något som hans morfar Örjan Martinsson gick bet på, trots bud från Italien under tidigt 1960-tal. Men Örjan tog å andra sidan tre SM-guld och spelade 20 A-landskamper. Dit har Alexander en bit kvar.

Kvar i Norrköping står IFK, med en Konsumkasse full med pengar men knappast någon aning om vem som ska ersätta Alexander. Det kommer att kosta...

22
december
2015

Desperado till United?

Oförmågan att handskas med motgångar är den främsta orsaken bakom att Chelsea avskedat José Mourinho. Det blev fel redan i premiären mot Swansea (2–2) när lagets läkare Eva Carneiro i slutskedet av matchen gick in på planen för att ta hand om Eden Hazard, trots att Mourinho inte ville ha ett avbrott i slutskedet av matchen. Det ledde till ett raseriutbrott och att Carneiro så småningom avskedades.

Det var en händelse som fick alla i klubben att ifrågasätta Mourinho. Konsekvensen av det blev att hans annars så tajta "mind-control" inte längre bet på spelarna. Han har inte längre kunnat styra laget som han brukar. Anarki bröt ut (åtminstone i jämförelse med den vanliga striktheten), resultaten försämrades obönhörligen och utan spelarnas stöd kunde inte Mourinho åstadkomma en vändning.

José Mourinhos desperation är det som förvånar mest. Han har offentligt tagit avstånd från sina egna spelare. Det pekar på att han saknar omdöme och inte till fullo inser sin del i problemet. Nästa klubb som tänker anställa honom bör sova på saken. Såvida nu inte Manchester United sparkar Louis van Gaal och väljer Mourinho som ersättare. Det får de gärna göra.

Fyra förutsägelser inför det kommande året:

• Jag unnar verkligen inte Hamrén & Co den ångest som kommer att vara förbunden med sommarens resa till Frankrike. Allra helst inte som hela trippen kommer att te sig tämligen onödig efter den inledande förlusten mot Irland. Det blir att huka i säkerhetspådragets tecken.

• IFK Norrköping är troligen det svagaste mästarlaget i mannaminne och får nöja sig med en placering mellan sju och elva i Allsvenskan.

• IFK Göteborgs ekonomiska problem är större än vad någon kunde ana.

• Malmö FF:s höga spelaromsättning fortsätter. Men nu därför att klubben vill bli av med dyra kontrakt.

15
december
2015

Sulan i fejset

EM-slutspelet i Frankrike nästa år blir det första med 24 lag. Kommersiellt sett är utvecklingen logisk men sportsligt är den näst intill förkastlig. För det första är 24 lag ett hopplöst format, där sex gruppers två främsta plus de fyra bästa treorna går vidare.

Det brukar bädda för märkliga resultat i gruppspelets sista omgång. För det andra betyder 24 lag att det går att kommatill slutspel utan att ha ett fungerande lag, än mindre ett fungerande spel. Playoffspelet mellan Sverige och Danmark är ett talande exempel. Det var ett avgörande möte mellan två lag i trasor. Båda hade gått på så många minor i sin kvalgrupp och blivit så pass hudflängda offentligt att det varken var fest eller finalkaraktär kring mötet. Med det i minnet får vi ett slutspel där kvalitetsskillnaden mellan topp och botten är större än tidigare.

Nu ställs Sverige mot Irland, Italien och Belgien. Den första fighten är en absolut nyckelmatch där det krävs tre poäng för att hålla spänningen vid liv inför fortsättningen. Men irländarna har antagligen både ett bättre lag och en överlägsen lagmoral (=elva spelare som känner sig likvärdiga), särskilt som det bara handlar om att neutralisera en enda motståndare. Det blir foten i ansiktet på svenskarna och utmarsch i baktakt: 0–3, 0–3, 0–3.

• IFK Norrköping letar som bäst ny klubbdirektör efter Magnus Karlsson, som abrupt sparkades i somras. Då gav klubben inga skäl till beslutet, mer än obehagliga antydningar om Karlssons hederlighet (eller brist på densamma). Karlsson lockades i själva verket över till det företag som då lagt bud på att ta över IFK:s kommersiella verksamhet. Karlsson tiger (klokt) medan IFK-ledningen vägrar erkänna att Karlsson var en felrekrytering. Han jobbade för IFK i 18 månader och upptäckte snart att han var fel man. Då är det naturligt att söka sig vidare, helst utan att bli misstänkliggjord av en inkompetent arbetsgivare.

08
december
2015

Blåvitt vid vägs ände

IFK Göteborg har i många år haft problem att hitta rätt ledare, vilket har fått konsekvenser för ekonomin och de sportsliga resultaten. När klubbdirektören Thomas Wernerson (avgick 1998) och ordföranden Gunnar Larsson (2000) försvann med relativt kort mellanrum lämnade man efter sig en klubb som tagit emot käftsmällar i form av Bosmandomen och EU:s arbetsmarknadsregler.

Efter den förändringen kunde IFK inte längre ha några rimliga förhoppningar om internationella framgångar, åtminstone inte i klass med UEFA-cupsegrarna 1982 och 1987. Tvärtom: Redan 2002 skulle laget tvingas kvalspela för att hänga kvar i Allsvenskan.

Men det har inte påverkat de yttre förväntningarna. De mest högljudda IFK-supportrarna har en lika skev självbild som gänget som flockas kring AIK. Trycket har varit mycket hårt på Larssons och Wernersons efterföljare. Dagens ordförande Karl Jartun är den sjunde på 15 år. Den i dagarna sparkade direktören Martin Kurzwelly är n:r fem efter Wernerson. Det är en hög omsättning, särskilt med tanke på att merparten av de förbrukade namnen antingen dukat under av stress eller varit uppenbara felrekryteringar. Samtliga har tvingats bort från sin post och en av dem fick t.o.m. gå i fängelse.

Storsponsorn (och supportern) Nils Wiberg har vid flera tillfällen ifrågasatt IFK:s verksamhet. Först när klubbledningen hela tiden tiggde pengar av honom och nu senast när klubbens kock – tillika Kurzwellys störste fiende – sades upp för att spara pengar. Wiberg hoppade av för ett halvår men är sedan i somras tillbaka.

Sportsligt ser det numera hyggligt ut (tvåa i Allsvenskan 2015) men ekonomin blöder. Gustav Engvall är det senaste löftet som klubben kan tvingas sälja till underpris. Därför är rekryteringen av Kurzwellys efterträdare helt avgörande för IFK Göteborgs framtid.

01
december
2015

Nya vindar i BP

Nu kan Brommapojkarna kasta ut hårtorken ur omklädningsrummet. Lagets nye tränare Olof Mellberg kommer nästa år att ge de många välkammade 19-åringarna all hjälp de behöver med den detaljen. Hans inställning till fotboll, och tvånget att alltid ge precis allt, kommer antingen bära eller brista.

Klarar spelarna utskällningar som får håret att torka på tre sekunder? Å andra sidan är kanske Norrettan rätt miljö för ett sådant experiment. Den serien måste laget vinna. Allt annat vore ett misslyckande.

• Malmö FF jagar ersättare till Åge Hareide, som av allt att döma tar över Danmark. Det är inte precis något drömjobb, med osäkert Europaspel nästa år och en trupp som är ett levande åskådliggörande av svensk fotbolls alla förtjänster och brister. Spelarna är tillräckligt välavlönade för att locka fram avund hos alla andra i Allsvenskan. De är samtidigt inte tillräckligt bra för att kunna lugga de bästa på ens en poäng.

• Tommy Boustedt, Svenska Ishockeyförbundets generalsekreterare, visar genom sin utdömning av SHL:s nuvarande spelarbesättningar att han verkligen tar sin sports framtid på allvar. När hörde vi senast något sådant från svensk fotbolls högkvarter? Bakgrunden är att de nya bestraffningsreglerna för huvudtacklingar resulterat i mängder av långtidsavstängda spelare. Boustedt hävdar att reglerna håller rätt nivå. Det är spelarna som brister, framförallt i speluppfattning. Så blir det när vi har 150 svenskar i NHL, AHL och KHL och deras ersättare inte är de allra skarpaste. Boustedts huvudargument är att det vid senaste VM inte förkom en enda bestraffningsbar huvudtackling. Det är sådana utspel som skapar fruktbara debatter. Inom svensk fotboll råder dock totalförbud för den sortens övningar. Senast någon intresserade sig för spelsättet var i mitten av 1970-talet (om 4–4–2) och efter debaclet i VM 1990.

<<  1 2 3 4 [56 7 8 9  >>  

Vi Tippa         Box 17004         104 62 Stockholm         tel: 08-444 74 30         Fax: 08-444 74 39