23
april
2019

Blåvita gengångare

Det rör på sig i IFK Göteborg. Eller rättare sagt: Det har rört på sig under vintern. I det ögonblick som sportchefen Mats Gren försvann kunde tränaren Poya Asbaghi dra åt sitt håll utan motarbetas av den märklige sportchefen. Truppen har städats ur i vinter och nu slår Asbaghis riktlinjer igenom.

IFK har förhoppningsvis tagit ett definitivt steg och lämnat sitt numera urmodiga, torftiga och publikfientliga spelsätt bakom sig. Det har inte varit så smart att tvinga samtliga spelare att imitera Håkan Mild i sitt uppträdande. Att hellre jaga bollen (och motståndare) än att passa till varandra och försöka hålla bollen inom laget. Inget överdrivet tiki-taka, bara så att man slipper att ideligen vända hem och jaga efter en alltför lång måfåpassning.

Motorn i den här väckelsen är bara 17 år och heter Benjamin Nygren. Han är så gott som bokad för export redan i sommar. Och där har ni på samma gång IFK:s framtid och baksidan med verksamheten. Klubbens ruttna ekonomi gör att Nygren måste säljas. Och redan där kan det väckelsevågen ebba ut. Det är efter förlusten av honom som vi ser om IFK:s riktningsförändring är varaktig eller om det bara är spöken som lurat oss under våren.

15
april
2019

Solskjær storstädar

Ole Gunnar Solskjær ersatte José Mourinho i december och fick i mars ett treårskontrakt som manager för Manchester United. Han har vänt skutan och sitter nu tillräckligt säkert för att kunna ställa krav inför framtiden. I framtidsplanen ingår att på ett tvärt och nästan brutalt sätt forma om Uniteds spelartrupp.

Ryktesvis kommer sex spelare att få se sig om efter andra arbetsgivare. De är alla runt 30 och få av dem har lyst upp scenen efter sin ankomst till Manchester: Antonio Valencia (kom 2009, pris £16 milj), Ander Herrera (2014, £28,8 milj), Juan Mata (2014, £37,1 milj), Marcos Rojo (2014, £16 milj), Matteo Darmian (2015, £12,7 milj) och Alexis Sánchez (2018, bytesaffär).

Lagkaptenen Valencia värvades av Alex Ferguson medan de fyra följande togs av Louis van Gaal och den sistnämnde av Mourinho. Just Sánchez, den sistnämnde, kan bli en Svarte Petter för klubben. Han har ju den högsta lönen i ligan med £300 000 i veckan, samt kontrakt till 2022. Sälja? Knappast. Köpa ut? Troligen. Dyrt? Otroligt.

Lägg till det att Paul Pogba och Romelu Lukaku ständigt uppvaktas av större klubbar.

Allt detta kan, för svensk del, summeras i att Victor Nilsson Lindelöf sitter säkert. För det var väl det ni ville höra?

08
april
2019

Sanningen om Lahne?

Brommapojkarnas unge Jack Lahne lånas av AIK under Allsvenskans vårsäsong för att sedan ge sig av till Amiens. Från BP:s håll har man framhållit att byråkratiska besvärligheter, relaterade till FIFA:s krav för övergångar av spelare under 18 (Lahne fyller 18 den 24 oktober), skulle vara anledningen till att han stannar i landet under våren. Må så vara, men han har faktiskt en bit kvar dit när övergången skall ske, den sista juli.

BP:s sportchef Roberth Björknesjö säger att det bästa för honom i rådande situation är att få spela matcher [istället för att sitta i Frankrike och vänta på nästa transferfönster]. Han säger också att ”allt är skyddat” utifall att Lahne skulle skada sig i AIK och denna BP:s hittills största affär i så fall skull gå i stöpet.

Men: Amiens har idag, med sju omgångar kvar att spela, sju poäng ner till kvalplats och åtta till nedflyttning. Vad händer om marginalen går förlorad? Om detta sägs ingenting. Bister är inte helt säker på att Amiens är kapabelt att stå vid sina löften vid en nedflyttning (ett scenario som inte kan räknas bort) och att det är där skon klämmer på riktigt. Att konkurrensen i AIK – och AIK:s spelstil – knappast öppnar för en fjärilstunn junior är en annan sak.

01
april
2019

MFF-fans utan insikt

Malmö FF:s anhängare vänder sig emot att visiteras grundligare för att på så sätt försvåra insmugglandet av pyroteknik. Att det handlar om riktlinjer som kommer från RF och som den vägen hittat in i polistillståndet för att överhuvudtaget få arrangera matcher verkar inte bekomma supporterklubbens ordförande Thelma Ernst, som uttalar sig för Expressen:

– Det är en utveckling vi inte vill se. Det är mycket oroande och det står inte i proportion till de brott som det handlar om. Det blir en typ av undersökning på intima områden. Det blir inte bra och det kommer inte lösa något. Det kommer inte göra att pyrotekniken försvinner.

Det där sista är intressant. Det betyder nämligen att hon vet vilka vägar som används för att få in pyrotekniken på arenan. Och, som vanligt numera i idrottssammanhang, används barnen som argumentationsgisslan:

– Det här kan också vara väldigt känsligt med barn och göra att folk slutar gå med sina familjer på fotboll. Det känns bara tråkigt.

Visst, visst. Men om hon nu inte begriper det själv så är det nog lika illa eller värre att bli kvar en timme extra på en rökfylld arena i väntan på att matchen ska kunna spelas klart. Eller att behöva huka och skydda sig med allt man har när de verkliga idioterna fyrar av raketer kors och tvärs. Infantilt.

25
mars
2019

Ingenting har hänt

Inför valet i höstas talades det om faran för ”främmande makts påverkanskampanj” på detsamma. En sådan består i princip av ryktesspridning via halvofficiella kanaler. Nu är det nog så att fotbollslandslaget hamnat i klistret med liknande bekymmer.

När media talar om Emil Forsbergs och Victor Nilsson Lindelöfs halvdana relationer med landslagsledningen gör man det utifrån vad som stått i tyska Bild-Zeitung samt hänvisande till ”uppgifter”. Den tyska blaskan har väl aldrig varit något sanningsvittne. ”Uppgifter” är inte mycket bättre. Det är, skulle jag säga, illasinnat skvaller från en källa som vill någon illa men som inte själv törs stå för det.

Varför medverkar då Fotbollskanalen, Expressen och Aftonbladet till att sprida sådant? Antagligen därför att man får feber inför dessa ”uppgifter” och blir livrädda för att någon annan ska hinna före och därmed framstå som mera insatt med bättre kanaler.

Motmedlet är att nysta baklänges och ta reda på vem som har något att vinna på det här. Kanske en agent som vill ha in ”sina” spelare i laget på bekostnad av andra(s). Kanske någon som känner sig försmådd. Kanske borde administrative chefen Stefan Pettersson ta ett fastare grepp om nyhetsflödet.

Hur som helst: Här har ingenting hänt. Cirkulera!

17
mars
2019

Rättvisa för Real

Ja, visst känns det skönt när maränger krackelerar. Real Madrid (Los Merengues) är egentligen bara intressant när man gör bort sig och allting går år h-e. Den maktfullkomliga klubben, som aldrig riktigt skakat av sig de takter som för deras del var fullkomligt naturliga under Franco-diktaturen, har under innevarande säsong skött sin tränarfråga precis så som kan vänta sig.

I våras, när det stod klart att Zinedine Zidane skulle sluta, skydde man inga medel för att skaffa den ersättare man ”måste” ha. Målet för jakten var dåvarande förbundskaptenen Julen Lopetegui och förhandlingarna sköttes totalt skamlöst, när landslaget landat i Ryssland och var mitt uppe i VM-förberedelser. Den 12 juni kom det ut att han skrivit på för Real. Dagen efter fick han kicken av det spanska förbundet. Lopetegui blev dock kortvarig. Han kickades efter 1–5 mot Barça i slutet av oktober.

Ersättaren Santiago Solari plockades upp från B-truppen som en tillfällig lösning. Men han blev fast anställd efter två veckor eftersom ingen vikarie får ha jobbet längre än så. Nu har Solari sparkats (11 mars) och Zidane återinstallerats. Zidane hade i våras lämnat ett lag som vunnit Champions League för tredje gången i rad. I årets turnering slogs de ut av Ajax och ligger just nu trea i ligan. Skönt. Rättvist, t.o.m.

11
mars
2019

Elektricitet för El Kabir

Moestafa El Kabir är klar för Kalmar FF. Den numera 30-årige avslutaren har haft sina största ögonblick i karriären med Mjällby och Häcken. Försöken att utnyttja den framgången till att lycka på andra håll, mest i Turkiet, har inte fallit ut lika väl.

Förra årets korta gästspel i Häcken ledde Bisters tankar åt ett särskilt håll. För knappt 40 år sedan krockade två storheter när en ung Jan Majlard tog plats på Östra Smålands sportredaktion i Kalmar samtidigt som Kalmar FF:s förre målvakt Tony Ström kom till Fredriksskans med sitt nya lag Malmö FF. Majlard såg matchen och hade sedan sin uppfattning om Ströms framtid klar: Han bör nog koppla elström till kylskåpshandtaget därhemma.

Nu är det dags igen. 220 volt, varken mer eller mindre, bör anslutas till kylen där El Kabir ska bo under tiden i KFF. I likhet med Ström har med tiden blivit tämligen fet och är därför i stort behov av den typen av terapi. Observera att ingen skulle bli gladare än jag om jag hade fel. Ty i idealform är han en spelare som publiken älskar.

• Roligt att Alexander Isak hamnat rätt i Willem II. Frågan är bara vem som tjänar pengar på att han just nu öser in mål. Någon som kommer att köpa nytt armbandsur?

04
mars
2019

Förbjud konstgräs!

Andreas Granqvist, Helsingborgs och landslagets lagkapten, uttalade sig skarpt mot konstgräs efter en tidig cupmatch härom veckan. Han vill ha ett förbud i elitsammanhang och hoppas att kommuner och Svensk Elitfotboll tillsammans kan agera i den riktningen.

Bister applåderar att Granen tagit bladet från munnen och blåst nytt liv i den debatt som initierades av Malmö FF redan 2016. Det ledde till en utredning – vad annars? Sedan dess har forskare kommit fram till att det finns cancerframkallande ämnen i de malda bildäck (granulat) som utgör fyllningen i dagens konstgräsplaner. Ett gott argument, förutom att själva spelet på konstgräs i längden kommer att handikappa svenska spelare. Ingen kroppskontakt och inga glidtacklingar är något som lyser igenom mot europeiskt motstånd. Det är också en av orsakerna till att allsvenska spelare sällan tas ut i landslaget.

Genomförandet blir kostsamt. Men det utesluter inte användande av s.k. hybridgräs. Dock förutsätter hybridgräset att mattan värms underifrån under en stor del av året. Här krävs listiga lösningar där spillvärme från annan verksamhet tillvaratas.

I Nederländerna har man insett vilken negativ inverkan konstgräset har och fr.o.m. 2020/21 är det naturgräs som gäller där.

25
februari
2019

ÖFK ett år senare

Malmö FF åkte ur Europa League mot Chelsea men har spelat ihop drygt 100 miljoner kronor på sitt deltagande. Förra året fick Östersund lämna EL vid samma tidpunkt. Laget splittrades och så här har det gått för de spelare som flyttade:

Vintern 2018 Fouad Bachirou (Malmö FF) har gjort succé. Gabriel Somi (New England Revolution) spelade hälften av matcherna och vi nu lämna klubben. Johan Bertilsson (Dalkurd) flyttade vidare till Örebro SK efter en halv säsong.

Sommaren 2018 Alhaji Gero (Esteghlal) skrev treårskontrakt den iranska klubben. Men det har brutits efter bara ett halvår och 7 matcher. Tillbaka i ÖFK. Saman Ghoddos (Amiens) började bra men har fortfarande inte gjort mer än tre mål. Ken Sema (Watford) har inte tagit en ordinarie plats. Sotirios Papagiannopoulos (FC København) har spelat fler matcher i Europa League (10) än i Superligan (9) och måste sägas ha sin tränares förtroende. Brwa Nouri (Bali United) har förhoppningsvis roligt.

Vintern 2019 Dennis Widgren (Hammarby) har värvats som handplockad ersättare för Neto Borges.

Av nio spelare kan två (Bachirou och Papagiannopoulos) sägas ha lyckats. Somi, Ghoddos och Sema har gått sådär. Gero har uppenbart misslyckats. Bertilsson höll sig inom landets gränser, Nouris flytt kan inte tas på allvar och Widgren har nyligen anslutit till Hammarby. Men frågan som skulle ställas är denna: Hur ser MFF:s lag ut om ett år?

17
februari
2019

Full fart framåt för MFF

Jag var färdig att ställa mig upp framför tv:n och applådera Malmö FF:s modiga inställning mot Chelsea. Den pressen och det ihärdiga jobbet på offensiv planhalva är något att ta efter för andra svenska lag. Chelsea var besvärat, inte tal om annat, men det var det för dagen gula Londonlaget som gjorde två mål och vann.

Sådana saker (2–1-förlusten) är sådant som de inavlade trögskallarna i den inhemska tränarkåren brukade ta fasta på förr. ”Ha ha, dom torskade ju”, sade man och bjöd sedan på sin egen hämmade variant av hur internationella storlag ska mötas. Ofelbart med en extra gubbe i backlinjen, ett drag som effektivt kvävde alla egna försök att gå till attack.

Vad MFF:s tränare Uwe Rösler lyckades åstadkomma i torsdags var att väcka aptiten hos sina spelare. Han fick dem att ge precis allt i det höga försvarsspelet, så att spelarna själva märkte att det går att rubba namnkunniga lag. Nu vet man att den största skillnaden ligger i bolltempot och därmed i förmågan att förvalta målchanser när spelet går i 180 knyck. Det är vad man måste lära sig. Ni såg själva att MFF hade en radda chanser. Ni såg också att de spelare som sköt sällan var i balans för att göra det. Den detaljen blev avgörande. Kan MFF fixa det på sikt?

10
februari
2019

Bajen står på minus

Hammarby fjärde plats förra året var lagets bästa på tolv år. Ändå knorrade anhängarna. Och det gjorde man utifrån Allsvenskans första tredjedel, där laget länge toppade.

Men så vände serien och efter det hade man två saker att ta hänsyn till.
1: Det faktum att motståndarna lärt sig läxan och i allmänhet föll tillbaka, radade upp sig och vägrade gå med i Hammarbys positionsskiften. Man stod kvar och slog bort, helt enkelt.

2: Jiloan Hamads frustration över att varken ha kommit med till VM eller att ha fått ett utlandskontrakt under sommaren. Det gick väl sådär med den saken.

Men förra årets lag var bättre än årets. Det grundar jag på att två tongivande offensiva försvarare är borta (Bjørn Paulsen och Neto Borges). De tillförde oerhört mycket framåt. Samtidigt har Hamad slutligen fått sitt kontrakt, i Sydkorea.

Ersättarna imponerar inte på mig. Alexander Kacaniklic ersätter Hamad. Men två oprövade brassar (Jean Carlos de Brito/b och Zé Vitor/f) samt Dennis Widgren (Östersunds FK/b), Darijan Bojanic (Helsingborg/mf) och Tim Söderström (BP/mf) är inget att skrämma motståndare med. Har tränare Billborn arbetsuppgifter för allihopa?

04
februari
2019

Förblindade av deg

Någonting stör mig med Jack Lahnes utlåning från Brommapojkarna till Amiens. Det är flera saker som ställer till det här. Först och främst hans egen vilja att hugga på första bästa anbud.

Men det handlar också om BP:s drömmar. Man vill så gärna att produktionen av löften ska kopplas till en direkt pipeline som leder ut i världen. Hittills har BP tjänat sina pengar när de spelare man sålt till Djurgården flyttat vidare utomlands. Finessen med det tillvägagångssättet är att spelarna då är både vässade och härdade.

Största direktförsäljningen hittills är 20 år gammal (Bojan Djordjic till Man Utd för ca 15 mkr). Nu lånar man ut Lahne för 5 mkr med möjlighet till ytterligare 15 mkr vid försäljning (samt procent på vidareförsäljning).

Problemet är att Lahne nu går från ett lag som nyligen åkt ur Allsvenskan till ett som är på väg att glida ur Ligue1. Amiens hängde kvar i våras (debutsäsong i högsta) men nu är tiden på väg ikapp. Med den här karriärvägen kommer Lahne i sommar ännu inte att ha spelat seniorfotboll för ett lag med eget spel.

Det handlar inte om fotboll. Det handlar bara om stålar – och både BP och Lahne är lika förblindade. Kom ihåg att skratta när Lahnes öde om några år dissekeras under rubriken ”Vart tog han vägen?”.

27
januari
2019

Så skapas klubbkulturer

Klubbkultur är något som växer fram. Det handlar om beslut fattade av olika personer i samma förening. Med tiden märker man att de pekar åt samma håll. Ta IFK Göteborg.

Åren 2003/04 försökte man blåsa skatteverket på signbonusar för köpen av Peter Ijeh och Stefan Selakovic. 2005 kom razziorna och 2006 dömdes klubbens företrädare Mats Persson och Jan Nilsson. De överklagade men fick påbackning. Klubben fick betala 12 mkr i uteblivna skatter. 2008 fick även Selakovics förre agent Kent Carlzon fängelsestraff för sin roll.

2011 lyckades man med emfas blåsa Åsebro IF på klubbens del av övergångspengarna när Sebastian Eriksson lämnade IFK för Cagliari. Det skedde genom att han först lånades och sedan skrevs över. Då hade karensperioden i Åsebros avtal med IFK gått ut. Någon annan anledning till utlåning första året fanns inte. Svenska Fotbollförbundet fick in en anmälan men gjorde ingenting.

2019 handlar det om Kasim Prosper, förra året framgångsrikt utlånad från IFK till Mjällby och tingad även i år. Blekingarna har ett underskrivet avtal med IFK om den saken. Samtidigt förhandlar IFK med en klubb i USA om utlåning för 2019. Mjällbys sportchef Hans Larsson är inte glad, ty mot Blåvitts klubbkultur står sig småklubbarna slätt.

21
januari
2019

MFF har hittat rätt

Malmö FF:s tränare Uwe Rösler vet hur han vill ha det. Sedan serien tog slut i höstas har hans två assistenter försvunnit. Det handlar om MFF-inventariet Olof Persson och förre tv-kommentatorn Jens Fjellström. De båda ersätts i huvudsak av Rob Kelly, som Rösler tidigare samarbetat med i Leeds United och Fleetwood Town.

Det är klokt. I likhet med Graham Potter i Östersund vill han helst ha professionellt folk omkring sig. Eller åtminstone sådana som förstår vad han menar. Det tyder på att Rösler har en utstakad väg för sitt arbete, att han vill åstadkomma någonting och att han för den sakens skull behöver ändra på ingrodda arbetssätt.

Det är ett plus för sportchefen Daniel Andersson att denne, efter ett par ytterst menlösa tränartillsättningar, ger Rösler fria händer. Det betyder också att det finns hopp för MFF.

• Sedan kan man undra varför Djurgården jagar Astrit Ajdarevic när ingen annan gör det. Troligen därför att man inte insett att han ännu inte lärt sig disponera en hel match. Under senaste besöken i Allsvenskan var han känd för två saker. 1: Alla bollar skulle gå via honom. Men bara tills han 2: fick kramp i andra halvlek.

14
januari
2019

Messis 400 ställer diagnos

Lionel Messis fullträff i Barcelonas 3–0-seger över Eibar var hans 400:e i La Liga. Han är spanska ligans flitigaste målskytt genom tiderna. Dit har han kommit på 435 spelade matcher. Styvt gjort, onekligen.

Men det är också ett tecken på hur det länge stått till i La Liga. Det spårade ur under tidigt 1990-tal, när intressenter bjöd över varandra när de ville förhandsboka rätten att sända Real Madrids och Barcelonas matcher i det kabel-tv-nät som då höll på att byggas. De båda fick så mycket pengar att man med tiden kunde nöta ner all annan inhemsk konkurrens. Den som utmanar de två stora – och på allvar tror sig kunna göra det – hamnar ganska snart obehagligt nära konkurs. Atlético Madrid är enda undantaget.

De baskiska klubbarna är sedan länge ute ur bilden. Andra uppstickare (=f.d. storklubbar) som Sevilla och Valencia kommer aldrig i närheten av de stora inkomster man behöver. Ty de största pengarna från UEFA går till de två stora, som för säkerhets skull förbrukar slantarna i förskott.

Barcelona och Real Madrid har monopol på intäkter och därför också monopol på framgång, ungefär som i Frankrike (PSG) eller Italien (Juve). Men i Tyskland och England spelar man fortfarande om titeln.

<<  1 [23 4 5 6  >>  

Vi Tippa         Box 17004         104 62 Stockholm         tel: 08-444 74 30         Fax: 08-444 74 39