Krafsandet efter knappen
AIK:s vd Annela Yderberg kommer inom kort att sluta sin tjänst. Sista april lägger hon av efter tre och ett halvt år på posten.
För klubbens del blir det som avslutningen i TV3:s Lyxfällan, ögonblicket när programledarna river itu den fullmakt som varit en förutsättning för genomförandet av av veckans städning.
För Yderbergs del blir det däremot att gå vidare i livet, förhoppningsvis till ett jobb där besluten tas inom företagets väggar och folk utanför desamma avhåller sig från att påverka besluten med hjälp av hot.
Annela Yderberg kommer säkerligen att klara sig bra även i fortsättningen. Jag är dock mera orolig för AIK:s del. För det är nu som krafsandet efter knappen börjar.
AIK har de senaste dryga 20 åren, efter SM-guldet 1992, åkt berg- och dalbana. Man har tidvis varit uppe i smöret. Men lika ofta har man suttit i klistret. Kom ihåg att ögonblick som SM-gulden 1992 och 1998, CVC-kvartsfinalen mot Barcelona 1997 och Champions Leaguekvalet 1999 vart och ett mosvaras av ungefär tre tränarbyten och lika många år när allt varit nära att gå i putten.
Men nu är tiden på tukthus över för den här gången, och patienten utskriven och friskförklarad. Dessutom med ett litet kapital på fickan.
Problemet är att återfallsprocenten för just den här patienten är 100. Problemet är att just den här patienten gärna betalar huvudlösa sign-bonusar för spelare som sedan inte går att sälja vidare. Problemet är att just den här patienten gärna lägger till en nolla innan han attesterar löneutbetalningar.
Det är nu det nervösa krafsandet efter knappen börjar. Krafsandet efter knappen som man inte får trycka på. För då flyger allting i luften. Tar det ett år? Två? Inte mer än tre i alla fall.
Kommentarer (0)